tag:blogger.com,1999:blog-13624248471319578362024-03-17T16:13:55.053+02:00En avdankad akademikers tankarForskare och trebarnsmor bloggar om politik, historia, kultur och feminism.Eva Ahl-Warishttp://www.blogger.com/profile/18260935242123410585noreply@blogger.comBlogger223125tag:blogger.com,1999:blog-1362424847131957836.post-8797596024343997452014-12-19T09:53:00.000+02:002014-12-19T12:36:07.787+02:00Storkyrkan gammal, men ny<p><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg718tpb72xztW8vrkLb6UoR66qRKxpip7RIVE_g9nv4wljTS3lqpBmc41SmLOwQ6oY_wlSFPpfdnB9nh8-oX5l-wXwI1RPs8zbnhvarmKDFCKAp_Z87ET69FjBm18eIpomKISaiFVjR2I/s1600/FullSizeRender+9.jpg" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg718tpb72xztW8vrkLb6UoR66qRKxpip7RIVE_g9nv4wljTS3lqpBmc41SmLOwQ6oY_wlSFPpfdnB9nh8-oX5l-wXwI1RPs8zbnhvarmKDFCKAp_Z87ET69FjBm18eIpomKISaiFVjR2I/s320/FullSizeRender+9.jpg" /></a></p>
<p>Förra veckan lade jag punkt för del I av ett stort projekt, som fortsätter i december med del II - och jag kommer att berätta mera om detta i januari 2015, så bida er tid. Men, för att rycka loss ur höstens tråk och tvång drog familjen iväg till det gamla, sköna Stockholm på en snabbtur. Det regnade, men humöret var på topp. Måndagar är inte museidagar, men det var ett medvetet val: att flanera i Gamla stan istället.</p>
<p><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjntfzwKBkT9xkoTmYp8xB-t0P9fzYYyxVjmzW99_x7f1_9vQM50bbeRdYMIXt7gokNeitYGj4zIqHgjIqDqnCgiBsYLSX7-9un4-dljALSOy0uKHNSylOH39XmM5CvP5FIZbDsqf7QkwA/s1600/FullSizeRender+6.jpg" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjntfzwKBkT9xkoTmYp8xB-t0P9fzYYyxVjmzW99_x7f1_9vQM50bbeRdYMIXt7gokNeitYGj4zIqHgjIqDqnCgiBsYLSX7-9un4-dljALSOy0uKHNSylOH39XmM5CvP5FIZbDsqf7QkwA/s320/FullSizeRender+6.jpg" /></a></p>
<p>Och så kom det sig att vi besökte Storkyrkan, där prästen var i färd med att berätta om julkrubbans mysterium för olika skolklasser. Mikko hade aldrig varit här förr, men med sina barn, som redan är vana kyrkobesökare, blev han uppenbart positivt överraskad. Vi tog oss därmed en närmare titt på kyrkan med långa anor. Det var troligen här som <a href="http://sls.fi/blf/artikel_print.php?id=217">biskop Hemming av Åbo</a> välsignades till sitt ämbete 1339 efter hans enhälliga val föregående år. Det var hit hans relik bars i juli 1514 av ett stort följe lett av ärkebiskopen, för 500 år sedan, efter att Hemmings festliga skrinläggning skett i Åbo.</p>
<p><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEirOoySWauSTucMKGPfKEvZi7xoeor1Ay2gGVzX1_cmIUptvoyqZb9YnvnyvOkJX8lZDyeawWqbCzNbM4UlWXs2f-3mZM3V3IetUauDhZny9fsrZ17mHCIW-rsVp_Ou3qdKlhQfdJutsb8/s1600/FullSizeRender+8.jpg" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEirOoySWauSTucMKGPfKEvZi7xoeor1Ay2gGVzX1_cmIUptvoyqZb9YnvnyvOkJX8lZDyeawWqbCzNbM4UlWXs2f-3mZM3V3IetUauDhZny9fsrZ17mHCIW-rsVp_Ou3qdKlhQfdJutsb8/s320/FullSizeRender+8.jpg" /></a></p>
<p>Mest berömd är antagligen kyrkan idag för den magnifika gruppen Sankt Göran och draken av Bernt Notke från slutet av 1400-talet. Det är flera, flera år sedan jag själv var här senast, och även jag blev förvånad över dess prakt och storlek - i mina minnen hade gruppen definitivt krympt. Ett mycket viktigt monument ur Svenska rikets senmedeltida politiska och religiösa historia. Både barn och vuxna kunde inte se sig mätta på den fantastiska gruppen med helgonet, draken och prinsessan.</p>
<p><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi59P5CwX2E7Q0U77CGl-W1LEb-bTgqa2JJVczEgw-8M9T7trUVs7eECFY6xAIj0U3lqvlAfygy8MCO7LQNEErAkWRxx995gGCg1AJJd7veNyY0I7B0mi8-q6tTPlnnuUlm5FP-w7VvZmQ/s1600/FullSizeRender+7.jpg" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi59P5CwX2E7Q0U77CGl-W1LEb-bTgqa2JJVczEgw-8M9T7trUVs7eECFY6xAIj0U3lqvlAfygy8MCO7LQNEErAkWRxx995gGCg1AJJd7veNyY0I7B0mi8-q6tTPlnnuUlm5FP-w7VvZmQ/s320/FullSizeRender+7.jpg" /></a></p>
<p>Kyrkan innehåller även andra skatter från medeltiden, men likaledes minnen från senare perioder: konstnärerna/arkitekterna Tessins, som på detta vis vilar i närheten av sina största skapelser i hjärtat av Stockholm, och många andra stormän. Här finns även en kopia från 1600-talet av en 1500-talsmålning över ett halofenomen över staden. Bilden är mycket berömd och jag har sett den brukas både på museer och i litteraturen. Mikko är naturvetare i grunden och blev mycket betagen av denna, som ligger nära den södra utgången av kyrkan.</p>
<p><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhzFaym1DUvRMWU1weBnb7HbTRncMAYDcOzv-78JflZxatsAZT0REpbLRRmyxPhkhaPJIKtH6tgr57jeAwJFuuYCXLk9y5ng7BNCK_wwcXb1gSaaDiMqlsCrRy_l9U-hLgVZYXPtslsqS4/s1600/FullSizeRender+2.jpg" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhzFaym1DUvRMWU1weBnb7HbTRncMAYDcOzv-78JflZxatsAZT0REpbLRRmyxPhkhaPJIKtH6tgr57jeAwJFuuYCXLk9y5ng7BNCK_wwcXb1gSaaDiMqlsCrRy_l9U-hLgVZYXPtslsqS4/s320/FullSizeRender+2.jpg" /></a></p>
<p>Omtumlade och flera insikter rikare tog vi oss med andra ord ut i dagmörkret igen. Den lilla stora upplevelsen krönte vår resa denna gång.</p>
<p><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjOT-xEcPN-WYegQ950Kj10hGffVHrIZC_nLrWlt7u2ECGIjlBNQOjMkL3ze-H9zuNHAOpaqdvoPmbOuEEj0cGkMQyNYhdDJECfOzOJ10RXHjP1hWNqqqCyhxLjcVmWE8II0lfXPh2y67M/s1600/FullSizeRender.jpg" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjOT-xEcPN-WYegQ950Kj10hGffVHrIZC_nLrWlt7u2ECGIjlBNQOjMkL3ze-H9zuNHAOpaqdvoPmbOuEEj0cGkMQyNYhdDJECfOzOJ10RXHjP1hWNqqqCyhxLjcVmWE8II0lfXPh2y67M/s320/FullSizeRender.jpg" /></a></p>
<p>Texten är tillägnad minnet av mentorn, docenten och direktören Helena Edgren (1954-2014). Det är fritt att använda bilderna i detta inlägg, men nämn att de är tagna av "EAW 2014".</p>Eva Ahl-Warishttp://www.blogger.com/profile/18260935242123410585noreply@blogger.com74tag:blogger.com,1999:blog-1362424847131957836.post-67642743011397298092014-11-26T16:15:00.001+02:002014-11-26T16:19:24.500+02:00Arkeopedagogik på Arbis<p><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiYSnH_osOdrkcrYHIyS1ISR66FjweGFtzMEY-OQUxRnPkFewAhEETG2UVPZ893bJAIkhZOFVhisV1AaYd1SzW2i44vsZli5rpVX2doZIAVTzsnxHAXLOYFx8hqH5PXgdqmsRV1pyc1m88/s1600/IMG_3485.jpg" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiYSnH_osOdrkcrYHIyS1ISR66FjweGFtzMEY-OQUxRnPkFewAhEETG2UVPZ893bJAIkhZOFVhisV1AaYd1SzW2i44vsZli5rpVX2doZIAVTzsnxHAXLOYFx8hqH5PXgdqmsRV1pyc1m88/s320/IMG_3485.jpg" /></a></p>
<p>Under höstterminen har jag dragit 'arkeologiklubbar' på Helsingfors Arbis (arbetarinsitutet) och dessa har varit mycket lyckade, i Haga lågstadium och i Rastis (Nordsjö lågstadium). Vi har talat om Finlands förhistoria, jag har visat bilder och berättat och sedan har vi diskuterat. En del av lektonerna har även vigts åt att göra uppgifter, pyssla och skapa föremål relaterade till temat, såsom forntida hantverk i form av lerkrukor, hällmålningar (på akvarellpapper) och band med järnåldersteknik.</p>
<p><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjTWt_QUvl5Q54svuo70yAWsxi08fOfVhhbfevWxnQFu9WjUkwPqpQqGXAIyDc_TkMmsd1e9bwvhprxu1sePccJH_Cwq2t0g2ZGVIq26DOtT5nyh7093Ki32WFLE0ea3clyWOTdVWXtrTs/s1600/IMG_3511.JPG" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjTWt_QUvl5Q54svuo70yAWsxi08fOfVhhbfevWxnQFu9WjUkwPqpQqGXAIyDc_TkMmsd1e9bwvhprxu1sePccJH_Cwq2t0g2ZGVIq26DOtT5nyh7093Ki32WFLE0ea3clyWOTdVWXtrTs/s320/IMG_3511.JPG" /></a></p>
<p> Vi har även gjort studiebesök i <a href="http://www.nba.fi/sv/nationalmuseum">Finlands nationalmuseums</a> förhistoriska avdelning samt gjort en exkursion till närliggande fornlämningar. Kurserna fortsätter igen på våren i januari och februari. Läs mer om detta i <a href=" http://arbis.ratata.fi/blogg/article-46708-379701-insikter-forntida-pyssel-och-arkeopedagogik-i-arkeologiklubben-hosten-2014">Arbis blogg</a>, som jag fick äran att publicera i igår.</p> Eva Ahl-Warishttp://www.blogger.com/profile/18260935242123410585noreply@blogger.com34tag:blogger.com,1999:blog-1362424847131957836.post-68402836348853473412014-11-19T13:51:00.000+02:002014-11-20T20:59:19.121+02:00Lyckat arkivpedagogiskt seminarium i Fiskars 7.11<p><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjvVD89Agz8GWfVzU30WXNai3-U0gjMrGgiYX9f4FGOWoihEKTFMSWQcN5mFQL-vFMISdX48wQzSJIoVloFFm5CHVhUAAOL3sPW-Amc8XPLH081VgJ9qy4PNCHRXdK8JwJEqwLXzmogJr8/s1600/FullSizeRender.jpg" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjvVD89Agz8GWfVzU30WXNai3-U0gjMrGgiYX9f4FGOWoihEKTFMSWQcN5mFQL-vFMISdX48wQzSJIoVloFFm5CHVhUAAOL3sPW-Amc8XPLH081VgJ9qy4PNCHRXdK8JwJEqwLXzmogJr8/s320/FullSizeRender.jpg" /></a><br>
<i>1. Intressant och inspirerande program på det arkivpegagogiska seminariet i Fiskars.</i></p>
<p>För att utveckla arkivpedagogiken på ett nationellt plan ville Fiskars hembygdsförening anordna ett arkivpedagogiskt seminarium i samband med den internationella arkivdagen i november 2014. Bakom hembygdsföreningen fanns arrangörer från <a href="http://www.fiskarsmuseum.fi/sv">Pojo lokalhistoriska arkiv och Fiskars museum</a>, som upprätthålls av hembygdsföreningen. Sedan 2012 har Pojo lokalhistoriska arkiv erbjudit skolor gratis till låns en s.k. arkivkappsäck, som innehåller brev, fotografier och uppgifter, som utförs med hjälp av läraren. År 2014 skulle arkivet även genom ett projekt finansierat av bl.a. undervisningsministeriet (Finland) skapa en ny arkivkappsäck, denna gång om Pojo år 1918. Resultatet av detta projekt kunde även presenteras på seminariet, som arrangerades 7.11.2014, även med hjälp av mig, dvs. <a href="http://www.evaahl.fi">Tmi Eva Ahl</a>. Seminariet erhöll stipendier av <a href="http://www.letterstedtska.org">Letterstedtska föreningen (Sverige)</a> och <a href="http://www.kulturfonden.net/se">Kulturfonden för Sverige och Finland.</a></p>
<p>Målet med det tvåspråkiga seminariet var att 7.11.2014 i Fiskars öka kännedomen om olika arkivpedagogiska projekt och utveckla branschen i Finland. Experter inom fältet i Finland och Sverige kallades till talare och de belyste olika aspekter av kulturarvspedagogik i båda länderna. Seminariet var gratis och deltagarna bestod av både lärare eller konstnärer från närområdet och professionella vid olika museer samt studeranden inom humaniora från Nyland och Egentliga Finland. Talarna var väl förberedda, kunniga och medryckande. Seminariet var mycket lyckat, unikt och lockade till ivrig diskussion bland deltagarna, som var ungefär 40 till antalet, dvs. motsvarade förväntningarna. För varje deltagare hade arbetsgruppen förberett material i form av programblad, namnlappar åt alla deltagare, anteckningsmaterial (och broschyrer sponsorerade av Fiskars bolaget och pennor donerade av Tmi Eva Ahl). Fiskars bolagets reklamer delades även ut åt alla hågade. Hembygdsföreningen fick hyra utrymme i den så kallade Lokalen gratis för seminariet och arrangörerna stod för kaffe och bulle på morgonen. Lunchen intogs i Kopparsmedjan till självkostnadspris.</p>
<p><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh1REO74jPkwJSQHy6xw3F2ccDBZ4sxe3gzMEzuVT4rQbGgZVjFRbhF94fxca6TIlCxp0JvQqSAS-z976eJudK92CPZyIpRRTeuDsoddDl8Jmn1PeakG0vslRkP_liE6-hOJqOjEXQf_7g/s1600/IMG_3978.JPG" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh1REO74jPkwJSQHy6xw3F2ccDBZ4sxe3gzMEzuVT4rQbGgZVjFRbhF94fxca6TIlCxp0JvQqSAS-z976eJudK92CPZyIpRRTeuDsoddDl8Jmn1PeakG0vslRkP_liE6-hOJqOjEXQf_7g/s320/IMG_3978.JPG" /></a><br>
<i>2. Johanna Ekman och Aurora Uusitupa förevisar Pojo lokalhsitoriska arkivs arkivkappsäck om 1918.</i></p>
<p>Seminariet öppnades av hembygdsföreningens ordförande, Ann Glader, varpå följde Pojo lokalhistoriska arkivs presentation av den arkivkappsäck om år 1918 man skapat under det gångna årets lopp. Arkivkappsäcken presenterades av t.f. arkivarien Johanna Ekman och projektarbetaren Aurora Uusitupa, som skapat materialet (bild 2). Följande presentation hölls av Svenska Litteratursällskapets inbjudna talare: Nelly Laitinen och Pia Lindholm. De förevisade den arkivpedagogiska verksamheten och strategierna vid SLS samt tog upp den senaste förverkligade helheten: <a href="http://www.sls.fi/doc.php?docid=886">’Krigets barn’</a>, som en särskild fallstudie (bild 3).</p>
<p><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjMsIP0YQk2Oy9HvDCpXcM0nWppkzMWkb9UXmKh3J-uKemZ4nc4XtmBRKYLVZCc26qxpONEbIRn-FXlNTKpVAR3WGj-n7F57hJEWu4l83PMM0Ikiu4D0YwQp-3iLw9i3pWEzrKyddPWH9k/s1600/IMG_3979.JPG" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjMsIP0YQk2Oy9HvDCpXcM0nWppkzMWkb9UXmKh3J-uKemZ4nc4XtmBRKYLVZCc26qxpONEbIRn-FXlNTKpVAR3WGj-n7F57hJEWu4l83PMM0Ikiu4D0YwQp-3iLw9i3pWEzrKyddPWH9k/s320/IMG_3979.JPG" /></a><br>
<i>3. Pia Lindholm och Nelly Laitinen från SLS berättar om sällskapets arkivpedagogiska strategier och projektet 'Krigets barn'.</i></p>
<p>Från Sverige kom arkivpedagogerna Eva Tegnhed och Jim Hedlund (Riksarkivet & Landsarkivet i Östersund, Jämtland) för att dela med sig av sina erfarenheter av arkivpedagogiken (se bild 4). De svenska gästerna anlände föregående kväll (6.11) per flyg och med bilskjuts. Vid seminariet presenterade Tegnhed och Hedlund den enorma verksamhet arkivet i Östersund sysslar med: program och olika verksamhet arrangeras både för juniorer och seniorer. De kunde dela med sig av många intressanta aspekter på arkivpedagogik i praktiken, vilka kommer att leda till framtida lokala projekt här i Finland, inte minst i Fiskars. Ett bra exempel var så kallade ’stadsvandringar’, där man ur arkiven plockar ut material relaterat till plats och presenterar detta på olika vandringar i miljön <i>in situ</i>.</p>
<p><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiZHFZ9IQXyhDStm20Huir-taNc1YJI7f5r5dS_Uc03Or-HNoN_TGtOviBhbHjRBMe8XxP6tO5wqp7cbV4GeL0sdwC4OGaRJFl5g5e6uhp2fLdqXgWRf7j5oC4n1K-sv8dHGyiSQHBQBlA/s1600/FullSizeRender+2.jpg" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiZHFZ9IQXyhDStm20Huir-taNc1YJI7f5r5dS_Uc03Or-HNoN_TGtOviBhbHjRBMe8XxP6tO5wqp7cbV4GeL0sdwC4OGaRJFl5g5e6uhp2fLdqXgWRf7j5oC4n1K-sv8dHGyiSQHBQBlA/s320/FullSizeRender+2.jpg" /></a><br>
<i>4. Tegnhed och Hedlund berättar om arkivpedagogik i Östersund, Sverige.</i></p>
<p>På eftermiddagen delades deltagarna in i två grupper: en svensk- och en finskspråkig, varpå två verkstäder hölls: en i arkivet, där arkivets arkivkappsäckar presenterades närmare och en i bagarstugan i Fiskars museum, där tidsresepedagogiken presenterades och diskuterades. Gruppernas verkstäder varade i en timme, varpå skedde byte av verkstad, så att alla fick uppleva båda verkstäderna. Eftermiddagen avslutades med ett frivilligt besök i Fiskars museum nya basutställning som öppnade i juni 2014 för den som ännu hade tid att stanna kvar i Fiskars. De svenska gästerna fick bilskjuts till flygfältet, därifrån de startade sin hemresa till Östersund via Stockholm på fredag kväll.</p>
<p>Jag hoppas att seminariet kunde vara startskottet på kontinuerliga arkiv- och kulturarvspedagogiska seminarier i Finland arrangerade av olika museer och arkiv, för att stöda och utveckla branschen samt öka kännedomen om möjligheterna att använda arkivkappsäckar som stöd för skolundervisningen. Förhoppningsvis kommer många dylika projekt och exempelvis 'stadsvandringar', som arrangeras Östersund, även att se dagens ljus på olika håll i Finland!</p>Eva Ahl-Warishttp://www.blogger.com/profile/18260935242123410585noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-1362424847131957836.post-87508697493764450542014-11-18T10:40:00.001+02:002014-11-18T12:26:05.435+02:00Minnesvårdarna ställde ut vid Allhelgona<p><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjO-LLTTbcBw1aaKeX8YVQWouFsNA7CadWr1ttturiwT7HbdOg9v1foCbQR7Mt-XpnJTHTRW-AOaN2LJPuXoF9lawt0B57jOnaAo_zWQ-8TV4BPygH0tJtGztZBoyejUxpeRUjloLWWfwY/s1600/IMG_3927.JPG" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjO-LLTTbcBw1aaKeX8YVQWouFsNA7CadWr1ttturiwT7HbdOg9v1foCbQR7Mt-XpnJTHTRW-AOaN2LJPuXoF9lawt0B57jOnaAo_zWQ-8TV4BPygH0tJtGztZBoyejUxpeRUjloLWWfwY/s320/IMG_3927.JPG" /></a></p>
<p>Minnesvårdarna r.f.:s <a href="http://brevfranenpostdoc.blogspot.fi/2013/10/intensiv-borjan-pa-hosten-arkivbildning.html">utställning från år 2013</a>, som jag var med om att bygga i Johanneskyrkans krypta, luftades i form av en miniutställning i S. Haga bibliotek vid Allhelgona, närmare bestämt 30.10-17.11.2014. Hela utställningen från fjol kunde inte få plats i bibliotekets trappa, där utställningar förevisas, men vi valde att lyfta fram sex flaggdukar: Runebergs grav i Borgå, Aaltos grav på Sandudd, Lagerborgs grav i Uleåborg, fru Antells grav i Säminge, hjältegravsmonumentet i Nådendal samt en förteckning över statsbegravningar under Republiken Finlands tid fram till den senaste, år 2011.</p>
<p><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiVl9g2Lg-WgbPCrbO00tHT7sGTfkdBWglsWOb6c-FQp80pWVGj8nzkH4AQxca1Rqxwa9qKBGo1p80hcm514qSWaz0ec5ABQMAns3Y7Z-kxAspQMkIMsyzNDPQLgyVaQkxfJjDOnGubYFE/s1600/IMG_3929.JPG" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiVl9g2Lg-WgbPCrbO00tHT7sGTfkdBWglsWOb6c-FQp80pWVGj8nzkH4AQxca1Rqxwa9qKBGo1p80hcm514qSWaz0ec5ABQMAns3Y7Z-kxAspQMkIMsyzNDPQLgyVaQkxfJjDOnGubYFE/s320/IMG_3929.JPG" /></a><p>
<p>I en vitrin kunde vi även förevisa litteratur som anknyter till minneskultur, begravningskultur och monument. Vi fick möjlighet att ställa ut en del av vår utställning eftersom biblioteket hade fått en avbokning av en konstnär och hade plats för att gratis ställa ut något annat. De meddelade om detta på webben, vilket var praktiskt - jag kunde snabbt reagera och få arrangerat med kort varsel att Minnesvårdarna presenterade sig lämpligt kring Allhelgona och 'Halloween'. Utställningens planscher planerades uttryckligen för att kunna återanvändas vid dylika tillfällen, och det fungerade ganska väl. Upphängningen var inte riktigt lika lyckad som i kryptan fjol, men dylikt måste man räkna med. Håll utkik efter mer intressant program anknutet till minneskultur på föreningens webbsidor, <a href="http://www.minnesvardarna.fi/aktuellt/">här</a>.<p>
<p><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiwXWBpbSQp3QIxLJzLASZ8FqolKX_avk7NwJ0eRaZpEVJSUnlCVLq2KbYmRL5BVn6ItoicaGQ5INOt0QU7LiB2XxH2_Wa1GOeL2k7Vk3Sx-WfLLaoE_pW-GnySlNy9HZcuQxA-jSSOv98/s1600/IMG_3922.JPG" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiwXWBpbSQp3QIxLJzLASZ8FqolKX_avk7NwJ0eRaZpEVJSUnlCVLq2KbYmRL5BVn6ItoicaGQ5INOt0QU7LiB2XxH2_Wa1GOeL2k7Vk3Sx-WfLLaoE_pW-GnySlNy9HZcuQxA-jSSOv98/s320/IMG_3922.JPG" /></a><p>
Eva Ahl-Warishttp://www.blogger.com/profile/18260935242123410585noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-1362424847131957836.post-19023084819882670232014-09-25T20:26:00.001+03:002014-10-06T10:57:05.328+03:00Konferens om det materiellas gränser inom kristendomen – Åbo 2014<p><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjvfHRwU5ZM8I6VqjWp_wmRO6_ntDRG74liI4P7STsgO5JOYumrfM07UwppZK242MTpfrFp9HQzmEjyhnR0zfrYmAFf8qQm72o9Vh2nRuwiL7g2Nj9cbkO9u_sX5V-f2JQjAj9tQ4zBNZ8/s1600/IMG_3533.JPG" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjvfHRwU5ZM8I6VqjWp_wmRO6_ntDRG74liI4P7STsgO5JOYumrfM07UwppZK242MTpfrFp9HQzmEjyhnR0zfrYmAFf8qQm72o9Vh2nRuwiL7g2Nj9cbkO9u_sX5V-f2JQjAj9tQ4zBNZ8/s320/IMG_3533.JPG" /></a><br>
<i>Professor Hamburger från Harvard håller föredrag om representationer av Förbundsarken och tabernaklet i medeltida handskrifter. Illuminerande!</i>
</p>
<p>Den internationella tvärvetenskapliga <a href ="http://limitsofmateriality.wordpress.com">kongressen 'Christianity and the Limits of the Materiality'</a> arrangeras vid Åbo universitet idag och imorgon. Temat ackumulerade en rad intressanta föredrag både av finländska och utländska forskare och väckte även mitt intresse att tala om gränser för det materiella i kristendomen gällande mina fallstudier Nådendal och Kökar och forskningen och promovering av dessa platser både som fornlämningar och scener för monumentresningar och religiös verksamhet.</p>
<p>På grund av mängder av arbete unnar jag mig inte att delta båda dagarna, men tog mig i varje fall idag till Åbo för att delta i dagens key notes och sessionerna Ib och Iia. Staden är tillräckligt lätt att nå med tåg från huvudstadsregionen bara man ger sig litet tid – och ro – att åka tåg. Jag begav mig alltså iväg i ottan mot Åbo och behövde inte bli besviken. Konferensen öppnades klockan 9 av en av arrangörerna, forskaren vid Åbo universitet Minna Opas. Hon gav en kort, men koncis presentation av konferensens tema, utgångspunkter och målsättningar.</p>
<p>Dagen inleddes med en key note föreläsning av forskaren Marleen de Witte från Amsterdam. Hon reflekterade över konferensens tema i förhållande till sina fallstudier av pingströrelsen i Ghana. Tro är en väsentligt begrepp, som kom att vädras under hela dagens lopp på många vis. Ett viktigt begrepp inom kristendomen är att närma sig det materiella genom 'att agera', att göra, att skapa (<i>make</i> på engelska). Hon lyfte fram pingströrelsen som en 'religion som media', där betydelsen av upplevelse är väsentlig. Trots att kristendomen ofta tar avstånd från det materiella är det ändå närvarande, argumenterade de Witte: i pastorns dräkt, hans rörelser, röst, musiken etc. Då predikningarna bandas in och säljs som produkter, dvd:n, eller visas på tv används kroppen även som beröringspunkt – pastorn kan be tittaren röra i rutan etc. Fascinerande!</p>
<p>Efter kaffepausen vidtog den andra key note föreläsningen som hölls av professor Jeffrey Hamburger från Harward: 'Off Limits: The Ark of the Covenant as Site of Taboo and Transgression'. Hamburger är expert på tysk konst och kulturhistoria, varför han presenterade ett antal illuminerade manuskript som presenterar uppfattningarna om Förbundsarken och till den relaterade teman. Spännande som i Raiders of the Lost Ark? Förvisso! Illuminationerna strävade efter att sammanbinda materia och ande, vilket exempelvis manifesterades i bilder av Tabernaklet. I tidig medeltida bilder var hänget framför arken avbildat som lintyg, men under århundrades lopp blev bildspråket allt stelare och arken förlades i en ram som närmast liknade en byggnad. Tabernaklet förvandlas över tid att mer och mer likna en kyrka och arken tar formen av ett relikvarium. Det brustna hänget framför arken vid Jesu dödsögonblick bands även metaforiskt ihop med hans sidosår, som en metafor genom man kan kontemplera över att nå Guds ansikte, förklarade Hamburger. Övergången från det dolda (hänget framför arken) till det synliga (hänget brustet – Kristi offer) var en gränsöverskridning som kunde avbildas på detta vis. I det senmedeltida Tyskland blev arken ett relikvarium därifrån Kristus framträdde. Även Jungfru Maria började jämföras med arken. Personligen kom jag genast att tänka på professor Yrjö Hirns Mariastudie <i>Det Heliga Skrinet</i> (1909), men minns inte direkt om Hirn skrev något även om arkmystiken. Intressant var det i varje fall!</p>
<p>I min egen session på eftermiddagen hade jag äran att tala först, men efter mig presenterade forskaren James S. Bielo från Ohio sitt pågående projekt som dokumenterar och analyserar skapandet av en temapark i Kentucky, som ämnar presentera <a href="https://arkencounter.com/">Noaks ark</a>. Parken kommer att omfatta 700 000 fot i kvadrat och själva arken blir en mastodont av trä ovan mark på 100 000 fot i kvadrat. Den fascinerande processen kring den lilla kärngruppen som designar och bygger parken (själva båten kommer att byggas av människor från Amishrörelsen i praktiken) var intressant presenterad av Bielo. Bakom bygget är kreationiströrelsen Answers in Genesis. Planeringsgruppen försöker ebakta alla möjliga besökare och även skapa en berättelse från ljus till mörker som skall uppmuntra till konversion. Men det finns gränser för det materiella, såsom många praktiska problem, förklarade Bielo: exempelvis hur de bäst kan föra dialog med 'andra Noaks', dvs. Med bilden av Noak som florerar, inte minst i den senaste filmen från ifjol. Här lyfts även upplevelsen fram som en viktig gräns – hur överskrids den, hur kan den kontrolleras? Det kommer att bli spännande att se om parken verkligen kommer till och öppnar år 2016 och hur det går med Bielos forskning i anslutning till detta.</p>
<p>Vår sessions sista talare var doktoranden Anna Haapalainen vid Åbo universitet som presenterade ett tema ur sin doktorsavhandling om religiösa skådesspel i Sankt Mikaels församling i Åbotrakten. Som case idag behandlade hon ett passionsspel, hur det arrangerades, planerades och hur de involverade aktörerna kände och upplevde det hela. Scenen är intill kyrkans altare, vilket även skapade sina egna begräsningar över hur själva skådespelet kunde framföras. Aktörerna var dock mycket noga med autenticitet i dräkter med mera i ett försök att överskrida gränserna i tid och rum. På många vis påminde detta om mina egna problem med hur aktörer agerar ut riter eller skådespel, gudingar eller liknande på fornminnen, så det kommer att bli intressant att höra resultaten av studien när den är klar.</p>
<p>Efter en stärkande kaffe och bulle var det dags att höra dagens sista session. Jag valde att gå och lyssna på doktor Teemu Mantsinen från Åbo, som presenterade en aspekt ur sin pinfärska avhandling om kontroll och frigörelse från den finska pingströrelsen. Han behandlade idag särksilt frågor anknutna till de forna pingstvännernas upplevelse av kroppsligheten. I sin framtida forskning kommer han att göra större jämförelser och samarbeta även med exempelvis svenska forskare kring personer som går ut islam, berättade Mantsinen. Även här betonades betydelsen av den individuella upplevelsen, så denna dags tema var verkligen 'making belief', som redan de Witte hade understrukit på morgonen.</p>
<p>Det sista föredraget idag hölls av docent Päivi Salmesvuori från Helsingfors universitet, som presenterade en fallstudie över en visionär. Hon fortsätter från att ha forskat kring visionärerna Hildergard av Bingen och Heliga Birgitta till moderna visionärer såsom finländskan Helena Konttinen och som en jämförelse ett amerikanst fall, C. B. Sanders (1831-1911). Spiritualismen och de nya uppfinningarna elekritictet med mera låg i tiden öfr dessa moderna visionärer, vilket även verkar synas i allt från metaforer till verksamhet: Sanders fick anfall under vilka han fick visioner och till och med kanaliserade en 'x+y=z'. Sanders såg sig som en god kristen, han var pastor i Alabama, och talade inte med de döda som ett medium, utan framförde meddelanden om levande personer till deras släktingar osv. Trots att han verkade under brinnande inbördeskrig, nämns detta enligt Salmesvuori inte med ett ord i hans biografi utgiven år 1875. Boken bär många likheter med en hagiografi – till exempel har hela 69 'pålitliga vittnen' intervjuats om deras syn på visionären. I likhet med Mantsinens föredrag, och de tidigare key notes, handlade Salmesvuoris föredrag idag särskilt om exempel på förhållning till kroppen, som gräns – kanske? Den här typen av studier är populära just nu, tycker jag, i en 'bodily turn' som tycks florera sedan kanske ett tiotal år tillbaka. Men det betyder inte att temat på något vis är utslitet, tvärtom kommer det att finnas rikligt med fall att behandla och tankar att vädra gällande studierna av <i>performance</i> i förhållande till religion, det materiella etc.</p>
<p>Dagen var med andra ord mycket givande och det är en trött historiker i skrivande stund på tåget påväg hem. Trött, men tacksam för nya infallsvinklar, intressanta möten och god diskussion. </p>Eva Ahl-Warishttp://www.blogger.com/profile/18260935242123410585noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-1362424847131957836.post-13866329117329881482014-09-12T22:23:00.005+03:002014-09-13T07:56:52.496+03:00Mellan Rom och Vanda - en dag i Setäläs anda<p><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgvnzWmX5MFvfQ2-ySWHPQl9AwaAiQvKX4e727B2bvrfG659X9ck6P1IemDvTLN-FJOMyd3kG7BDySR2Y0gjmNVemK6Z6h_b-qqxXbt57WJbcp9d-oilAfN5fGcQfzWdUEpfcNfSHHmwv0/s1600/bild-semi.JPG" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgvnzWmX5MFvfQ2-ySWHPQl9AwaAiQvKX4e727B2bvrfG659X9ck6P1IemDvTLN-FJOMyd3kG7BDySR2Y0gjmNVemK6Z6h_b-qqxXbt57WJbcp9d-oilAfN5fGcQfzWdUEpfcNfSHHmwv0/s320/bild-semi.JPG" /></a><br>
<i><a href=”http://uutiset.helsinki.fi/2014/09/10/paivi-setala-raivasi-tien-naistutkimukselle/#.VBND3fl_tyR”>Seminariet till minne av professor Päivi Setälä</a> hölls idag för en nästan fylld solennitetssal i Helsingfors. Professor Katarina Mustakallio drog sig till minnes sin lärare, kollega och vän.</i></p>
<p>Då ett nytt läsår kört igång på universiteten i Finland var det en utomordentlig tidpunkt att arrangera ett minnesseminarium för professor Päivi Setälä (1943-2014). Seminariet arrangerades av bland annat Finska Historiska samfundet och jag hade möjlighet att med omkring 250 andra personer delta i tillställningen, festligt i Helsingfors universitets solennitetssal.</p>
<p><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhElJUoGcXdXq3k7R2LLDvH4-djJB5Q4p9WgHoZIpohnDmI2CgVUETxYSDsybA1Rm4ti9Uga4pe9KJqMOYcFUNZrDvv-5Ct5aqjuijA2OHbgYDZbHIM4NrLVJ4JfFxGM8Lv3ullvfDR_Zo/s1600/panel.JPG" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhElJUoGcXdXq3k7R2LLDvH4-djJB5Q4p9WgHoZIpohnDmI2CgVUETxYSDsybA1Rm4ti9Uga4pe9KJqMOYcFUNZrDvv-5Ct5aqjuijA2OHbgYDZbHIM4NrLVJ4JfFxGM8Lv3ullvfDR_Zo/s320/panel.JPG" /></a><br>
<i>Panelen diskuterade Päivi som forskare, forskningspolitiskt aktiv, lobbare och person som kunde skapa och upprätthålla nätverk före begreppet nätverk ens fanns.</i></p>
<p>Seminariet öppnades efter att vi först effektfullt fick ta del av ett filmklipp från 1991, då Kristinainstitutet startade och Päivi berättade om genusforskningens betydelse. Härefter inleddes semit med ett anförande om Päivi i korthet av professor Katariina Mustakallio, en av Päivis elever tillsammans med många andra av oss från olika decennier. Efter Mustakallios vackra inledning vidtog en panel ledd av professor Aura Korppi-Tommola bestående av Päivis vänner, medarbetare och elever som beskrev olika aspekter av Setälä, som var en visionär, en expert och mecenat. Röster ur publiken deltog även med välkomna inlägg, detaljer och större analyser om Päivis syn på humaniora och vetenskapen i Finland, där våra vägar lett och leder till Rom. Professor Kolbe konstaterade att denna sal förvisso representerar denna tanke, ett 'Rom-parti'. Före pausen gjordes några viktiga inlägg av publiken, däribland av professor Matti Klinge, att Päivi alltid framhöll att publicera på flera språk, även de små nationella språken finska och svenska. Päivi var själv en av de främsta att publicera också populärhistoriska verk med stor genomslagskraft, såsom <i>Antiikin nainen</i> (1993) med flera. Snart blev det dags för kaffepaus, då jag tyvärr måste bege mig mot nästa destination. Under den första delen av programmet nämndes inte Päivis stora intresse för och kärlek till modern konst och konst överlag, men jag hoppas även denna aspekt av henne lyftes fram senare. Det var en glädje att få besöka Päivi under gemensamma projekt i hennes vackra hem där man alltid blev varmt emottagen och inspirerande att arbeta bland all den sköna konsten. Jag hoppas Päivis forskningspolitik lyftes fram ytterligare och diskuterades ännu mer senare, eftersom den aspekten är oerhört viktig. Och det skulle ha passat väl med tanke på hurdan aktiv och modig människa Päivi var.<p>
<p><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEihw-zpY6UvqaWtVlryH02nm_IuoEib84uCHfO_PKrHe0kHaaDmbCZoZsDedqqzbNhk2KbL8V_uSzljUknaJ2jFyGKSkCC-oxHCFbZuMqH_Hv6b0g14wKSFscxrekXRSLQ-OvV1qM9__mU/s1600/bild-Vanda.JPG" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEihw-zpY6UvqaWtVlryH02nm_IuoEib84uCHfO_PKrHe0kHaaDmbCZoZsDedqqzbNhk2KbL8V_uSzljUknaJ2jFyGKSkCC-oxHCFbZuMqH_Hv6b0g14wKSFscxrekXRSLQ-OvV1qM9__mU/s320/bild-Vanda.JPG" /></a><br>
<i>Bokutgivning i Vanda: en tvåspråkig bok riktad till barn om den historiska Kyrkobyn presenterades idag.</i></br>
<p>Jag skulle nämligen iväg till ett evenemang som gick av stapeln helt i huminaisten Päivis anda, nämligen en bokutgivning. Vanda stadsmuseum har nämligen idag publicerat en ny historiebok för barn, både på finska och svenska: <i>Byn med den gömda skatten</i>! Boken kompletteras på webben av spel och annat pyssel <a href=”http://vantaankirkonkyla.fi/sv/”>här</a>. I vackert höstväder utgavs boken i Kyrkoby skola och den gick att köpa för 12 euro under eftermiddagens lopp. Vanda stadsmuseum har under de senaste åren varit mycket aktiv med utställningar, arkeologiska undersökningar och publikationsverksamhet - staden har satsat stort på att bygga och upprätthålla den historiska identiteten. Denna bok var igen ett utmärkt exempel på flera år av aktiv forskning och publicering, såsom den ifjol utkomna boken om Vandas medeltid av historikern Tapio Salminen. Berättelsen om den mystiska nyckeln och barnen som vandrar i det förflutnas spår i Helsinge Sankt Lars kyrkas omgivning är en verklig pärla! Grattis till museet och författarna!</p>Eva Ahl-Warishttp://www.blogger.com/profile/18260935242123410585noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-1362424847131957836.post-13944500845315094092014-08-22T18:55:00.000+03:002014-08-22T18:55:11.484+03:00Vetenskapshistoria i Helsingfors II<p><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEheOVGHhfBE6ITTvb0TfBdeETUMSP52CeWEWKBfVezMF1OBKmerICMUfpMzdYeN5OLIeOvQVExCql9keciPdX-1tYW9q3mZPMiMEzNdmUNJnY2u783ZvY1uXewd0-GwpLhRLj5m-T4iqug/s1600/symposium.JPG" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEheOVGHhfBE6ITTvb0TfBdeETUMSP52CeWEWKBfVezMF1OBKmerICMUfpMzdYeN5OLIeOvQVExCql9keciPdX-1tYW9q3mZPMiMEzNdmUNJnY2u783ZvY1uXewd0-GwpLhRLj5m-T4iqug/s320/symposium.JPG" /></a></p>
<p>Idag fortsatte konferensen <i>Science as profession</i> i Vetenskapernas hus i Helsingfors. Bakom arrangemangen stod alltså styrelsen för Finlands Lärdomshistoriska Samfund och konferensen var verkligen välbesökt, fylld av givande möten och inspirerande föredrag.</p>
<p>Tyvärr hann jag inte delta i den mån jag hade hoppats p.g.a. arbete på <a href=”http://www.evaahl.fi/”>Tmi Eva Ahl</a>, men måste i varje fall hålla mig <i>á jour</i> med den senaste vetenskapshistoriska forskningen och höll också själv ett anförande idag på förmiddagen. Det är också viktigt att man som forskare har idéer för framtida projekt, och det var just ett dylikt jag kunde vädra idag: om professorerna Martti och Gunvor Kerkkonen, som levde och var aktiva i Helsingfors inom historia på 1900-talet.</p>
<p>I samma session höll också professor Alexander Pechenkin från Moskvas statsuniversitet ett intressant föredrag om fysikern L. I. Mandelstams forskning kring optiken under det tidigare 1900-talet. Mandelstam framförde motsatta teorier om t.ex. det blå ljuset i förhållande till Max Planck. Av ideologiska orsaker fick Mandelstam, trots att han gjorde misstag i sina antaganden, hjältestatus i den sovjetiska vetenskapshistorien, vilket Pechenkin nu har dekonstruerat i sin färska bok om honom. Efter Pechenkin presenterade doktor Jukka Nyyssönen sitt postdocprojekt vid Norges arktiska universitet som handlar om Väinö Tanners karriär från statlig expert inom kemi och gruvdrift till emigrantprofessor och kulturgeograf. För en historiker är Tanner ett mer bekant namn från den politiska arenan så det var ett föredrag som väckte många insikter om Tanners stora influens inom sameforskningen tack vare den studie han utgav om Skoltsamerna år 1929, fastän han kanske inte hade kompetens för sin undersökning vilket även väckte kritik. Sedermera har arbetet dock efter krigen och under 1980-talet fått en pionjärstatus. Själv tyckte jag vår session var liten, men vi bidrog med god diskussion och särskilt tacksam är jag för den positiva feedback jag fick för min egen presentation.</p>
<p>Efter sessionen kunde jag gå på lunch i gott sällskap: med två kolleger, och byta idéer och nyheter. Det är sådant som är minst lika viktigt för en forskare som själva vetenskapandet och gör att jag alltid har och alltid kommer att ha ett otroligt utbyte av att delta i konferenser som denna. Ett hjärtligt tack till arrangörerna!</p>Eva Ahl-Warishttp://www.blogger.com/profile/18260935242123410585noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-1362424847131957836.post-64966155886338646442014-08-21T14:27:00.000+03:002014-08-21T14:27:26.965+03:00Science as Profession - vetenskapshistoria i Helsingfors I<p><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhve0kHcx5y-X9vdCMolFWAOM8L2toxJHrP0iyTfzQVn06JIT0Ymn6uJYSPOuBPGOpjBRGxGQat0tD4hvpIAVsLPJO2stDXgtF_jrraKj76ZyAIDuqyWWNpKdgVTkj0j4CbqpxtmJaB85E/s1600/semi.JPG" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhve0kHcx5y-X9vdCMolFWAOM8L2toxJHrP0iyTfzQVn06JIT0Ymn6uJYSPOuBPGOpjBRGxGQat0tD4hvpIAVsLPJO2stDXgtF_jrraKj76ZyAIDuqyWWNpKdgVTkj0j4CbqpxtmJaB85E/s320/semi.JPG" /></a></p>
<p>Under två dagar, idag och imorgon, arrangeras av <a href="http://www.oppihistoriallinenseura.fi/yleista.htm">Finlands lärdomshistoriska samfund</a> en <a href="http://www.oppihistoriallinenseura.fi/balticconference2014/">internationell kongress</a> i Vetenskapernas hus i Helsingfors, men många intressanta key notes och föredrag. Jag hinner inte vara med om kongressen i sin helhet, men hann idag höra öppningsföreläsningen och skall själv hålla föredrag imorgon om ett nytt projekt: att skriva om historikerna Martti (1905-1990) OCH Gunvor Kerkkonen (1903-2002). Mer om detta senare!</p>
<p>Konferensen öppnades imorse officiellt av samfundets ordförande docent Cecilia af Forselles och sedan följde ett föredrag av professorn vid Berlins tekniska universitet, Eberhard Knobloch, vars anförande presenterade en jämförelse mellan karrirärer och verk av Michael Stifel (1486/87-1567) och Alaxander von Humboldt (19769-1859). Stifel var matematik, men hans intresse låg i religion och teologi, så att han skapade en slags "heliga aritmetik", som dock kom att lägga grunden för t.ex. utpptäckten av logaritmerna i framtiden. Humboldt, som ju är en celebritet med institutioner, gator - ja, vad som helst - utnämnt efter sig, lade grunden för en holitisk vetenskapssyun, fastän han aldrig tog examen. hans resor kring världen och iakttagelse och stöd för vetenskap och konst, hans medlemsskap i 30 akademier, och hans modeller och egen forskning kunde karaktärisera honom som en "gentlemanna vetenskapsman". Hans stora innovationer låg inom den botaniska artimetiken. Anförandet var med andra ord både lärorikt och underhållande och det var samtidigt en djupdykning i 1500-talet respektive 1800-talets vetenskapliga tänkande.</p>
<p>Konferenser är dock inte enbart ställen där man passivt lyssnar, utan man knyter även nät och utbyter idéer. Redan imorse kunde jag utbyta några ord med kollegan Päivi Pihlaja om hennes senaste forskningsresor. Päivi är även med om att organisera hela konferensen. Jag sammanträffade även med kollegan Timo Salminen, vars bok snart kommer ut - den behandlar de finländska arkeologernas nätverk. Dr Biruté Railiené presenterade sig, hon skallatala om hur bibliografierna deltar i att forma den publika bilden av forskare. Tyvärr går våra föredrag imorgon på varandra, men hon bad mig ta kontakt senare. Jag fick även äran att dricka kaffe med professor Joseph Agassi från Tel Aviv, som skall hålla key note föredrag senare idag om vetenskapshistorikernas roll i det samtida samhället. Tyvärr kan jag inte heller lyssna till honom, men han gav några goda råd om litteratur jag kan bekanta mig vid. Men, jag får vara med om ännu fler möten och intressanta föredrag också imorgon!</p>Eva Ahl-Warishttp://www.blogger.com/profile/18260935242123410585noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1362424847131957836.post-57671613192629342782014-08-06T11:24:00.001+03:002014-08-06T11:24:46.802+03:00Idolen i sanden!<p><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgYNi0ZkmMIc5jbqxKjUcazHfPsFFOxNK528qUd4d7W3uvazB6KhDMGNiSjG3Oz3LIEiU5z6k3SZPga2k3bknhMstM53iQ_Kgk11wQX6G4kp5nKvC78L2yqrcuI5u5aeXPHCZU2FTsJRrk/s1600/eva.JPG" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgYNi0ZkmMIc5jbqxKjUcazHfPsFFOxNK528qUd4d7W3uvazB6KhDMGNiSjG3Oz3LIEiU5z6k3SZPga2k3bknhMstM53iQ_Kgk11wQX6G4kp5nKvC78L2yqrcuI5u5aeXPHCZU2FTsJRrk/s320/eva.JPG" /></a></p>
<p>Efter en paus på tio år för mig i fält på arkeologiska utgrävningar (om inte Nationalmuseets konstgjorda utgrävning på bakgården i 'En dag som arkeolog' verkstaden räknas), återvände jag igår som frivillig hjälp på arkeolog Jan Fasts grävning på stenåldersboplatsen Ånäs i Vanda (Vantaa Jokiniemi). Redan i söndags var vi ju med hela familjen och beundrade stället, men jag beslöt också komma en dag och jobba här, få litet känning igen hur det är med fältarbete. Grävningen är en klassisk nivågrävning i 5 cm lager och sanden är härlig och inte alls motsträvig att sätta mursleven i. Fynden hittills på grävningarna har bestått av en fin flintpilspets och vackra keramikskärvor av typisk kamkeramik-Uskela. Vädret var vackert även idag och amatörerna i <a href="http://www.arkeoango.net/">Ango</a> också redo att hugga i med arbete. Grävningsplatsen är skönt skuggad av träd och en frisk bris höll oss pigga och nöjda.</p>
<p><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjcGFLxaT6uWh4u983Ro4VgD04sLAoPqJrGov5gcpdG642CYW-tbm6swyFc6srDoB27vuW6yKF3EXuUBz020KyklO7WwQXhr4g3Eu-DeIq8KgkZ7y6HK6joB3tvAsFEUJkkgnpcXcq4dIo/s1600/idol.JPG" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjcGFLxaT6uWh4u983Ro4VgD04sLAoPqJrGov5gcpdG642CYW-tbm6swyFc6srDoB27vuW6yKF3EXuUBz020KyklO7WwQXhr4g3Eu-DeIq8KgkZ7y6HK6joB3tvAsFEUJkkgnpcXcq4dIo/s320/idol.JPG" /></a></p>
<p>Då plötsligt hände det ofattbara, bara ungefär en kvart efter att vi börjat gräva klockan nio – en av rutorna dolde en antropomorf leridol, som är ett sällsynt fynd! Kyllikki fick sig sitt livs fynd, vilken även Jan kunde rapportera stort om till media igår: i <a href="http://yle.fi/uutiset/vantaan_jokiniemen_kaivauksilta_loytyi_harvinainen_savifiguuri/7394470">Yle</a>, <a href0"http://www.hs.fi/kaupunki/Arkeologian+harrastaja+teki+el%C3%A4m%C3%A4ns%C3%A4+l%C3%B6yd%C3%B6n+Vantaalla/a1407212136367">Helsingin Sanomat</a>, <a href="http://www.iltalehti.fi/uutiset/2014080518542961_uu.shtml">Iltalehti</a>, <a href="http://www.iltasanomat.fi/tiede/art-1288722267993.html">Iltasanomat</a>, <a href="http://www.metro.fi/uutiset/a1387806016884">Metro</a>, <a href="http://www.katsomo.fi/?progId=366246">Tians nyheter</a>... Det var en lycklig arkeolog, som kunde se tillbaka till ett tidigare sensationellt fynd från samma plats – en leridol med ett mansansikte för tjugo år sedan – men nu med en krumryggad leridol att presentera för allmänheten. Utgrävningarna avstannade naturligtvis för en god stund när vi måste smälta fyndet och resten av dagen var Jan upptagen med media, som stormade till platsen. Ett 6 000 år gammalt föremål är verkligen fascinerande, men vad den egentligen symboliserar - eller är det bara en leksak? – det kan vi aldrig få veta.</p>
<p><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj4z1GKnD1GqKVczFVClsizjOSRj2OhwIsvhKiWAuUHZJGtBzalqNOCQCuhv80sKKkYYRV-k_j_nUTXhjcXagFP693gocI01bZr6zYD691CluzPgCy6WOUK74H4NBpXMbSxN652TIT3bKo/s1600/idolen.JPG" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj4z1GKnD1GqKVczFVClsizjOSRj2OhwIsvhKiWAuUHZJGtBzalqNOCQCuhv80sKKkYYRV-k_j_nUTXhjcXagFP693gocI01bZr6zYD691CluzPgCy6WOUK74H4NBpXMbSxN652TIT3bKo/s320/idolen.JPG" /></a></p>
<p>Idag fortsätter grävningarna ännu och vi får hoppas att murslevarna är skarpa och att Jan hinner nå botten i tid: följ med det hela på hans <a href="http://janfast.blogspot.fi/2014/08/amazing-stone-age-anthropomorphic-clay.html?spref=fb">blogg</a>. Han lovade att vi får fortsätta här i nästa sommar igen – vad roligt!</p>
<p><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiPICadMGeWjmvU9rvaZQRA0JXiR98-pWedsrU8htJUgnJoBkq0_McxVQwjUBZi2akYJRGTAP7bIyCz_uKd6TXOZQYBDYlq-vY85A9Ngs5G9JViS9npgXWBIGEZXC_mZHI-DjnKG-H55eE/s1600/bild+2+(4).JPG" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiPICadMGeWjmvU9rvaZQRA0JXiR98-pWedsrU8htJUgnJoBkq0_McxVQwjUBZi2akYJRGTAP7bIyCz_uKd6TXOZQYBDYlq-vY85A9Ngs5G9JViS9npgXWBIGEZXC_mZHI-DjnKG-H55eE/s320/bild+2+(4).JPG" /></a></p>Eva Ahl-Warishttp://www.blogger.com/profile/18260935242123410585noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1362424847131957836.post-52563917775358024392014-08-04T09:28:00.001+03:002014-08-04T09:28:58.397+03:00Sommarveckoslut med natur och kultur<p><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh8wp70Ny2yjUIlpNtMI-Vu68FertptRU_9g2Arrk2frKSHA_NoQAuUVIEjVV1jCePMhY3oozx9bT5ymPrE_sD0xq5tGN9VLK8Vt9mjWUIiiHuyPRIS79SH1eczuhyvSl7oxcBjMa0wYvo/s1600/bild+3+(1).JPG" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh8wp70Ny2yjUIlpNtMI-Vu68FertptRU_9g2Arrk2frKSHA_NoQAuUVIEjVV1jCePMhY3oozx9bT5ymPrE_sD0xq5tGN9VLK8Vt9mjWUIiiHuyPRIS79SH1eczuhyvSl7oxcBjMa0wYvo/s320/bild+3+(1).JPG" /></a><br>
<i>Kul i Noux!</i></p>
<p>Senaste veckoslut var hett, men för vår familjs del mycket aktivt: vi njöt av både kultur och natur i huvudstadsregionen. På lördagen var vi på vår årliga vandring i <a href="http://www.utinaturen.fi/utflyktsmal/nationalparker/noux/Sidor/Default.aspx">Noux nationalpark</a>, där Johannes och jag gick den korta Rödhakerundan och så hade vi alla picknick i Haukkalampi. Det var verkligen härligt och ju äldre barnen blir, ju lättare är det att klara sig utan kärra och en massa tillbehör.</p>
<p>Efter besöket i naturen tog vi oss en titt på sommarens utställning om Loja Saarinen på <a href="http://www.nba.fi/sv/museer/hvittrask">Hvitträsk</a>. Tmi Eva Ahl deltog på ett hörn i utställningen och jag har inte besökt själva museet på flera år, så det var trevligt att både se miniutställningen och själva byggnaden med sina härliga interiörer. Johannes och Helena tyckte också det var ett vackert, slottslikt förr-i-tiden hus och betedde sig fint under besöket - stora barn! Museet och kaféet var välbesökt och en engelskspråkig visning var på gång medan vi var där - trevligt! Trädgården är även värd att flanera i, särskilt ta en titt på den vackra vyn över sjön från lusthuset.</p>
<p><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEij37lVH_vKJ3Gp9bB5o5N15lfFdpWU5RMSijgxL8xW68Im7MqtKJa959VmJAdZD857ajOpg5HS8iwt8vfi0w88NphnZPqXodCL0-IjF5bNKh4H5m1ioA7aZSQ8BPbc_YMf6qCfhFbsSkk/s1600/bild+1+(3).JPG" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEij37lVH_vKJ3Gp9bB5o5N15lfFdpWU5RMSijgxL8xW68Im7MqtKJa959VmJAdZD857ajOpg5HS8iwt8vfi0w88NphnZPqXodCL0-IjF5bNKh4H5m1ioA7aZSQ8BPbc_YMf6qCfhFbsSkk/s320/bild+1+(3).JPG" /></a><br>
<i>Utgrävningsområdet i Ånäs 2014.</i></p>
<p>Igår tog vi oss tid till att åka till Vanda och Ånäs, där arkeologen Jan Fast leder arkeologiska utgrävningar. utgrävningarnas fokus är på stenåldern, närmare bestämt perioden 'typisk kamkeramik'-'Uskela'. Utgrävningen arrangeras tillsammans med Heureka och Helsingfors universitets Alumner och har varit en succé. Det är fråga om publik arkeologi, eftersom fast under sin karriär varit aktiv med att engagera den stora allmänheten, media och amatörer i arkeologi. Även i år har en stor del av grävarna varit glada och flitiga amatörer. Utgrävningarna har även fått fin synlighet i media och för Fast är det hela speciellt: här grävda han även i början av 90-talet och hit kom han alltså tillbaka. Utgrävningarna fortsätter ännu denna vecka och jag har själv lovat delta i mån om möjlighet - det är tio år sedan jag konkret själv var i fält, så det kunde vara nyttigt. År 1996 var jag själv anställd vid Museiverkets utgrävningar på andra sidan ån i Stenkulla och även nästa år i Maarinkunnas (Markulla) - här står nu bostadshusen tätt, men Ånässidan är alltså ännu fredat för kommande generationer och forskningen. Fast gjorde ett sensationellt fynd för tjugo år sedan, en idolgestalt (ett huvud av en människa), som numera är på Finlands nationalmuseum. Jag minns själv att artikeln om fyndet i Tiede gjorde stort intryck på mig, som då ännu var en gymnasieflicka. Men kanske det bidrog till mitt yrkesval? i varje fall deltog jag i Fasts utgrävningar i Oitans 1995 och på den vägen är jag. I år har Fast också varit med om att hitta fina fynd: bland annat en flintpilspets: man kan läsa mer om allt detta på hans <a href="http://janfast.blogspot.fi/">blogg</a>.</p>
<p><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgkrlDoi8knsu-JlOQUCkKxVNIu0ma34HAM2geWjsTodt5r1AI4tvwsg3IBNC7sk7lUBzPKGHeaQVX173LvsazAlVBu_PB8CkZtZxwiz9Pr47hq39UP0F5RD322Ct_7CoiMirsgNkCjpPk/s1600/bild+2+(3).JPG" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgkrlDoi8knsu-JlOQUCkKxVNIu0ma34HAM2geWjsTodt5r1AI4tvwsg3IBNC7sk7lUBzPKGHeaQVX173LvsazAlVBu_PB8CkZtZxwiz9Pr47hq39UP0F5RD322Ct_7CoiMirsgNkCjpPk/s320/bild+2+(3).JPG" /></a><br>
<i>Barnen och Mikko på kanten av utgrävningen till höger. Jan Fast inspekterar fynd och strukturer med sina grävare i mitten.</i></p>Eva Ahl-Warishttp://www.blogger.com/profile/18260935242123410585noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1362424847131957836.post-56293807237641399012014-07-23T12:31:00.002+03:002014-07-23T12:33:47.870+03:00Nytt, interaktivt och informativt i Fiskars museum<p><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiLzUosceSKOZoK9bAsYXJbfDWPmoLs2s_xYPYn2nODfewAZJYT6GnmPzNVvA4ZzXccTDtZUdrvwo-MZA_KIR9eg4iAgWCoR7dcY6nEYXWuGOQtLMfc9EslBq4RF2yOZTo1VE1bYylHL4s/s1600/bild+3.JPG" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiLzUosceSKOZoK9bAsYXJbfDWPmoLs2s_xYPYn2nODfewAZJYT6GnmPzNVvA4ZzXccTDtZUdrvwo-MZA_KIR9eg4iAgWCoR7dcY6nEYXWuGOQtLMfc9EslBq4RF2yOZTo1VE1bYylHL4s/s320/bild+3.JPG" /></a><br>
<i>Till Fiskars museums byggnader hör bland annat den renoverade huvudbyggnaden uppe på kullen, arkivet till höger och Slaggbyggnaden till vänster, där en utställning även finns i övre våningen, vilken man inte bör missa.</i></p>
<p>Igår var det äntligen dags att ta mig tid att besöka <a href="http://www.fiskarsmuseum.fi/sv">Fiskars museums</a> nya basutställning och det renoverade huset. Museet renoverades under våren 2014, vilket kunde följas på den välskrivna <a href="http://museum.ratata.fi/blogg/">bloggen</a>. Resultatet kunde visas upp från och med 1.6.2014 och utställningen har recenserats också av <a href="http://kaponieeri.blogspot.fi/2014/07/fiskarsin-museo.html">Kapioneeri</a>. I den fräscht renoverade huvudbyggnaden uppe på backen (Åkerraden 9) möts vi först av museibutiken, där man för en billig peng kan betala in sig till museet (barn under 18 år går in gratis), och här kan man även handla smått och gott, däribland järnföremål - naturligtvis. Därefter börjar utställningen med en tillfällig del, som i år presenterar jubileer och fester. Fiskars jubileerna genom tiderna får stor uppmärksamhet, eftersom ett dylikt (<a href="http://365.fiskarsgroup.com/">365</a>) firas även i år. Det är intressant att se hur historien brukats under jubileerna och vilka föremål och monument som tillkommit - däribland frimärken för 350-årsjubileet år 1999. En verkligt intressant utställning!</p>
<p><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiUgUMVd5HmsfiKoWFwOMBvuwspZHE_cL9aGmCDaDc1T5ZLDp0ZXywveBOjOUkp6FGtKOKBbhPi6Afuy4tmdh_dgJQt6y1lr0ajzup3JwqOfEgLu_QZcdMuP7FZXz7ksgciLDCGoALriP4/s1600/bild+2+(2).JPG" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiUgUMVd5HmsfiKoWFwOMBvuwspZHE_cL9aGmCDaDc1T5ZLDp0ZXywveBOjOUkp6FGtKOKBbhPi6Afuy4tmdh_dgJQt6y1lr0ajzup3JwqOfEgLu_QZcdMuP7FZXz7ksgciLDCGoALriP4/s320/bild+2+(2).JPG" /></a><br>
<i>Utställningen om fester och jubileer är mycket informativ och presenterar både personer, platser och historiebruk.</i></p>
<p>Därefter får man se på film och på den vänstra väggen bekanta sig med brukets historia i korthet. Texterna är korta och koncisa och trevligt illustrerade - ett mästerprov på hur man SKALL göra affischer i en utställning, så att de går hem hos publiken. Genom en rolig "tidsmaskin" som man snurrar får man glimtar ur historien - fyndigt för både liten och stor.</p>
<p><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgO9wRLjyWXiIXFw9K6lDBTxM02X4mUmgXuceKQf8l5jVF6JR6fRybFcNVPLdVvDYw3kF1Ys-Wn6AJNZNs0icnKMg4F78cMVAlDww_I6DnmDyRORqN0KtnJxVt7nGb4tmAQ-izWK7NsQtI/s1600/bild+1+(2).JPG" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgO9wRLjyWXiIXFw9K6lDBTxM02X4mUmgXuceKQf8l5jVF6JR6fRybFcNVPLdVvDYw3kF1Ys-Wn6AJNZNs0icnKMg4F78cMVAlDww_I6DnmDyRORqN0KtnJxVt7nGb4tmAQ-izWK7NsQtI/s320/bild+1+(2).JPG" /></a><br>
<i>Den roliga tidsmaskinen på Fiskars museum är färggrann och charmig.</i></p>
<p>Utställningen är med andra ord interaktiv på många vis och man får bland annat också pröva på att arbeta i den mekaniska verkstaden själv. Utställningen fortsätter genom ett arbetarhem varpå man smidigt går upp till övre våningen, där bruksmiljön presenteras. von Julins bakgrund var apotekarens, vilket även framhävs vid sidan av det faktum att bruket hade både skola, apotek och bibliotek på sin tid. Slutet av utställningen är ännu under bygge och vissa tomma väggar nästan skriker efter några fler affischer med texter och bilder, som kunde ge upplysningar om livet i bruket. Vad mer utställningen har att ge får vi alltså ännu vänta på till hösten, men eftersom museet verkligen är värt flera besök är det ju enbart ett sätt att locka besökaren tillbaka igen.</p>
<p><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgjVXK9ZzmiTbbnMuO-lyumS3jPanREbpBRBw2p021JUp8Oe2zu1e0MWcM7H9jU1_nIreralCaATKk-6Bmbc1IkRXM-WarUbSpQDE5jpW1llWBFqdaVyuTRxCu2BpIEgj9KaXjsgelgatQ/s1600/lek.JPG" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgjVXK9ZzmiTbbnMuO-lyumS3jPanREbpBRBw2p021JUp8Oe2zu1e0MWcM7H9jU1_nIreralCaATKk-6Bmbc1IkRXM-WarUbSpQDE5jpW1llWBFqdaVyuTRxCu2BpIEgj9KaXjsgelgatQ/s320/lek.JPG" /></a><br>
<i>Museets huvudbyggnad verkade i tiden som kontorsbyggnad, vilket gör att man självfallet kan få pröva på att svara i gammaldags telefon och skriva på skrivmaskin där.</i></p>
<p>Museet omfattar flera byggnader, som är öppna sommartid, och vi tog oss också en titt i de övriga byggnaderna. Slaggbyggnadens övre våning presenterar en änkas och en skogsarbetares bostäder samt en titt i hur lanthandeln såg ut förr. Likaså visas Pojos första fina tv-apparat samt livet på 1960-talet, då Fiskars berömda platsprodukter tillverkades och livet förändrades i arbetarhemmet på många vis. Ficklampor gör att det blir extra spännande för barn och vuxna att leta reda på detaljer i utställningen, samt leta efter de gömda mössen.</p>
<p><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjNoLjFY-ZPdJDet9RTK8yRU4GDpRFV1WXZdu2R_V4-Zqis6NczKMLMS2o6K6qaxcVfevsDy9ntDJrQFSRpZPzrmB5H4xzrZcD1czpvoUKwZxU51bkH1IWsw94Q902cS3PNDDnvaZC4MSM/s1600/gjuta.JPG" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjNoLjFY-ZPdJDet9RTK8yRU4GDpRFV1WXZdu2R_V4-Zqis6NczKMLMS2o6K6qaxcVfevsDy9ntDJrQFSRpZPzrmB5H4xzrZcD1czpvoUKwZxU51bkH1IWsw94Q902cS3PNDDnvaZC4MSM/s320/gjuta.JPG" /></a><br>
<i>Det var mycket roligt att få se hur man gjuter tennsoldater och att få dessa med sig hem efteråt.</i></p>
<p>Barnen fick dessutom gjuta tennsoldater igår, vilket var mycket uppskattat. Summa summarum kan man konstatera, att utställningen och verksamheten på museet är mycket barnvänligt, lätt att nå och lyckat. Idag hann vi inte bekanta oss med så mycket annat än museet och den fantastiska lekplatsen i Nedre bruket, innan det var dags att åka hem i hettan. Jag tog mig ännu en titt på nya kafét och baren <a href="http://www.laundryfiskars.com/Laundry/Laundry.html">Laundry</a>, som öppnade i våras, hos Rob och Leea i den gamla tvättstugan, där de även har hållit B&B. Den svala terrassen var nästan fullsatt och caféet var mycket mysigt! Här lär ska byn samlas numera nästan varje kväll - det var ett rum som verkligen behövdes för den forna brukets, numera konstnärernas miljö i Fiskars, anser invånarna. Hit kommer jag snart tillbaka igen för att njuta av stämningen!</p>
<p><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhz83QcH2I4ld1-1deYSvuot361foAwtyUbfbwzCOO8oBAk4gidS71n6d0vr-fBf5bVT6_sLktLIUZ-rSpi9e3h1kDrely61y5AJ5242RcNEkPjUqLIunBK6pbstetLfUyXYBkn84wKJQE/s1600/laundry.JPG" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhz83QcH2I4ld1-1deYSvuot361foAwtyUbfbwzCOO8oBAk4gidS71n6d0vr-fBf5bVT6_sLktLIUZ-rSpi9e3h1kDrely61y5AJ5242RcNEkPjUqLIunBK6pbstetLfUyXYBkn84wKJQE/s320/laundry.JPG" /></a><br>
<i>Laundry Fiskars Café Bar i sin nyöppnade skepnad. Man kan även njuta på terrassen (till vänster utanför bilden) och handla i boden bredvid.</i></p>Eva Ahl-Warishttp://www.blogger.com/profile/18260935242123410585noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1362424847131957836.post-67099242128990122112014-07-13T11:11:00.004+03:002014-07-13T11:15:32.669+03:00'Fornmarknad' i Lovisa 2014 - varför?<p><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhdclWEF9qcIMACH7NgXzPVFG9TOQ2v0pZ53kUI98kvrzO09LqpTybKlq6y9Hw60FbrrSR0q3o2duH1VtFrDeO0sXaq5dQpTfFAKnRqT1y5Z5NDOooWZPSSDbNzXYjFeBMEVyjMq3GPxAM/s1600/Muin-1.JPG" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhdclWEF9qcIMACH7NgXzPVFG9TOQ2v0pZ53kUI98kvrzO09LqpTybKlq6y9Hw60FbrrSR0q3o2duH1VtFrDeO0sXaq5dQpTfFAKnRqT1y5Z5NDOooWZPSSDbNzXYjFeBMEVyjMq3GPxAM/s320/Muin-1.JPG" /></a><br>
<i>Fornmarknad i Bastion Ungern i Lovisa 12-13.7.2014.</i></p>
<p>Igår åkte vi en tur tillbaka till Östnyland och <a href="http://www.visitlovisa.fi/">Lovisa</a> för att besöka årets Fornmarknad. Evenemanget lär ska vara relativt nytt och arrangerades ifjol, kanske tidigare. I varje fall hade jag totalt missat att dylikt arrangeras också i Östnyland, så det var en trevlig överraskning. Marknaden pågår ännu idag söndag 13.7 mellan 10-16, om ni råkar ha vägarna förbi.</p>
<p><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgnejhfi3ybNjC5McIVXPlPa0GTnPQJzhDT6ZPBGI4UWzez-D4XyjmRVmNs3Lxc8PopiOocCCj5e0y9Ty2zgZOy3LelM8TfRF-9fiMEiWnWjZMh-c6xFAgz7jsbBvfJFqpbJJyXGE30Edk/s1600/Muin-3.JPG" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgnejhfi3ybNjC5McIVXPlPa0GTnPQJzhDT6ZPBGI4UWzez-D4XyjmRVmNs3Lxc8PopiOocCCj5e0y9Ty2zgZOy3LelM8TfRF-9fiMEiWnWjZMh-c6xFAgz7jsbBvfJFqpbJJyXGE30Edk/s320/Muin-3.JPG" /></a><br>
<i>På marknaden såldes produkter med historia. I samband med dessa smycken hänvisades till den tavastländska forntiden, dess 'storhetstid' med fornborgar och stormän... Det är ett sorts kommersiellt arkeologibruk, som har sin etablerade plats på dessa 'Fornmarknader'.</i></p>
<p>Bastionen är fin och ligger precis intill Lovisa stadskärna. Därför är det synd att det historiska inte lyfts tydligare fram här på marknaden. Varför kalla den enbart 'Fornmarknad' och hänvisa mest till en obestämbar medeltid? Kunde inte bastionen i sig utgöra den ram som den verkligen är, med rötter i 1700-talet? Då kunde marknaden här i Lovisa fokusera mera på 1700-talet. Det är också 'förr i tiden', och visst har vi många medeltidsmarknader i den finländska sommaren, men var är 1700-talet? Endast på Sveaborg? Jag tycker absolut jag hellre sett pigor och fina damer här, sälja sina ekologiska produkter i 1700-talsklädsel, bära omkring på sina korgar, koka te och till och med det nästan halvt olagliga kaffet för besökarna. Mikko sa, att folk inte förstår finesserna - att allt är bara 'förr i tiden' som man förklarar det för 5-åringar, att folk inte förstår skillnad mellan förhistoria, medeltid och t.ex. 1700-talet, att det skulle vara 'pärlor för svinen'. Är det så? Jag skulle önska litet mer variation - 1700-talet var ett MYCKET spännande och omvälvande sekel inte minst i Finland - en källa till otaliga berättelser, flankerad av vacker 'historisk' musik. Mina kolleger som forskar i 1700-talet skulle ha massor att erbjuda ifall någon bara frågade. Come on, Lovisa - satsa nästa år på '1700-talsmarknad', det skulle vara något alldeles oerhört intressant i dessa kulisser!</p>
<p><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiT2vt7UbfmFYtmSWF5u8GrNS8Qhd_kc1UT2Ixe0Yj4MeZOh9O8kRGX_k6mkOM6UMJLxCS-gXErPOZibHex4lcB7DsubIr2I3XdIk2_fwnY_GSPkm6djaNQiXqA-ywLHta_xJESzr8y_Ls/s1600/bild+1.JPG" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiT2vt7UbfmFYtmSWF5u8GrNS8Qhd_kc1UT2Ixe0Yj4MeZOh9O8kRGX_k6mkOM6UMJLxCS-gXErPOZibHex4lcB7DsubIr2I3XdIk2_fwnY_GSPkm6djaNQiXqA-ywLHta_xJESzr8y_Ls/s320/bild+1.JPG" /></a><br>
<i>På Fornmarknaden kunde man slå sitt eget mynt, speciellt för just denna marknad.</i></p>
<p>Många försäljare såg bekanta ut, såsom <a href="http://www.salakirjat.net/">Salakirjat</a>, som frekventerar dessa evenemang med sina speciella böcker. Dagen var solig och vacker, men här var man inte lika strikt gällande produkterna och försäljarna som exempelvis på Medeltidsmarknaden, utan här fick man sig också moderna bakverk och en slurk med kaffe. Musikerna var även på plats och spelade musik i medeltida stil och ljudvärlden är förvisso en viktig del av upplevelsen.</p>
<p><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjHn8rMoV0emh5oiuVWtQ9fPQzlr_pMLibI1daD-pafC7j9xCIiAmDQvq609DAfBMhAYXJTT5K0TVg1iY7GgBVkRpXwWQzI61NtGQVHcLh-hGeZIU72w_8xWY7_ks9BlBzCzQa-HpDxQVs/s1600/bild+2+(1).JPG" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjHn8rMoV0emh5oiuVWtQ9fPQzlr_pMLibI1daD-pafC7j9xCIiAmDQvq609DAfBMhAYXJTT5K0TVg1iY7GgBVkRpXwWQzI61NtGQVHcLh-hGeZIU72w_8xWY7_ks9BlBzCzQa-HpDxQVs/s320/bild+2+(1).JPG" /></a><br>
<i>Bastion Ungern i sig är en fin upplevelse, men barnen förstod inte riktigt vad en försvarsanläggning är och hur det hängde ihop med stadens grundande. Spännande i varje fall.</i></p>
<p><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhG5eR7F8TheDl60CkWUtja7SVXayDoTxJ7XYSCUgGwkgKdcsy13yJbcIQ9zVbMOpl5g4BuTgR9_OZz0N9v2oVKq8tbj0tDfcSqffy430zfxbyMqkq8uv_6tfuW-q3M4MYldTtjZRXz9-E/s1600/Muin-2.JPG" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhG5eR7F8TheDl60CkWUtja7SVXayDoTxJ7XYSCUgGwkgKdcsy13yJbcIQ9zVbMOpl5g4BuTgR9_OZz0N9v2oVKq8tbj0tDfcSqffy430zfxbyMqkq8uv_6tfuW-q3M4MYldTtjZRXz9-E/s320/Muin-2.JPG" /></a><br>
<i>Barnen fick sina träsvärd och dottern en lergök - mycket glädje av små ting. Förhoppningsvis är dessa leksaker hållbarare än moderna platsgrejer.</i></p>Eva Ahl-Warishttp://www.blogger.com/profile/18260935242123410585noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1362424847131957836.post-87021754904369339692014-07-10T08:27:00.001+03:002014-07-10T08:27:04.626+03:00Bruksmiljö i Östnyland: Strömfors<p><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhyY1HYhOl6iB03lOk11AzQ13vSvpNgRKOsX6u1ckNHSu6CaWO97hJFe5Nc2sbfuym3toeelitJHzi3lFT5aeOYjlL1ex_KvemTyObtewqkXFV72cP-mxnJcIzjii7ytRxSZ5HxaIYR9HI/s1600/str%C3%B6m1.JPG" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhyY1HYhOl6iB03lOk11AzQ13vSvpNgRKOsX6u1ckNHSu6CaWO97hJFe5Nc2sbfuym3toeelitJHzi3lFT5aeOYjlL1ex_KvemTyObtewqkXFV72cP-mxnJcIzjii7ytRxSZ5HxaIYR9HI/s320/str%C3%B6m1.JPG" /></a><br>
<i>Bruksmuseet i Strömfors är beläget i den så kallade Nedre smedjan.</i></p>
<p>I Östra Nyland finns <a href="http://www.stromforsinruukki.fi/index.php?pageid=1&kieli=en">bruksmiljön i Strömfors</a> från 1600-talet, som är värt ett besök. <a href="http://www.visitlovisa.fi/sv/attse/stromforsbruk">Brukets grundare och ägare</a> var till en början naturligtvis traktens stormän av ätten Creutz, men bruket övergick senare till af Forselles och slutligen klanen Ahlström, som sedermera fokuserade mer på sågar än järnframställning. I brukets lilla museum i den nedre smedjan finns en fin stånghammare och också glimtar ur livet på bruket. Intressanta föremål finns att beskåda: hornorkesterns notblad och instrument, järnprodukter och uppläggning från en industriutställning, skrivbord och gamla skrivmaskiner med mera, med mera. Barnen fick också klättra in i loket "Bässen" i utställningen. Tankarna går till "Lill-Bässen" i <a href="http://www.fiskarsvillage.fi/sv/kultur/historia/jarnvagen">Fiskars</a>, som finns att beskåda i centrum av byn i det nedre bruket. Transporten med de smalspåriga järnvägarna för drygt hundra år sedan var en viktig länk i processen hur produkterna skeppades ut i världen.</p>
<p><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg6UWBcjv2kTjmTXnENnLh4SoYZCrAHD5aHTWA7E0yMC4a0kanDjICaq7qrh9Fq73jZRQYalaox1UHuQWivnQpeRdp7rtDYDfPP4VX68x7h1CcVoHmRLR4iuPyza5vv_X7azt8Yh-XEA1o/s1600/str%C3%B6m2.JPG" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg6UWBcjv2kTjmTXnENnLh4SoYZCrAHD5aHTWA7E0yMC4a0kanDjICaq7qrh9Fq73jZRQYalaox1UHuQWivnQpeRdp7rtDYDfPP4VX68x7h1CcVoHmRLR4iuPyza5vv_X7azt8Yh-XEA1o/s320/str%C3%B6m2.JPG" /></a></p>
<p>Brukets kyrka härstammar från 1600-talet, men fick sin nuvarande skepnad år 1898 under Ahlströmarnas tid, får vi höra av guiden som hjälper oss på plats. Tyvärr försiggick en vigselövning i den pittoreska träkyrkan, varför vi inte ville storma rakt in, men genom fönstren kunde man ändå se en skymt av Helene Schjerfbecks berömda altartavla - den enda hon lär ska ha målat. Kyrkan ser liten ut, men skenet bedrar: den rymmer hela 350 personer.</p>
<p><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj83m17lnto9jLhmanaC5USHiKyx0ecfGTmJ39bDu9phr3AeUFjMhXULnj9xzmVdbph2zmMXOrCfqrgJrol_8ajGoF1Eek4Q7kKaQozlZEarQYGuAKUUOD8D6Mq6dL-9S9Md3bOeRmvxQ0/s1600/str%C3%B6m3.JPG" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj83m17lnto9jLhmanaC5USHiKyx0ecfGTmJ39bDu9phr3AeUFjMhXULnj9xzmVdbph2zmMXOrCfqrgJrol_8ajGoF1Eek4Q7kKaQozlZEarQYGuAKUUOD8D6Mq6dL-9S9Md3bOeRmvxQ0/s320/str%C3%B6m3.JPG" /></a></p>
<p>Dagens höjdpunkt var inte historien dock, utan att barnen fick mata en hantverkares kaniner. Det är det levande i det förgångna som är mest tilldragande och det förenas även i Strömfors. Personligen gick jag på våra minnens stigar: för nära trettio år sedan var vi på lägerskola i Kuggom och besökte då olika mål i trakterna kring Lovisa, bland annat Strömfors bruk. Precis som då är vyerna lummiga och fascinerande.I likhet med Fiskars i Västnyland är Strömfors bruk även idag en levande miljö, där man bor och hantverkare och konstnärer verkar. I bruksbyggnaderna kan man idag köpa konst- och hantverk till salu och se konstutställningar (stallvinden). Tro det eller ej: i en av butikerna såg jag också Heliga Birgitta i keramik. Konstverket i fråga är ett måste i något skede, det är bara att återvända snart igen.</p>Eva Ahl-Warishttp://www.blogger.com/profile/18260935242123410585noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1362424847131957836.post-57549917543745266492014-07-08T15:03:00.000+03:002014-07-08T15:17:52.958+03:00Sommar i staden<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiWdkPuGMKNnArNQ6BresF98WcjTonzbjjPlojX7fnvn9emyluillyXgRbGogMNqHEA1T02ulN9AdLOE8ZXa3nNfaSpB0BJY_4-pKZMJvVMyca2AhMbsiTzi73KWJrp-LRx7J-JyAiEP6E/s1600/tr%C3%A4d.JPG" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiWdkPuGMKNnArNQ6BresF98WcjTonzbjjPlojX7fnvn9emyluillyXgRbGogMNqHEA1T02ulN9AdLOE8ZXa3nNfaSpB0BJY_4-pKZMJvVMyca2AhMbsiTzi73KWJrp-LRx7J-JyAiEP6E/s320/tr%C3%A4d.JPG" /></a>
<p>Tror du att en sommar i staden är tråkig? Inte i varje fall i Helsingfors, då solen skiner. Vi tog idag en tur med barnen till <a href="http://www.hel.fi/www/Helsinki/fi/kulttuuri-ja-vapaa-aika/muu-vapaa-aika/seikkaile/talvipuutarha/">Vinterträdgården</a>, där det är gratis inträde. Fastän den har 121 år på nacken är det alltid lika kul att ägna sig en stund åt att njuta av blommor och blad. Barnen fick se sig omkring i den fina byggnaden med sina vackra växter och såklart granska karpdammen. Trädgårdens träd erbjuder både skön skugga och roande klättring för små ben och armar.</p>
<p>Rosengården i parken i anslutning till Vinterträdgården fyller 90 år i år och för att fira detta arrangerar staden gratis dockteater på tisdagar klockan 10 och 12. En härligt berättad och uppvisad liten saga om prinsessan Törnrosa (på finska) lugnade ner ett tjutotal barn idag. Teatern rekommenderas varmt - den fortsätter på tisdagar i varje fall under juli månad 2014. Teatern tog drygt tio minuter och var en fröjd för ögat och örat. Föreställningen är delvis i skuggan - skönt en dag som denna med temperaturer på nästan 25 celcius.</p>
<p>Mamma begav sig åter hemåt för att arbeta litet - ingen semester för en företagare, mer än en stund nu och då - medan barnen fortsatte med pappa till Högholmen. En annan plats som också rekommenderas å det varmaste!</p>
Eva Ahl-Warishttp://www.blogger.com/profile/18260935242123410585noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1362424847131957836.post-58588488439126684162014-06-28T09:32:00.001+03:002014-06-28T09:32:33.073+03:00Medeltidsmarknaden 2014 ser tillbaka mot 1400-talet<p><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi0WFb17GytakEQzfaseTfwOpcbpH-JpzxiQT4yMP7Y0Sefn7Ydxn_AGdIpBpH0jFl3hCUoRK7-JrmxmM4JaG2054wmsm7piZna_mCNjA2pKtAuFbVgdxDjeM9ybj_iilhzw-zBbZXGpHI/s1600/marknad1.JPG" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi0WFb17GytakEQzfaseTfwOpcbpH-JpzxiQT4yMP7Y0Sefn7Ydxn_AGdIpBpH0jFl3hCUoRK7-JrmxmM4JaG2054wmsm7piZna_mCNjA2pKtAuFbVgdxDjeM9ybj_iilhzw-zBbZXGpHI/s320/marknad1.JPG" /></a><br>
<i>Marknadsskådespelet 2014 handlar om biskop Magnus III Särkilax tid, då Hemmingkulten uppenbarligen blev etablerad i Åbo stift. En episod i berättelsen handlar om 'Hemmings undergörande kraft'.</i></p>
<p>Föreningen Turun Suurtorin keskiaika ry. har under det senaste året förberett årets <a href="http://keskiaikaisetmarkkinat.fi/">Medeltidsmarknad i Åbo</a>. Sedan 1996 har denna glädjefest anordnats, med ett hundratal frivilliga, som sköter infon, logistiken, skådespelen, musiken och dansen. Sedan 1996 har jag besökt marknaden varje år, njutit av stämningen och programmet där. <a href="http://evaahl.fi/">Tmi Eva Ahl</a> har varit med i bilden sedan 2011 och det var igen dags för mig att hålla årets svenskspråkiga expertföredrag öppet för allmänheten på marknaden. I år talade jag om Heliga Birgitta och salige Hemming, eftersom det i år gått 500 år sedan biskopens skrinläggningsfest i Åbo domkyrka. Jag tog mig också denna gång en titt i domkyrkan, för att se till att hans möjliga relikskrin ännu ligger där det ligger, vackert utfört i trä.</p>
<p><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEim-FWELhbw8m9EBBaOGoVR4f15xDJxAIOCWstc6wh8ObDeqWVVGCyYawn2LzxiasIeEEWwelkGWDKT2fD2naeo1sB6FodU7rKeL6D94v_QJayGD_FRFnSoaiCQQV7WPQmwPR4hlWSdHTc/s1600/Hemming.JPG" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEim-FWELhbw8m9EBBaOGoVR4f15xDJxAIOCWstc6wh8ObDeqWVVGCyYawn2LzxiasIeEEWwelkGWDKT2fD2naeo1sB6FodU7rKeL6D94v_QJayGD_FRFnSoaiCQQV7WPQmwPR4hlWSdHTc/s320/Hemming.JPG" /></a></p>
<p>Sedan 1997 har jag sysslat med Birgittarelaterade teman, men det finns ständigt nya aspekter att ta upp eller granska närmare. En genomgång av forskningslitteraturen inför föredraget var mycket intressant - hurdan är egentligen bilden av biskop Hemming (ca 1290-1366)? Birgittas omdömen om honom är viktiga: hon såg en man som inte skydde döden, en vän till Jungfru Maria, en from och asketisk herde för sin flock. Birgit Klockars, som skrev sin doktorsavhandling om honom år 1960, såg en modig, energisk och reslig man - en storman som agerade både inom den världsliga och kyrkliga sfären. "Reslig" var han på basis av Juhani Rinnes undersökningar av relikerna i domkyrkan år 1924, då man påträffade bland annat ben, som tydligt härrörde sig från en till åren kommen, kraftigt byggd man. Enligt Rinnes undersökningar finns det även en Birgittarelik i kistan. Där vilar de alltså än, vänner i livet, vänner i döden: Birgitta och Hemming. Hemming kunde ses som vår första birgittinska biskop - den andra var förvisso Magnus Olai (Tavast), som stödde birgittinerna på många vis på 1400-talet, inte minst klostergrundandet i Nådendal. Båda biskoparna var långvariga i sin tjänst, gjorde enorma förbättringar gällande stiftets ekonomi, var sluga världsliga stormän, främjade Henriks- respektive Birgittakulten och lät även dekorera sitt stifts kyrkor - något som blev bestående: här finns medeltidskyrkorna än, kvar i all sin prakt. Mer om relikerna får vi säkert höra i framtiden, då professor Jussi-Pekka Taavitsainens forskningsgrupp publicerar sina resultat om de naturvetenskapliga undersökningarna (senast har jag <a href="http://avdankadakademiker.blogspot.fi/2012/12/birgittinskt-december-i-helsingfors-del.html">skrivit om deras projekt i december 2012</a>).</p>
<p><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgQBjWJgmi6uqMpbGOmXKsi7nIM1HLbsSZ0YVhi8BETLd1J6IWW4VZac6kmvNBSOLyIFGZlCkassTihm-kCTA8zv_x_yQ5eTPLEm5Ilhb2eAQjLhQeODlEVm-Ew8qhtOUB7P3knajFPcD4/s1600/Brom2.jpg" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgQBjWJgmi6uqMpbGOmXKsi7nIM1HLbsSZ0YVhi8BETLd1J6IWW4VZac6kmvNBSOLyIFGZlCkassTihm-kCTA8zv_x_yQ5eTPLEm5Ilhb2eAQjLhQeODlEVm-Ew8qhtOUB7P3knajFPcD4/s320/Brom2.jpg" /></a><br>
<i>Heliga Birgitta framställd i Åbo katolska kyrka som hur hon framställs på den medeltida altartavlan från Urdiala (ca 1500). Åbo katolska kyrka ligger i anslutning till <a href="http://www.kolumbus.fi/birgitta.turku/index.fi.htm">Brigittinersystrarnas kloster och gästhem</a> och den är tillägnad salige Hemming. Hemming finns även här, som han framställs på altaret från Urdiala. Tyvärr har jag förlagt den bilden. Men, det kunde åtgärdas genom ett nytt besök i kyrkan.</i></p>
<p>I slutet av 1400-talet nämndes Hemmingus bland rikets skyddshelgon och hans skrinläggning torde ha varit en fest utan like med girlander och bilder, gröna blad på gator och torg, ljus och till och med fyrverkerier. För katoliker är biskopen viktig än idag: han höll på att bli vårt första av påven kanoniserade helgon och det är inte omöjligt att han inte skulle kunna bli det ännu en dag. Den ekumeniska föreningen 'Birgittasystrarnas vänner' har jubileet till ära utlyst en tävling för att skapa en 'Hemmingbakelse' (se <i>Kyrkpressen</i> 28.5.2014). De episoder som finns kvar i källorna till Hemmings och Birgittas förhållande handlar förvisso om mat - om Hemmings asketism, som kritiseras av Birgitta. Hon visste att Gud inte väljer ut människor på basis av förtjänster. Att unna sig det goda i livet ibland - det uppmuntrades också Hemming att göra.</p>
<p><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgb7M0srkT8rvmjevHmry96NR6Ig-SqndZhIzTAKvNzee8HL6c0ybBy8xKPYUPc-EhW-gyrV1bcFDe7rp2Xy99Lz-FvpE1ifhdxTrg5xKt9NFdJZjVguE9LCFex34xeN21jX2I9ZKDZPok/s1600/marknad2.JPG" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgb7M0srkT8rvmjevHmry96NR6Ig-SqndZhIzTAKvNzee8HL6c0ybBy8xKPYUPc-EhW-gyrV1bcFDe7rp2Xy99Lz-FvpE1ifhdxTrg5xKt9NFdJZjVguE9LCFex34xeN21jX2I9ZKDZPok/s320/marknad2.JPG" /></a> <br>
<i>Vildsvinskorv är ett måste på marknaden. Stortorget har också mist sina besvärliga kullerstenar och fått ny, plattare stenläggning. Barnfamiljerna med sina kärror tackar.</i></p>
<p>Åtta nyfikna hade hittat till min föreläsning på svenska och vi kunde även ha en god diskussion efteråt. Vill ni njuta av en fin marknadsstämning, beskåda vackra medeltidsdräkter, höra ljuv akustisk musik och beundra skickliga hantverkare och äta god vildsvinskorv - ja, då är Medeltidsmarknaden rätt ställe för dig idag och imorgon! Tack till arrangörerna, vi ses i nästa år igen!</p>
<p><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjX0iXw8ztI0A1xCZerLZSbIw3y31_LT5LBR9mEWM5m20heQ1_JT6-FG_RIoyCzrz_ZjmQ50PeVUG4HlCcwSoHb_uDLL8EtVXE_zHdr7r36SpWhE2RdJAcMnWS2BspiNT7KnrOhPpgxY9Y/s1600/medmode.JPG" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjX0iXw8ztI0A1xCZerLZSbIw3y31_LT5LBR9mEWM5m20heQ1_JT6-FG_RIoyCzrz_ZjmQ50PeVUG4HlCcwSoHb_uDLL8EtVXE_zHdr7r36SpWhE2RdJAcMnWS2BspiNT7KnrOhPpgxY9Y/s320/medmode.JPG" /></a><br>
<i>Roligt program på marknaden: medeltida modevisning i Gamla Rådhusets sal. Otroligt fina dräkter på både liten och stor medeltidsentusiast!</i></p>Eva Ahl-Warishttp://www.blogger.com/profile/18260935242123410585noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1362424847131957836.post-1186705690148973732014-05-26T12:43:00.001+03:002014-05-26T13:19:04.844+03:00Abi -94 på jubileum - höjdpunkter i maj del II<p><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjk8T6ZKZcAGLRjt7C4AO0APmAFrkwhyyQ-JB0HwRVhPRlDc-SDgArGph_9O1iDr9yxxaIXOYgtbFNH4-_ukbzPhxFKdp7x_wQyCGAf1_m37hir3JGFOhF76myV3k2eVf1-6yKGFWXVNjU/s1600/bogy2014.JPG" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjk8T6ZKZcAGLRjt7C4AO0APmAFrkwhyyQ-JB0HwRVhPRlDc-SDgArGph_9O1iDr9yxxaIXOYgtbFNH4-_ukbzPhxFKdp7x_wQyCGAf1_m37hir3JGFOhF76myV3k2eVf1-6yKGFWXVNjU/s320/bogy2014.JPG" /></a><br>
<i>På besök efter 20 år. <a href="http://peda.net/veraja/porvoo/borgagymnasium">Borgå gymnasiums</a> huvudbyggnad uppfördes 1850, men gymnasiet hade redan verkat i över hundra år i en byggnad nära domkyrkan. Hit flyttade skolan från Viborg, där den ursprungligen grundades 1641.</i></p>
<p>I fredags fick jag min svarta doktorshatt, men i lördags var det återigen tid att ta på sig den gulnade studentmössan, eftersom det i år gått 20 år sedan jag fick den. Om någon då skulle ha sagt att jag får en hatt om tjugo år, hade jag nog inte kunnat tro det helt och hållet, men fint så. Därmed var det dags för återblick och en suveränt fint arrangerad Abi-94 träff i Borgå - tack till kommittén! Det var också 20 år sedan jag flyttade från min födelsestad och mycket har ändrats, fastän något ändå är sig likt. 74 abi -94:or av drygt 110 infann sig och vi började med en drink och att samlas i vår gamla skola. Byggnaden är gammal, men nyrenoverad inuti, och eleverna idag behöver inte njuta av det bruna 70-talsstuket i klassrummen längre.</p>
<p><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjqvPEyQy9VT5V9siLfCLCDAQxhglBP3Bcg_WaoP4D6y8Z4YPvA46jEglXUIH6MJymCp20G4pqDtPy8Uo7RqfmO7Pi5IKplKmBzVlAxnhyphenhyphenM4dDAKZWhuiFFdmrpc9lYuOZg8ndDd0VMK4c/s1600/bibba.JPG" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjqvPEyQy9VT5V9siLfCLCDAQxhglBP3Bcg_WaoP4D6y8Z4YPvA46jEglXUIH6MJymCp20G4pqDtPy8Uo7RqfmO7Pi5IKplKmBzVlAxnhyphenhyphenM4dDAKZWhuiFFdmrpc9lYuOZg8ndDd0VMK4c/s320/bibba.JPG" /></a><br>
<i>Gymnasiets bibliotek är en skatt, som vårdas av gymnasiet och historieläraren. Just nu pågår digitering av samlingarna. I förgrunden ses även unika föremål ur samlingarna, däribland en himmelsglob.</i></p>
<p>Att vår skola är anrik visste vi redan under skoltiden, eftersom vår generation hann börja i årskurs 1 då vi firade 350-årsjubileum med pompa och ståt (1991). Gymnasiet har dessutom en unik juvel, som varje elev får se och som vi fick se igen: biblioteket som grundades 1721 i samband med flytten till Borgå. Vad som eventuellt fanns i Viborg är inte känt, men skolan lär även ha haft ett eget tryckeri. Tyvärr tog kriget och den röda hanen Viborg, men samlingens äldsta pärlor är i varje fall tre inkunabler och många andra verk från 1500-talet. Det nuvarande biblioteket är inrett i huvudbyggnaden så sent som på 1950-talet, men här har även en del renoveringar genomförts under senare år. Samlingarna presenterades för oss, liksom för andra intresserade besökare, av historieläraren och bibliotekarien Stefan Hagman. En utställning i rummet bredvid förevisade också många fina skatter - fint!</p>
<p><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi2QIj1grilkq6ow2SqiLoKT1WP1kVHJDbcIMf6nKcH3Ztpmx76yOy8pqTti7iRtbuta6R26sXTZbYRiTBk2A6a308XE33niIRtXB2gr_-7-51cSUjPOJ27ZkeEBZyc8DQRwG5D82VEkpM/s1600/kateder2014.JPG" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi2QIj1grilkq6ow2SqiLoKT1WP1kVHJDbcIMf6nKcH3Ztpmx76yOy8pqTti7iRtbuta6R26sXTZbYRiTBk2A6a308XE33niIRtXB2gr_-7-51cSUjPOJ27ZkeEBZyc8DQRwG5D82VEkpM/s320/kateder2014.JPG" /></a><br>
<i>År 1994 fick jag gå två gånger upp på parnassen - efter min mössa och sedan även efter den oväntade hedern att motta det så kallade Kraftmanska stipendiet för goda insikter i historia. Stipendiet grundades på 1700-talet, så det var en stor ära för Eva 19 år. Och historia blev mitt liv, här framför parnassen i min gulnade mössa år 2014.</i><br>
<p>Vi fick även ta oss en titt i festsalen med alla fina konstverk och den fina parnassen med en av skolans rektorer och landsfäder på lis de parade: skalden Runeberg. Det var tjugo år sedan vi steg upp här och fick våra mössor i tur och ordning - mycket vatten har runnit under bron och ändå känns det som om det var alldeles nyss. Efter svalkan i skolan tog vi oss ner till ån och de stora terrasserna där, som inrättades på 90-talet, varefter det blev middag i funkishuset Grand intill torget. Jag hade äran att få sitta med min klass B och mittemot vår klassföreståndare magister Esteri Lähderanta, lektor i finska och ryska. Det var många goda minnen vi kunde skåla för den kvällen - tack för gott sällskap! Vår historielärare, numera pensionerad, magister Folke Nyberg var även på plats i skolan och han deltog även en stund i vår middag - tack för goda minnen! Stämningen var lika varm som sommarnatten och vi ser säkert alla fram emot nästa jubileum, kanske redan om fem år?</p>
<p><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEguRkbIi4UYlXDfiB-20xgYabHRhKIbOMVTL1kjcSU3T0PpbgZkVUA6LFSigqtOECIqNBRKXbe_3mboMEUHqprKGA1BnpSwRFXpE9tXZlYLUHeXunYQEzl6CWGQO4cUJRuK-Nhy2DmxD4c/s1600/fest2014.JPG" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEguRkbIi4UYlXDfiB-20xgYabHRhKIbOMVTL1kjcSU3T0PpbgZkVUA6LFSigqtOECIqNBRKXbe_3mboMEUHqprKGA1BnpSwRFXpE9tXZlYLUHeXunYQEzl6CWGQO4cUJRuK-Nhy2DmxD4c/s320/fest2014.JPG" /></a><br>
<i>På fest i Rafael's Steak House i Grand-huset - stämningen i topp!</i></p>Eva Ahl-Warishttp://www.blogger.com/profile/18260935242123410585noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1362424847131957836.post-38290996725180535762014-05-24T10:23:00.002+03:002014-05-24T10:23:34.419+03:00Hemming och promotion - höjdpunkter i maj 2014 del I<p><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEicAZBdeYeWnqNWIaSxLgRbCC0rNMjktQznlqoAuQcA5Lf9_l1eHWNh_1YxGtozKpB8E_ZIoaCvwHIiUzjNSyxpvacszVJOIfKRXNulyk0Zxcznjeyvue2-cpIJH5XSdhPJ-fWUSfNYIY4/s1600/bild+5.JPG" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEicAZBdeYeWnqNWIaSxLgRbCC0rNMjktQznlqoAuQcA5Lf9_l1eHWNh_1YxGtozKpB8E_ZIoaCvwHIiUzjNSyxpvacszVJOIfKRXNulyk0Zxcznjeyvue2-cpIJH5XSdhPJ-fWUSfNYIY4/s320/bild+5.JPG" /></a><br>
<i>På aktövning i Helsingfors universitets huvudbyggnad på torsdagen. #filpromootio2014</i></p>
<p>På torsdag var det 500 år sedan salige biskop Hemming av Åbos skrinläggning i Åbo domkyrka. Jag fick stipendium av <a href="http://niilohelander.net/">Niilo Helanderin Säätiö</a> för att promovera detta i år och skall göra mitt bästa. Docent Osmo Pekonen skrev en kolumn om Hemming i torsdags på finska, som kan läsas <a href="http://www.ksml.fi/mielipide/kolumnit/ensimmainen-rauhanvalittajamme/1820792">här</a>.</p>
<p>Jag hade tyvärr inte tid att fokusera så mycket på firandet av Hemming, eftersom jag fyllde 39 samma dag och deltog i <a href="http://www.helsinki.fi/fil-promootio2014/index-fi.shtml">Filosofiska fakultetens promotion 2014</a> och aktövningen på torsdageftermiddagen. Vi var nästan 200 doktorer och cirka 300 magistrar som skulle få våra insignier, se bilden ovan.</p>
<p><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgEtkldzOkgwyUEF72UGrU-ZYgL4BIhoFYxHrBmaItya2r7gKPPz4qcenO-TvqXbx0xmvhFW5wCItkzcwjJjsigXr-uZcBn3vLHKaltelYWNqo249q8E_6CGTLGRrfvTFbpIbpNhbi__kw/s1600/bild+4.JPG" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgEtkldzOkgwyUEF72UGrU-ZYgL4BIhoFYxHrBmaItya2r7gKPPz4qcenO-TvqXbx0xmvhFW5wCItkzcwjJjsigXr-uZcBn3vLHKaltelYWNqo249q8E_6CGTLGRrfvTFbpIbpNhbi__kw/s320/bild+4.JPG" /></a><br>
<i>Magisterkransarna läggs i alfabetisk ordning för att magistrarna skall kunna ta sin egen krans inför akten.</i></p>
<p><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg_8IuLE3IV4IC5R6Bsob3cRK40P3Phg64UQMUvKiciiH6YGxXFakUVxgB5oZbmnx05OQ0ibuVzTHjUWJDdYSe5RdZPWhZ3j7CmicmOs-P0tT1lz1XqMxUSjiVuQfVmU1IdjBhz6r0HI3c/s1600/bild+3.JPG" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg_8IuLE3IV4IC5R6Bsob3cRK40P3Phg64UQMUvKiciiH6YGxXFakUVxgB5oZbmnx05OQ0ibuVzTHjUWJDdYSe5RdZPWhZ3j7CmicmOs-P0tT1lz1XqMxUSjiVuQfVmU1IdjBhz6r0HI3c/s320/bild+3.JPG" /></a><br>
<i>Selfie före promotionsakten med doktorerna och kollegerna, vännerna Jukka Relas och Johanna Vuolasto.</i></p>
<p><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjUS6yOIHcK2QajlE45WLOQfjyf-5sf8f6q2HMYITAcF9QoBQI6BrOpFwXspLjKTfx8b21Xjg50_eYfgAsoP7fwpHVt6kZ4hsJwqY8KuI3k5inTWJSGH9A6W1D8ddTfdmQ04vaf-gl_1k4/s1600/bild+2.JPG" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjUS6yOIHcK2QajlE45WLOQfjyf-5sf8f6q2HMYITAcF9QoBQI6BrOpFwXspLjKTfx8b21Xjg50_eYfgAsoP7fwpHVt6kZ4hsJwqY8KuI3k5inTWJSGH9A6W1D8ddTfdmQ04vaf-gl_1k4/s320/bild+2.JPG" /></a><br>
<i>Framför Alma mater försedd med min hatt och mitt svärd, redo för nya utmaningar.</i></p>
<p>Den stora promotionsdagen var igår, då vi samlades klockan 9 i Universitetets huvudbyggnad för att ställa upp oss i procession, doktorer i svart och magistrar i vitt. Männen i frack. Flera jubelmagistrar och några jubeldoktorer blev även promoverade, däribland professorerna Päiviö Tommila och Anto Leikola samt Antti Ahlström. Det var verkligen rörande. Promotor Arto Mustajokis tal kritiserade det återkommer snacket om 'innovationer', och poängterade att det viktiga är att skapa förutsättningar för tvärvetenskaplig verksamhet. Och det är sådant som vi är bra på vid universitetet. Så snart primusmagistern besvarat sin fråga kunde vigandet av magistrar med lagerkransen inledas. En efter en steg de fram och blev krönta, medan våra grupper av vitklädda magistrar och svartklädda doktorer långsamt vandra runt i salen och intog våra nya positioner. Efter att primusdoktorn besvarat sin fråga och godkänts, kunde vigandet av doktorer ta vid. Det inleddes med jubeldoktorerna och de 13 hedersdoktorerna, däribland konstnären M. A. Numminen, som fick sina insignier vid denna promotion. Därefter var det vår tur, 'de unga doktorerna', att få vår hatt och våra svärd.</p>
<p>Efter akten gick vi till kyrkan på gudstjänst i procession längs Unionsgatan och likaledes tågade vi åter igen tillbaka till Universitetet där vi fick våra intyg. Solen gassade, men kunde inte hindra oss från att le nöjt åt vår fantastiska prestation att än en gång iscensätta en nästan 400 år gammal högtidlig tradition. Varma gratulationer till alla som deltog och idag fortsätter festa med utflykt och bal!</p>
<p><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjfzdM8BcYC602Jq7h3_9fyR3-08g6ks4hlCtb6QN3luN8OQI2cHlv_NxuzdcUB5oNyzO4mXlrP-x_-NTsrQIF5WODZ21YQpmI6dMXthYRykmU6HSXruVb9ED1pzTSmztK2p0fDP2qu3fA/s1600/bild+1.JPG" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjfzdM8BcYC602Jq7h3_9fyR3-08g6ks4hlCtb6QN3luN8OQI2cHlv_NxuzdcUB5oNyzO4mXlrP-x_-NTsrQIF5WODZ21YQpmI6dMXthYRykmU6HSXruVb9ED1pzTSmztK2p0fDP2qu3fA/s320/bild+1.JPG" /></a><br>
<i>Med min svärdsslipare, Mikko, påväg på en efterlängtad middag som avslutning på en fantastisk dag.</i></p>Eva Ahl-Warishttp://www.blogger.com/profile/18260935242123410585noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1362424847131957836.post-42407520567605319962014-05-15T12:23:00.001+03:002014-05-15T12:26:27.219+03:00Lante 2004 och 2014 - forskaren är äldre, Birgittaintresset detsamma<p><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEijm3r5Man1qDRH8RbqTCvfvd2aWMoYSHWQWgw7FsO6dhue1yv3BCWVNTuYFb-T_h24Z-VWLfwSaNxBwF84H9tv-9rLQJDxXktoLdjTmJzU3yXppo3hW9ZG0Wgha-6IwiLyzEjl-dsV3bY/s1600/P1010001.JPG" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEijm3r5Man1qDRH8RbqTCvfvd2aWMoYSHWQWgw7FsO6dhue1yv3BCWVNTuYFb-T_h24Z-VWLfwSaNxBwF84H9tv-9rLQJDxXktoLdjTmJzU3yXppo3hW9ZG0Wgha-6IwiLyzEjl-dsV3bY/s320/P1010001.JPG" /></a><br>
<i>Villa Lantes Vänners stipendiat, magister Eva Ahl, i Rom 2004 på Villa Lantes terrass.</i></p>
<p>Det var verkligen en trevlig resa till Rom för två veckor sedan, på <a href="http://www.irfrome.org/">IRF:s</a> jubileum. Då jag var stipendiat på Villa Lante hösten 2004 ville jag låta ta en bild av mig på terrassen, där stipendiaterna och de som bor i huset brukar torka sin byk och vistas. Mikko fick också dricka limoncello på terassen på vappen 2014, det var en glädje att bli inbjuden av de nuvarande stipendiaterna och studenterna där.</p>
<p>För mig har Rom alltid varit viktigt: 1997 gick lärostolens resa hit under ledning av Matti Klinge och Derek Fewster. Jag skrev essän "Heliga Birgitta i Rom", som kom att bli startskottet för min karriär - det är Birgitta och birgittinerna jag fortfarande arbetar med år efter år, trots några mindre avstickare i andra (ofta helgonrelaterade) ämnen. Vi fick även besöka Lante, där Päivi Setälä (1943-2014) då var direktör. Klinge och hon var goda vänner och kolleger, vilket naturligtvis öppnade dörren även för hans grupp studenter. Jag talade med Päivi under detta besök och sedermera kom vi att arbeta tillsammans, Päivi, Matti och jag, under Birgittajubileet i Finland 2003. Under den resan var det många, som önskade återse Lante, men jag vågade inte ens hoppas.</p>
<p>Men en dag gick önskningen ändå i uppfyllelse och jag fick även vara stipendiat här. Under de månader jag vistades i Rom 2004 fick jag ordna de snurriga tankarna i mitt huvud. Jag hade varit doktorand redan i två läsår, men närmast avverkat artiklar etc. på basis av gradun, hade inte förmått gå vidare. Här fick jag chansen att ta till mig nya tankar och här gav jag således avhandlingen en ny disposition, som dock inte höll till slut, men förde mig ändå vidare, genom att fokusera på synen på klostren i Finland. Jag utnyttjade även stipendiattiden att grundligt bekanta mig med Casa di Santa Brigida och följa så många forskares fotspår i Rom. Forskares, som följde i Birgittas fotspår. Bland annat besökte jag alla de sju kyrkorna i Rom, som Birgitta besökte, och insåg att det är möjligt numera att göra denna runda i staden under en dag. Kanske jag gör den igen nästa gång i staden. Under tiden fortsätter jag med två-tre Birgittarelaterade projekt år 2014 - intresset sinar aldrig.<br>
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhuqwXsxaJvjON77KteIdBZB1KEyHuvzC8AF1qmzk3NZSCOWfF9PG-Hih4MH9TWXE6VbrviMgfxgxh9Jpnu6sQhqEa0hpHN2J4TSyiMPDlGjjvVoJ43lGV5NiXijmNBa5aV-GHlF9N0k6c/s1600/Lante.JPG" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhuqwXsxaJvjON77KteIdBZB1KEyHuvzC8AF1qmzk3NZSCOWfF9PG-Hih4MH9TWXE6VbrviMgfxgxh9Jpnu6sQhqEa0hpHN2J4TSyiMPDlGjjvVoJ43lGV5NiXijmNBa5aV-GHlF9N0k6c/s320/Lante.JPG" /></a><br>
<i>Doktor Eva Ahl-Waris som gäst på IRF:s 60-årsjubileum 2014, fotograferad av maken i den klassiska loggian där man har kunnat se ut över Rom sedan 1500-talet.</i>
</p>Eva Ahl-Warishttp://www.blogger.com/profile/18260935242123410585noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1362424847131957836.post-56280632870808525782014-05-05T17:11:00.004+03:002014-05-05T17:11:21.710+03:00Snart är våren, skålar och hyllningar här - och filosofiska fakultetens promotion 2014!<p><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiqw2ydz0LaxB51sxUK4insBF9hWwAD3QJLA1W2fOIg4XVHn-5-rxytI2ruH7UycF2jmmGrDyXtQZzi4HwHnoNC8xe3KlazwTDGL-zGCEh9UWr-2zoRQ4VLX5nh5X5K4E4guWcP-dHLSmY/s1600/bild-pv.JPG" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiqw2ydz0LaxB51sxUK4insBF9hWwAD3QJLA1W2fOIg4XVHn-5-rxytI2ruH7UycF2jmmGrDyXtQZzi4HwHnoNC8xe3KlazwTDGL-zGCEh9UWr-2zoRQ4VLX5nh5X5K4E4guWcP-dHLSmY/s320/bild-pv.JPG" /></a><br>
Nästa vecka, 13.5, inleds firandet av den <a href="http://www.helsinki.fi/fil-promootio2014/index-sve.shtml">Filosofiska fakultetens promotion 2014</a> i och med Floradagens val av den allmänna kransbinderskan och firandet av vårens ankomst, traditionellt i Gumtäkt tillsammans med Studentkåren. Tillbaka på den minnesplats där universitas skapade Finland så att säga. Jag kommer inte att delta lika aktivt i denna promotion som i de två jag tidigare deltagit i (2003 som magisterpromovend och medlem i promotionskommittén, 2010 som kransbinderska), fastän jag varit medlem i promotionskommittén i år – jag hinner inte på grund av så mycket annat program och som trebarnsmor och företagare. Naturligtvis är jag med i andan och på själva akten, där jag får stoltsera med hatten och värjan. Där får jag vara del av gemenskapen inom <i>alma mater</i> än en gång, men mest av allt finns ju gemenskapen kvar i alla de vänskaps- och kollegiala band jag knutit vid universitetet under de senaste tjugo årens lopp (ja, hösten 1994 inledde jag historiestudierna efter studentexamen samma vår!).</p>
<p>I dagens läge är det många studeranden som redan är ute i arbetslivet under studietiden, men det var även vanligt då - jag började arbeta inom branschen redan hösten 1995 (som guide i Esbo). Kanske det även är en bidragande orsak till att studietiden möjligen drar ut – man måste försörja sig, men ägnar sig kanske även åt en mycket viktig del av studielivet – den akademiska verksamheten utanför kurserna, inom studentpolitiken, vid nationerna, i ämnesföreningarna. Själv är jag mycket tacksam för att jag tog mig dit då och senare att engagera mig i Historicus och Nylands nation. Universitetet är nämligen inte enbart kurser och tvång, en oerhört viktig del av vårt universitas, vilka vi är, vad vi gör, är hurdana nätverk vi bygger – hurdana vi de facto blir påverkas av vår krets inom det akademiska. Ofta är det just dessa nätverk som ger oss arbete i framtiden, efter examen. Så gick det även för undertecknad, bara som ett exempel – via nätverken förverkligar jag de flesta projekt som jag arbetar med idag.</p>
<p>Att knyta vänskapsband inom universitetet är lika gammalt, minst, som universitetet självt. Promotionen är ett ypperligt tillfälle att knyta band på, träffa gamla vänner, lära känna nya, fira målet för våra strävanden, börja något nytt – livet efter examen. Det är inte meningen att vi enbart skall bildas för att bli gråa tjänstemän mot den gråa betongväggen – det har aldrig varit så. På 1800-talet skulle vi bli ”patrioter”, men det finns vissa tankar som inte klingar obekanta heller idag.</p>
<p>Ibland när man som forskare letar efter något, stöter man på något annat som får en att ta sig en funderare. Så gick det för mig en dag, när jag bläddrade <i>Lännetär</i> utgiven av Vest-finska afdelningen på 1800-talet. Walfrid Alftan (1832–1873) från Vestfinska afdelningen skrev redan om betydelsen av de akademiska nätverken år 1874:<br>
<i>”Universitetet har till uppgift icke blott att utbilda vetenskapsmän eller dana mer eller mindre dugliga tjenstemän. En annan och icke mindre vigtig sida af den akademiska verksamheten är studenternas utveckling till en god son af sitt land, en varm patriot och en sjelfständig karakter. Härtill bidrager i icke ringa mon kamratskapet och särskildt de institutioner vid universitet, vilka fordom kallade nation, numer bära namn af afdelningar. Det är särskiltunder de veckomöten, till hvilka samlas medlemmar af samma afdelning, närmast förenade genom gemensam fosterbygd, som studenten blir i tillfälle att genom utbyte af åsigter och tankar i allmänt menskliga och särdeles i fosterländska ämnen vinna en mognare och fastare öfvertygelse; det är inom detta kamratskap, som hans ungdomliga kärlek till fosterland och frihet värmes och uppeldas, hans afsky för det lumpna och usla vinner näring och han sjelf manas till arbete för något högre och ädlare, än sin egen tillvaro; det är slutligen här, som de första fröen till så många herrliga frukter på andens gebit vårdats och omhuldats af kamratkretsen, för att en dag bringa lycka och ära år ett älskadt fosterland.”</i> (s. 157)</p>
<p>Alfthan var känd som orator, till utbildningen historiker och specialiserad på Sveriges politiska historia vid tiden för det moderna genombrottet, han var liberal och aktiv inom den Vestfinska avdelningen och även ordförande för studentkåren. "Busen" deltog även i Lunds universitets 200-årsjubileum 1868. Vid tiden då han avled på 1870-talet hade avdelningarna idkat sina historiska insamlingsresor – materialet från dessa blev basen till universitetets museum, som sedermera blev grunden för Finlands nationalmuseum. Studenterna deltog aktivt i det pågående nationsbygget.</p>
<p>Fastän vi sällan ser oss som nationsbyggare idag, är det ändå de vi deltar i som akademiska medborgare – vi bygger våra nätverk, som bildar finländarna på 2010-talet. En stor årskull möts i den solenna magisters- och doktorspromotionen 2014, en årskull som kan arbeta, men även ha roligt. Man kan också fortsätta att låta sig styras av promotionens anda genom att engagera sig i <a href="http://www.helsinki.fi/alumniyhdistys/promootionystavat.html"><i>Promootion ystävät - Promotionens vänner</i></a>, såklart.<br>
Läs mer om Alfthan, studentkåren och vad mera de hade för sig i: <br>
M. Klinge 1967: <i>Ylioppilaskunnan historia</i> II. Porvoo: WSOY.</p>Eva Ahl-Warishttp://www.blogger.com/profile/18260935242123410585noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1362424847131957836.post-44604432973761019352014-05-02T08:59:00.003+03:002014-05-02T08:59:41.362+03:00Att uppleva och äta tillsammans - Lantepartiet på utflykt <p><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj3lzqdVP-TeEykxX4HweAa6Fzrqb4GjBz73X3vdQTuV0iNkCKCUT2oyOpwT4ruirCE16mM2tM8mse-Q9AZFLM6wSG8OHNnEjMhQXJ8weKTy904J5v-6i3ONUXyqqr8lxTKr7vexMx-CL8/s1600/bild(56).JPG" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj3lzqdVP-TeEykxX4HweAa6Fzrqb4GjBz73X3vdQTuV0iNkCKCUT2oyOpwT4ruirCE16mM2tM8mse-Q9AZFLM6wSG8OHNnEjMhQXJ8weKTy904J5v-6i3ONUXyqqr8lxTKr7vexMx-CL8/s320/bild(56).JPG" /></a><br>
Gårdagen började tidigt och på ett helt annorlunda vis än hur vi i allmänhet brukar fira Första maj: vi vaknade i Rom och begav oss ut på utflykt arrangerad av Finlands Romintitut. Två busslaster gäster tog sig från Marcellos teater iväg mot Subiaco uppe i Lazios berg. Hit tar sig sedan länge den vetenskapliga kursen på utlfykt. På vägen guidade Simo Örmä och Tuomas Heikkilä oss i respektive bussar och vi i Tuomas buss fick höra om omgivningen, de frodiga bergen, att C. A. Ehrensvärd kommenterat dem: han tyckte skogarna här var fula, men inte lika fula som i Åbotrakten.</p>
<p><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiDkZMMEa2kMLOtM_7tA4fvAvnX2qgsZKgxZxv6uLr6aF_Z4e4y3N5RN4-9KOF5uVaOYmQOqMT9q00qVUst7tg1SWTN8iPuCe6a1hmkmIV_4dkCviW_9JvP8nown4XffcTCBr00iheUj1Y/s1600/bild(58).JPG" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiDkZMMEa2kMLOtM_7tA4fvAvnX2qgsZKgxZxv6uLr6aF_Z4e4y3N5RN4-9KOF5uVaOYmQOqMT9q00qVUst7tg1SWTN8iPuCe6a1hmkmIV_4dkCviW_9JvP8nown4XffcTCBr00iheUj1Y/s320/bild(58).JPG" /></a><br>
Vi var påväg mot klostret Sacro Speco, ditt grundaren av den medeltida klostertanken, Benedikt av Nursia, drog iväg för att meditera i grottorna. Han grundade klostret här innan han drog iväg mot Montecassino längre söderut. Efter svängiga småvägar I det alloändliga var vi framme och tog oss upp den sista biten till fots och behövde inte bli besvikna: klostret på klippväggen var fantastiskt! I sal efter sal öppnade sig fantastiska målningar, av vilka den äldsta var Madonnan med Jesusbarnet i bysantisk stil från 700-talet, upplyste oss lektor Ria Berg. Det var nära att få Stendhalsyndromet!</p>
<p><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjR6-FYFPz2UuSExdEwBA2qMWNamSOrRtDok1Fe38QpCDkO7RbB6O3f_Qyblre3tQRAmP0ilT8wmCFLN10KFKx3lOl7Ri8v984Swd1ekuJKQSAvKYuW0RfK563JI9xsgZpNTYc-OP4jJfc/s1600/bild(57).JPG" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjR6-FYFPz2UuSExdEwBA2qMWNamSOrRtDok1Fe38QpCDkO7RbB6O3f_Qyblre3tQRAmP0ilT8wmCFLN10KFKx3lOl7Ri8v984Swd1ekuJKQSAvKYuW0RfK563JI9xsgZpNTYc-OP4jJfc/s320/bild(57).JPG" /></a><br>
Snart nog måste vi ta farväl att det vackra klostret och ta oss mot vårt nästa efterlängtade utflyktsmål: lunch i Olevano Romano: Saro Maria & Arcangelo, som Jaakko Suolahti 'hittade' under sin tid som direktör för institutet år 1970. Staden ligger även den mirakulöst hängande utför en bergssluttning och det var en fröjd att få gå litet omkring här innan det var dags för den mest fantastiska lunch jag någonsin varit med om. Vi åt gott, rätt efter rätt, bland annan vildsvin och cikuria, njöt av lokala viner (Malvesino vitt och Cesanese rött), sjöng och njöt i sex timmar! Snart nog var det dags att tacka och värdinnan för vår jubileumsvecka, docent Liisa Suvikumpu, avtackades med 'Kristallen den fina' sjungen av några nylänningar. Men vår lunch kunde inte sluta förrän vi sjungit en version av 'Fuksilaulu', dvs. 'Lantelaulu', däer vi gick igenom när envar första gången besökt Lante: 'Ken ol' Lantes'... och vi kunde lyckligt ta oss tillbaka ändå till år 1952!</p>
<p><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgdF3BCoIElcu1R6ohj2FoMfrViQxgikUnN8qqAU3gWWUG7N7hOuB39lDmiY81XEG5pkK96B8j1UEqT1fdrV6p7QuWC3ABwNj_yuFqGxcAW_jSrgnqxgtQqQwej-djJ3M7HFyYvPkZ55wQ/s1600/bild(55).JPG" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgdF3BCoIElcu1R6ohj2FoMfrViQxgikUnN8qqAU3gWWUG7N7hOuB39lDmiY81XEG5pkK96B8j1UEqT1fdrV6p7QuWC3ABwNj_yuFqGxcAW_jSrgnqxgtQqQwej-djJ3M7HFyYvPkZ55wQ/s320/bild(55).JPG" /></a><br>
På vägen tillbaka åkte vi mot den nedgående solen glada i hågen och varma av den sista grappans tårar. Vid solnedgången var det dags att lätt i sinnet tacka, ta avsked av gamla och nya vänner, och dra sig tillbaka till hotellet. Det var en magnifik vecka – en vecka att minnas gamla minnen och skapa nya!</p>
Eva Ahl-Warishttp://www.blogger.com/profile/18260935242123410585noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1362424847131957836.post-55493711328635510922014-05-01T08:46:00.002+03:002014-05-01T08:46:48.989+03:00Helgonens Rom och Valborg på Villa Lante 2014<p><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEig-UdRHQqIewPnOto-6aeUjsGSoyyJef-QiQHwhQ-ylHPGs1eDe_mR5I_nuRu2cutC8S7D39B70RX5HmxPAoIMmG2_uIYN_kNg6NdNuc_zrl9tNKkR73dR0o8VeeM0u8NqG6-3xc2h_a8/s1600/bild(52).JPG" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEig-UdRHQqIewPnOto-6aeUjsGSoyyJef-QiQHwhQ-ylHPGs1eDe_mR5I_nuRu2cutC8S7D39B70RX5HmxPAoIMmG2_uIYN_kNg6NdNuc_zrl9tNKkR73dR0o8VeeM0u8NqG6-3xc2h_a8/s320/bild(52).JPG" /></a><br>
Idag fick vi sova en stund, men snart var det dags för rundvandring i staden igen. Vi gick förbi Forum Romanums konstruerade forntid och Vittorio Emanuele II:s enorma "skrimaskin" som bänt bort halva Palatinen mot Fontana di Trevi, som så underbart svalkade med sitt brus i den stigande värmen. Därefter drog vi oss mot Vatikanen, men där var det stopp. Helgonförklaringen av Johannes XXIII och Johannes Paulus II och påven Franciskus tal på Piazan framför San Pietri, gjorde det omöjligt att ta sig fram där och det var ingen chans att varken ta sig in i helgedomen eller museerna. kanonisering från i söndags syns stort i stadsbilden, i mängden turister och pilgrimer, i mängden reklam och banderoller på kyrkor runtom i staden. Jag förskansade mig pilgrimens uråldriga och ständigt nya symboler i Vatikanen: märken för Franciskus respektive Johannes Paulus II och Johannes XIII.</p>
<p><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjalAH7WbglDpD5Iwc8XLhJVLCa8RZMSSDXHbZQw-UcYMVpJChn_LS72I5zAYeDcDkBQT4DUt1waOvwuUCMEp-8BNzrNEu-cAJkF2WwKFh60kfwAh_y_BlcWO8OdFElThwJYeBgzFI3qiI/s1600/bild(51).JPG" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjalAH7WbglDpD5Iwc8XLhJVLCa8RZMSSDXHbZQw-UcYMVpJChn_LS72I5zAYeDcDkBQT4DUt1waOvwuUCMEp-8BNzrNEu-cAJkF2WwKFh60kfwAh_y_BlcWO8OdFElThwJYeBgzFI3qiI/s320/bild(51).JPG" /></a><br>
Vi tog oss en glass och gick via Ponte Sant'Angelo tillbaka till andra sidan Tibern, där vi strosade omkring till Campo dei Fiori och såg torgets dagliga marknadsyra, varefter vi fortsatte till Largo di Torre Argentina. Där undrade vi litet över det <a ref="http://www.romancats.com/index_eng.php">katthem</a> som ruinen numera hyser sedan mer än tjugo år tillbaka och tidens förgänglighet. Hit brukade jag gå ibland under min stipendattid då jag kände mig beklämd. Det frivilliga arbetet och hjärtligheten för att förbättra några stackars djurs livskvalitet gjorde mig alltid bättre till mods.</p>
<p>Mikko fick åka både metro i Rom och spårvagn nummer 8 till Trastevere, därifrån det inte var lång väg till vårt hotell. Efter en liten stund blev det dags att ta del av kvällens program på Villa Lante: en konsert med violin och piano, där Kai Nieminens (f. 1953) verk uruppfördes av Duo Teos och vi fick även höra Sibelius, Kuula, Strauss med mera. Efter konserten fick vi delta i Lantes traditionella valborgsprogram: att klä hatte3n på den finländska garibaldinin Herman Liikanen utanför muren - toppen! Vi sjöng, han fick sig en tvätt att prosecco och sedan sin fina mössa. Enligt traditionen är det studenterna som deltar i den vetenskapliga kursen som drar programmet: tack för en fin kväll! Glad valborg!<br>
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgirzhnr7T9W-x5nBqxW7vxhzGTxAU7wHe71_IiefI8YqV-4NHntNk4TkbAjAgLz6-Hhwdr4winWDbzyPAnXf6twjepsm4nsy3k2vZ_tkqSvvNWWSqT1bOTGf7GI9XFh1xoHKo2KYvMmIU/s1600/bild(54).JPG" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgirzhnr7T9W-x5nBqxW7vxhzGTxAU7wHe71_IiefI8YqV-4NHntNk4TkbAjAgLz6-Hhwdr4winWDbzyPAnXf6twjepsm4nsy3k2vZ_tkqSvvNWWSqT1bOTGf7GI9XFh1xoHKo2KYvMmIU/s320/bild(54).JPG" /></a></p>
Eva Ahl-Warishttp://www.blogger.com/profile/18260935242123410585noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1362424847131957836.post-46286742902477389502014-04-30T09:36:00.001+03:002014-04-30T16:49:49.258+03:0060-årsfest i Rom<p><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhasx9swtN0SPYtKdXi0NfuKaSVbsR6c0Bo79ym6skveOk9DlGtSvTB7Confm7G_zSbAKLLXwVSe_L5HeN_czXzEZ8sDv00WntxgXIqs7VT6Ugian4L0RJlTqBBSZfYOZuTTm6OSy71NH8/s1600/bild(45).JPG" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhasx9swtN0SPYtKdXi0NfuKaSVbsR6c0Bo79ym6skveOk9DlGtSvTB7Confm7G_zSbAKLLXwVSe_L5HeN_czXzEZ8sDv00WntxgXIqs7VT6Ugian4L0RJlTqBBSZfYOZuTTm6OSy71NH8/s320/bild(45).JPG" /></a><br>
Idag stundade den solenna dagen med fest i Villa Lante, föra tt fira att verksamheten där pågått i 60 år. Vi inledde vår dag i staden med att besöka några kyrkor i Trastevere, bland annat Santa Maria, där även Heliga Birgitta finns på en av bilderna i basilikans skepp.</p>
<p><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg7MmX9lsi2BYKrRz3dr5wlJPK7mtTm4ylfS69aRLVN51O8hldalQZbuKhg17fOvo0dEKIPsIrOnxvLjcZXFugjVMiC9rkgGX5ClLyzMyiDtOrK3Equer-zgTT5n-1uhXAS5LPzmcyBa6w/s1600/bild(44).JPG" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg7MmX9lsi2BYKrRz3dr5wlJPK7mtTm4ylfS69aRLVN51O8hldalQZbuKhg17fOvo0dEKIPsIrOnxvLjcZXFugjVMiC9rkgGX5ClLyzMyiDtOrK3Equer-zgTT5n-1uhXAS5LPzmcyBa6w/s320/bild(44).JPG" /></a><br>
Efter en promenad i solen var vi snart framme vid vår destination, där Finlands Rominsitut numera verkar vid sidan av Finlands ambassad vid den Heliga Stolen. Framme på Villa Lante blev vi mottagna av magister Linda Jokela, som är stipendiat här, och hon visade oss runt i den vackra villan. Villan är bygd av Baldessare Turini på 1500-talet, som öven historiebrukade en underliggande lämning av en villa på antikens tid. Området var på 1500-talet ännu fräsch landsbygd och blev en fritidsvilla för påvens jurist. Därför har han ödmjukt i sitt vapen visat sig som vinthund lojal mot påvens lejon (se bilden ovan). Snart tog dock Lantesläkten över och innehade villan i 200 år. Lantes vapen är de tre vita örnarna. Många fresker och dekorationer härstammar dock ända från villans första decennier och loggian stod klar 1531. Här avslutade vi turen med ett glas bubbligt inför den fantastiska vyn.</p>
<p><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgY7AZ97FgavPFZpwaq-QK_2zSgthRQlBGYcLSUrhe5xLe6UGFOyAxYH0MhRkSTu_KmeqYdeA9p2gbeIhwOFWSDS8zGcr-ELzBDrSiPoR7xulUVoJjCkdxv7zcFm0o1Hztod0Bm7gwqigo/s1600/bild(48).JPG" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgY7AZ97FgavPFZpwaq-QK_2zSgthRQlBGYcLSUrhe5xLe6UGFOyAxYH0MhRkSTu_KmeqYdeA9p2gbeIhwOFWSDS8zGcr-ELzBDrSiPoR7xulUVoJjCkdxv7zcFm0o1Hztod0Bm7gwqigo/s320/bild(48).JPG" /></a><br>
Efter en god lunch i Trastevere drog vi oss tillbaka till hotellet för att förbereda oss för följande program, den solenna festen på Villa Lante. Tillställningen öppnades av en alltid lika glad och snillrik Tuomas Heikkilä, direktör för IRF för tillfället.</p>
<p><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjeGek9Iw3s3cZXbfB7KrDYv0uADKjJacLrqGyz1NhlAJabHAJvTBq34oZ5LqQSqpwxMHll3wYcYVFIgAWomzcmgCusclvyYIG1kV-55lBfcz3CbkHOPplbzYPhokvpqfRBjixKRoG9S30/s1600/bild(49).JPG" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjeGek9Iw3s3cZXbfB7KrDYv0uADKjJacLrqGyz1NhlAJabHAJvTBq34oZ5LqQSqpwxMHll3wYcYVFIgAWomzcmgCusclvyYIG1kV-55lBfcz3CbkHOPplbzYPhokvpqfRBjixKRoG9S30/s320/bild(49).JPG" /></a><br>
Heikkiläs tal följdes av docent Tuomas M. S. Lehtonens, som även var en eloge till allt vad verksamheten i villan representerar: möten, flerspråkighet, öppenhet, lärdom - mellan människor och olika forskargenerationer. Kören Audite under ledning av Jani Sivén uppförde "Fenestra Fennorum", varefter forskaren Tancredi Carunchio framförde en hälsning på italienska och representerade Lantes vänner i Rom. Tyvärr försenade sig den sista talaren, men vi fick återigen höra ljuv musik av kören Audite både på svenska och finska i form av sånger av Fougstedt och Sibelius. Under den fria samvaron som följde fick gäster ännu bekanta sig med det vackra huset, den magnifika vyn och synnerligen bildat sällskap.</p>
<p><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh6iTjBVNFwGrb6wYyqt1JlA4Yw6KSf8LToWWL9j_f-ve59JjQ3V8C-RlmA5aL0lf3-PsqgC7wyKxmMsuao9qvrnR70FY-VjGTx7aizrZjttZCkEdZ84Dwkke45Zp9JDWjmafbEqiYnArw/s1600/bild(47).JPG" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh6iTjBVNFwGrb6wYyqt1JlA4Yw6KSf8LToWWL9j_f-ve59JjQ3V8C-RlmA5aL0lf3-PsqgC7wyKxmMsuao9qvrnR70FY-VjGTx7aizrZjttZCkEdZ84Dwkke45Zp9JDWjmafbEqiYnArw/s320/bild(47).JPG" /></a><br>
Så småningom drog sig den nästan tvåhundrahövdade skaran mot en av "Lante-partiets" favoritrestauranger, Lo Scarpone, där vi intog en flera rätters middag i muntert sällskap. Höjdpuntken nåddes då kakan bars in: Villa Lante omgiven av tomtebloss! Vi fick alla med andra ord smaka på det goda huset hade att ge än en gång. Och huset är inte vad det är utan den verksamhet som pågår där, de människor som finns där och får gästa huset, mötas och komma fram till nya insikter. Jag, som alla vi som var där, önskar det får ske i många, långa år till! En dag som börjar med Birgitta och avslutas med Villa Lante ären av de bättre man får äran att vara med om.<br>
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjFllBJjaFbQrdgcpw79n5Zd265wiO5YMyVygPyE3nBeHTDjG58BK3aFxeVF-qHWT0Sf3PoV-oiGBhESHOBa7nCDv8umF8XDciE6YO49DqscdgR9aSth3QPDwqxHYCT0-6Lghu4CjiGXXU/s1600/bild(50).JPG" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjFllBJjaFbQrdgcpw79n5Zd265wiO5YMyVygPyE3nBeHTDjG58BK3aFxeVF-qHWT0Sf3PoV-oiGBhESHOBa7nCDv8umF8XDciE6YO49DqscdgR9aSth3QPDwqxHYCT0-6Lghu4CjiGXXU/s320/bild(50).JPG" /></a></p>Eva Ahl-Warishttp://www.blogger.com/profile/18260935242123410585noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1362424847131957836.post-47218895486409791312014-04-28T23:12:00.000+03:002014-04-28T23:13:00.638+03:00Villa Lante revisited!<p>Klockan ringer i Haga, dags att stiga upp och åka iväg mot Rom. Inom några minuter checkas passen och Mikko inser att hans blivit gammalt alldeles nyligen – panik! Iväg i full fart mot flygfältet med ett passfoto i fickan. Vi glömde halva vår packning, men kom ändå iväg. Av någon outgrundlig anledning var poliserna snabba och vi hann med det planerade flyget. Väl framme tog vi tåget från flygfältet till Rom i sakta mak, sedan gick vi genom centrum, passerade Via Cavour, Colosseum och Cirkus maximus på vår väg mot de södra stadsdelarna och vårt hotell i vår prisklass. Det var långt att gå, men vi såg staden, människorna, kände dofter och lukter, kisade mot solen och – var i Rom! </p>
<p><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhGqiy1hEw9d_Zuz_I80S8lfelbKqq1oHfdKggV4RgGEE6HjkIoAbUk_NFoWjqZK3KRxzcpjRGb7jrOoLCGxQ7DlJXnNEOmmSyTbDtugv43xjxRSWUunqzhdsjfDYBmOVSPnCkeO0JAf9k/s1600/bild(39).JPG" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhGqiy1hEw9d_Zuz_I80S8lfelbKqq1oHfdKggV4RgGEE6HjkIoAbUk_NFoWjqZK3KRxzcpjRGb7jrOoLCGxQ7DlJXnNEOmmSyTbDtugv43xjxRSWUunqzhdsjfDYBmOVSPnCkeO0JAf9k/s320/bild(39).JPG" /></a><br>
Efter ett snabbt ombyte på hotellet insåg vi att vi blir sena från Villa Lantes 60-årsjubileum, men lyckligtvis hade jag inte glömt genvägarna med trapporna upp mot kullen i Trastevere, vilket underlättade vår färd. Villa Lante var alltså även delvis Amos Andersons verk och idén till ett vetenskapligt, humanistiskt institut i Rom togs av honom redan 1938. Efter många om och men kunde den verksamheten i sin nuvarande form inledas 1954, och detta skall nu också vi få vara med om att fira här denna vecka (en presentation av jubileet fanns även i gårdagens Helsingin sanomat).</p>
<p><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEigIQQBOLZoVzXNgi8vo-YNX4IQpQBikArw5m2ufbTAFrK-T2UZtUqiw7beU66DOiEjc4c_cQMl4FSgf_u86TPtwQkysgt6Iv0hRaHbSAjdNnaRKGi-BRPWRW9e35cFQ2NciX_wiB6bOUE/s1600/bild(40).JPG" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEigIQQBOLZoVzXNgi8vo-YNX4IQpQBikArw5m2ufbTAFrK-T2UZtUqiw7beU66DOiEjc4c_cQMl4FSgf_u86TPtwQkysgt6Iv0hRaHbSAjdNnaRKGi-BRPWRW9e35cFQ2NciX_wiB6bOUE/s320/bild(40).JPG" /></a><br>
Snart var vi framme vid den härliga villan och kunde smyga oss in genom biblioteket till loggian, där de sena deltagarna fick sina platser. Vi hörde inte så bra, men vi kunde ändå få del av direktörens Tuomas Heikkiläs föredrag om hur man ser på humanister idag – har vi någon framtid? Av de politiska partierna är de gröna tydligast positivt inställda till den humanistiska branschen, kunde han exempelvis meddela. Andra talare var kansler Kari Raivio och professor Sixten Korkman, som även behandlade synen på humaniora och dess framtid. Det viktigaste de betonade var vikten av samarbete. Seminariet avslutades lättsammare med stipendiaten Marko Halonens berättelse om sin egen bakgrund, som fört honom hit idag. Ett lyckat seminarium, som följdes av ännu härligare möten och fri samvaro. Det var sagolikt att återse loggian och den berömda vyn över staden.<br>
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjsfHzBWqN4FnPLXcZQm4ReQOSwgNeYmuRCOhl_Wr4i9Te6BR1KRTqMZ02j89u2kW36wNO3MX90ttU8Pa09XKAQ6HEj1Qs3H9UARdeYrle3EMv2vfBHB7Zz1l046VFK_H2eup-GzS53GIc/s1600/bild(41).JPG" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjsfHzBWqN4FnPLXcZQm4ReQOSwgNeYmuRCOhl_Wr4i9Te6BR1KRTqMZ02j89u2kW36wNO3MX90ttU8Pa09XKAQ6HEj1Qs3H9UARdeYrle3EMv2vfBHB7Zz1l046VFK_H2eup-GzS53GIc/s320/bild(41).JPG" /></a><p>
<p>Snart var det dock dags att bege sig in till centrum igen. Mikko har inte varit i Rom förut så vi gick omkring och undrade, såg Pantheon, Piazza Navona, Campo dei fiore och Piazza Farnese. Vilken underbar dag!</p>Eva Ahl-Warishttp://www.blogger.com/profile/18260935242123410585noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1362424847131957836.post-16219225314127113582014-04-01T20:54:00.001+03:002014-04-01T20:54:14.476+03:00Välbesökt om vetenskap och dess spridning på SKS<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgqFG5aNMowv_FLpFERHJrSOu5m29c8r9gEly2PrcfX7CwHyoAJAPb1kCPAtc6aZr03JZ0coPOdXLTcRGc4DNGgI0VXC6s6LPT0F2mVLl8F7HIX9TQ9ulG668wDXD4gTXwrcme9GkAsVBM/s1600/bildsks.JPG" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgqFG5aNMowv_FLpFERHJrSOu5m29c8r9gEly2PrcfX7CwHyoAJAPb1kCPAtc6aZr03JZ0coPOdXLTcRGc4DNGgI0VXC6s6LPT0F2mVLl8F7HIX9TQ9ulG668wDXD4gTXwrcme9GkAsVBM/s320/bildsks.JPG" /></a>
<p>
Än en gång arrangerades ett gratis evenemang öppet för allmänheten på <a href="http://www.finlit.fi">Finska litteratursällskapet (SKS)</a>, denna gång om spridningen av vetenskaplig data och dess evaluering, "Tieteellisen tiedon levittäminen ja arviointi", med ca 150 pers - strålande!</p>
<p>Seminariet inleddes av doc. Tuomas M. S. Lehtonen, som ville påpeka att vetenskapsförlag inte längre verkar i marginalen - SKS är ett gott exempel, SLS ett annat. SKS viill göra infosprindning om vetenskap till sin främsta uppgift, fortsatte Lehtonen. 2 grupper av verk förläggs nu: utgivandet av peerrewiew:ade arbeten i serier, och allmänna verk. Är spridningen oviktig, dvs pga att det inte är lika meriterande att utge läroböcker och allmänna verk som dem i grupp 1? SKS vill motverka detta.Hela processen av spridnignen finns under samma tak: från forskning till dess spridning i form av publicering, vilket är en merit. Hur förändras allt om man utger alla böcker digitalt? Internet sprider, men medför även risker: förlorar vi också någon info på vägen?frågade sig Lehtonen. Även ett sätt att mäta forskarnas meriter, på gott och ont...</p>
<p>Prof. Risto Nieminen fortsatte med sitt inlägg om vetenskaplig infosprinding inom naturvetenskapernas fält: "paineet ja pedot"! <a href="http://www.tjnk.fi">Vetenskapen tillhör alla</a>, påpekade han. Han presenterade fyra delområden för infospridning: interspecialistisk, intraspecialistisk, pedagogisk och populär. Viktigast vore att dessa samtalar. Det finns en enorm volym på att utge vetenskapliga artiklar idag, naturvetenskapliga utges 1 var 20 sekund, påpekade Nieminen. Vi fick även en kort historisk kavaldkad: 1665 grundades <i>Philisophical Transactions of the Royal Society</i>, på 1860-talet togs nästa steg med <i>Nature</i> osv. Vid mitten av 1900-talet började peerreview metoden och meriteringsaspekten kom med i bilden. Denna diskusssion är nu aktuell, och på 2000-talet kom dessutom <i>open acess (oa)</i> ytterligare med. Problem med oa är att författarna betalar - kan man alltså köpa en skrift? Ger det kvalitet? Riskerna för olagligheter ökar, varpå Nieminen gav ett exempel på en forskare som fick en artikel med humbug att gå igenom 157 ggr, medan 98 vägrade (29 svarade ej inom utsatt tid). <i>Impact factor (if)</i> diskuterades också, dvs. hur mycket hänvisnignar till verken väger för ett forum, men detta berättar dock inte om enskilda artiklars kvalitet OCH detta kan manipuleras, vilket kan kan styra utgivningen... Istället finns numera diskussion kring andra metoder, såsom <i>'Faculty of 1000'</i>, baserat på frivilliga som systematiskt går igenom artiklar utanför seriernas if... Referee är inte heller oproblematiskt: det finns stora skillnader i kvalitet, det är långsamt och tänk om idéer kopieras? Det finns också alternativ till detta: artikeln kan ges fort ut på webben och evalueras i efterhand, med kommentarerna synliga och inte anonyma (ger meriter). Viktigt vore att få negativa resultat också ut, även små framsteg, data och bilagor, framhävde Nieminen, som mest talade om intraspecialistisk infospridnning, endast litet om interspecialistisk eller popularisering. Han påpekade att man på 1800-1900-talet inom vetenskapen msite kontakten till publiken, som övertogs av media, men numera igen är tillbaka hos vetenskaparna via internet: genom bloggar, TeED, ScienceSlam osv. Detta är det som avses med <i>Public Science 2.0</i>. Mycket nyttig information kunde Nieminen alltså komma med för den hittills oinvigde - inte att undra på att publiken kommit i så stort antal på plats!</p>
<p>Kansler Illka Niiniluoto var följande talare och behandlade de problem som oa åsamkar. Vetenskapen har alltid varit offentlig och granskad sedan 1600-talet, betonade han också: data, metod, slutsatser i publikationerna. Vetenskapliga verk har utgivits av föreningar, universitet, vetenskapliga förlag och allmänna förläggare. Öppen data är digitalt, internet sprider det, sk. E-science tex. FinELib- Det finns olika oa: gold, hybrid och green. Vid bästa fall görs forskning lättare, detta kallas Science 2.0. Forskningens metoder håller alltså på att radikalt förändras! Gällande forskarna, ville Niiniluoto även framhäva vissa saker: man har rätt att välja det forum där man publicerar, men de bästa är ännu inte öppna och alla har inte projektstöd, alla forum ger ej möjligheter att publicera annanstans. Andra problem är också copyright, anonymitet, forskningsetik... Och hurdana business modeller behövs? Stora förläggare vill inte förlora sin vinst, påpekade Niiniluoto. Vem betalar? Forskaren eller uni? Med vilken mekanism får vissa stöd och andra ej?... Vid <i>free access</i> är det användarna som betalar - å andra sidan är detta samma som med pappersböcker, traditionellt.</p>
<p>Direktör Riitta Maijala från Undervisnignsministeriet talade härefter mer om öppen data, dess möjligheter och svårigheter. Tillgång till info är ej nytt, men 'öppen vetenskapen' nog, påpekade hon. det är ett viktigt sätt att reglera vetenskap och öka vetenskapens betydelse i samhället genom fyra pelare: <i>sustainability, usability, access, trust</i>. Hur kan man ännu stöda utgivningen, men hur kommer oa med i bilden? Vissa projekt har redan betat i detta länge, se t.ex. <a href="http://www.tdata.fi/dokumentit">TTA</a>. Målet är att Finland skall bli ledande med att skapa och upprätthålla oa till år 2017, menade Maijala. Strålande, förhoppningsvis.</p>
<p> Sista talaren var prof. Jari Ojala, historiker från Jyväskylä universitet. Han talade om casen med historievetenskapens utgivningsforum och förändringarna i dessa.
På grund av att tidtabeller drog ut med de föregående talarna, fick Ojala ont om tid, men gjorde ett mycket intressant inlägg för oss historiker. I Finland samlar <a href="http://www.juuli.fi">Juuli</a> allt vetenskapligt som utges, vilket är ett blandat material, där historievetenskapen utgör bara någon procent. T.ex. inom historia 302 tidningsartiklar, 709 artiklar i antologier och 79 monografier åren 2011-12, fick vi höra. Journal (referee) skrivandet ökar, monografier däremot minskar sedan 2005. det är ännu viktigt att utge i hemlandet, ca 2/3 av historisk litteratur per år. Just nu är synligheten internationellt sett låg, MEN: ifall mera sammandrag etc på görs på engelska, ökar då synligheten? Troligen!! Historiker syns inte heller i if: Man hänvisar då det är relevant, historiker är ärliga - vi springer inte efter impacts!</p>
<p> Härefter följde en mycket intressant paneldebatt. Johanna Lilja inledde, anställd vid TSV. Hon ville föra fram att föreningarna är mycket beroende av traditioner och de vill vara sina medlemmar till lags, vilket utgör problem dock i att utgivningen blir traditionell. Den görs med talkokrafter och minimibudget med mera. Docent Jessica parland-von Essen har länge funderat på digifrågor i samhället och ville som forskare kommentera följande: varför forskar man i historia och för vem skriver man? Historiker vill även skriva för publiken, så green oa är det som Parland-von essen vill att man satsar på. Har vi börjat skriva mer för andra forskare?frågade hon sig. Detta är dels ett problem, samt det att vi är fast i narrativet, det krävs mera länkar till själva datan, vilket på något vis borde lösas, dvs förhållandet mellan datan och resultatet lyftas fram mer.</p>
Härefter kommenterade debattörerna varandra. Man konstaterade att frågan om forskningsdatan är svår och omfattande: hur bevaras sedan datapaketen på webben som forskarna gör? Forskarna bör få råd hur de hanterar datan och bevarar den så att de inte utsätts för etisk granskning. Vill vi att forskare fokuserar på intraspecialistisk inforpsridning och journaler? Varför väger ej poplärare verk mer? Niiniluoto svarade att han hoppas att också dessa borde beaktas vid sidan av tyngre verken. Skriver folk på engelska för en mindre krets i större omfattning än förr? Numera är sållen ändå noggrannare än förr. Parland-von Essen framhävde att bloggen numera är ett forum för ny diskussion och ett nytt sätt att sprida info om forskning. Vi är ineffektiva idag, tyckte hon: ofta är problemet det att datan försvinner och många historiker kan inte förstå att datan i sig är intressant. Tanken på att ge ut det måste finnas från början, rådatan måste finnas med från början. Att publicera rådata ger inte meriter nu på samma sätt som analys och presentation av resultat, vilket ännu är ett hinder för mycket, tyckte panelen.</p>
<p>Tillställningen avslutades med ett kort tack av Lehtonen, som hoppades att idéerna som diskuterats idag utvecklas vidare. Jag samtycker!</p>
Eva Ahl-Warishttp://www.blogger.com/profile/18260935242123410585noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1362424847131957836.post-6194522901930004842014-03-31T21:17:00.000+03:002014-03-31T21:17:59.457+03:00Gamylerna besökte Billnäs och Fiskars<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiSeElmHQP-eua_7cPJYJvM5eGBZpgH6iZq3SWo63Hw8BLANWzuVG6w5htO-2qG5bfn1c-0XWiOcMahoe7oO0bFFftgS-31PSdyjhyphenhyphenNqn5PCztbJmOxEH9uUapkSG6u-EKeniQYoPK_bxs/s1600/bild(31).JPG" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiSeElmHQP-eua_7cPJYJvM5eGBZpgH6iZq3SWo63Hw8BLANWzuVG6w5htO-2qG5bfn1c-0XWiOcMahoe7oO0bFFftgS-31PSdyjhyphenhyphenNqn5PCztbJmOxEH9uUapkSG6u-EKeniQYoPK_bxs/s320/bild(31).JPG" /></a>
<p>I lördags gjorde Gamylerna vid Nylands Nation en vårutflykt till Fiskars i Raseborg, beläget i före detta Pojo, i Västnyland. Ett litet, men gemytligt gäng gamylern samlades på Kaserntorget, varifrån det bar av i Ampers minibuss mot Fiskars i solens värmande sken. Som vår guide idag verkade fil.mag, historiker Kim Bjröklund, som för tillfället arbetar som fri forskare och författare i Karis. Kim steg på bussen och började genast förevisa området, som till största del är en helhet som fordom varit bruksbygd, med avstamp i Billnäs, som vi besåg från bussfönstret (bilden ovan).</p>
<p>
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjhRsBi-tilgSD7WcddYUBhZVeY-2lyN7DvgBII1DKWi0kVdIiEeQQ0lA5at1k0jQHl7s2-ErU5lkXYlKS8GChKOmKmaZNKppHnXzKUuLG92p8_QmQyZ6PvV14e3SCGQUTOJbhFjgVdsAU/s1600/bild(32).JPG" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjhRsBi-tilgSD7WcddYUBhZVeY-2lyN7DvgBII1DKWi0kVdIiEeQQ0lA5at1k0jQHl7s2-ErU5lkXYlKS8GChKOmKmaZNKppHnXzKUuLG92p8_QmQyZ6PvV14e3SCGQUTOJbhFjgVdsAU/s320/bild(32).JPG" /></a><br>
I år fyller Fiskars bolaget 365 år, sedan det anrika grundandet 1649, vilket förevisades i en utställning i Kopparsmedjan, som faktiskt fortsätter utöver det utlovade 31.1, fram till slutet av april – så om ni har vägarna förbi, se den! En del vitriner visar bolagets förflutna och vissa mer eller mindre kända produkter (såsom en hårtork, en elvisp med mera!), som man tidigare producerat, medan största delen av utställningen presenterar bolagets framgångshistoria (saxen, som gått sitt segertåg världen över sedan 1967) och även de annekterade dotterbolagens (Hackman, Iittala) anrika design och mest kända produkter. Björklund berättade även om bruksdriften i utställningen, där miniatyrmodellen verkade som pedagogiskt instrument. Intressant, tyckte vi.</p>
<p>
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjlevu55LOvLmwDryu5vCxnmqzk0Z2yTEgUSMZOiKvdG8P85K6WqV-7OLOckgYrvzkbb-qoGqZnwpa6OCmyU3muEEw6oGlvxYypZHQwjWBFpqr6pP0hK7vZaX494n4mIh-DDWc5YNKoSD8/s1600/bild(33).JPG" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjlevu55LOvLmwDryu5vCxnmqzk0Z2yTEgUSMZOiKvdG8P85K6WqV-7OLOckgYrvzkbb-qoGqZnwpa6OCmyU3muEEw6oGlvxYypZHQwjWBFpqr6pP0hK7vZaX494n4mIh-DDWc5YNKoSD8/s320/bild(33).JPG" /></a><br>
Efter utställningen var vi redan mycket hungriga och intog vår lunch på det anrika Wärdshuset från 1836, som serverade läcker lax på mosbädd med sallad och kaffe. Sedan var det dags att återigen ta sig ut i solen och vandra några hundra meter i Nedre bruket under Björklunds ledning. Vi besökte även den lilla utställningen i Fiskars shopen samt några andra hantverkares butiker, som stod öppna för oss i vårvädret.</p>
<p>
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhN4d8zgojVTLOd2A-KdIwnaWLiFoTRUilGqkCsxGp66fnMWVjBIpmT58KqHrwCqj0WitPLW8S_cWgHR7vEBWuoYMB3588Qso1eJix6ZxnNYIwY6qmES0DB5hKLHWfyXCSJWGgnwx27BqU/s1600/bild(36).JPG" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhN4d8zgojVTLOd2A-KdIwnaWLiFoTRUilGqkCsxGp66fnMWVjBIpmT58KqHrwCqj0WitPLW8S_cWgHR7vEBWuoYMB3588Qso1eJix6ZxnNYIwY6qmES0DB5hKLHWfyXCSJWGgnwx27BqU/s320/bild(36).JPG" /></a><br>
Härefter tog vi oss lämpligt med vår lilla buss upp på terrasserna bakom Stenhuset och kunde se de fina trädgårdsanläggningarna bakom corps de logis-byggnaden. Härifrån var utsikten också mycket annorlunda än nere vid vägen, kunde vi snabbt se, då vi tog oss runt i den ganska omfattande bruksbyggden och Björklund förevisade diverse byggnader och berättade om deras funktioner. Efter en intressant tur också i Övre bruket, vände vi stäven tillbaka mot Karis, där vi nöjda kunde returnera vår guide till hans bil i närheten av Landsbro monumentet. Efter en soldränkt och givande dag kunde den lilla truppen glatt konstater, att detta borde göras om igen – kanske vi nästa vår åker och beser Nationens ägor i Västanfjärd, förslogs det. Varför inte? I varje fall kunde GNN nöjt tacka sin Nation för stipendiet, som möjliggjorde årets givande utfärd.</p>
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi7FrSa_8qAYFuwERWJqZvrdZjQeMvSfFVzlQVP8h1PCSlAPmfiW5re9Trf9Rr2zCOPSMpzLNhQMKOoLGT7YKhhQZ_uYEshPIr4_-gAqKDLarLa83IXKHhZnfc4VsgZnmGa4VLTdoAoQiI/s1600/bild(37).JPG" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi7FrSa_8qAYFuwERWJqZvrdZjQeMvSfFVzlQVP8h1PCSlAPmfiW5re9Trf9Rr2zCOPSMpzLNhQMKOoLGT7YKhhQZ_uYEshPIr4_-gAqKDLarLa83IXKHhZnfc4VsgZnmGa4VLTdoAoQiI/s320/bild(37).JPG" /></a>
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhUUeQjyFV7rHrnyGXP9UtukIcyH4lm-KTR0g-oBZEEVYJbn8IVocCqSpSN1Fnu_ohCDDcI_NbePsmKKwzkeZsiqXosDR7b2s_VaxqGhqkAZZeO5NK91UxQ4eNcVn6jewlSaoPO6rYoXG0/s1600/bild(38).JPG" imageanchor="1" ><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhUUeQjyFV7rHrnyGXP9UtukIcyH4lm-KTR0g-oBZEEVYJbn8IVocCqSpSN1Fnu_ohCDDcI_NbePsmKKwzkeZsiqXosDR7b2s_VaxqGhqkAZZeO5NK91UxQ4eNcVn6jewlSaoPO6rYoXG0/s320/bild(38).JPG" /></a>Eva Ahl-Warishttp://www.blogger.com/profile/18260935242123410585noreply@blogger.com0