Nu tror jag att jag kommer att få skarp kritik och sura miner, men jag åberopar min rätt att få vara litet kritisk, min rätt att få säga min åsikt, ge uttryck för mina rädslor. Jag hoppas jag nämligen kan bli "omvänd", då jag vet mera, nämligen. Min avsikt är inte att såra, utan diskutera, lätt kritisera, inte skjuta ner. Det handlar idag om att jag fått möjlighet att träffa en "lifecoach", eller en person som håller på att utbilda sig och därför ingår jag i personens praktik så att säga. Det är gratis, fastän det annars är en tjänst man får punga ut kanske ett par hundra euro för i vanliga fall, så jag skall minsann känna mig lyckligt lottad. Eller skall jag...? Särskilt när coachen vill träffa mig på tider som passar henne, inte mig fastän jag är "kund". Nåja, det kanske också bara är ett uttryck för den fenomenalt dåliga servicen vi har i Finland - att det liksom aldrig är "kunden som har rätt" här inte. Nå, jag kan ju alltid låta bli att träffa henne också, eller hur? Skall nu försöka vara mindre skeptisk, men...
Det slog mig nämligen att de som ofta kallar sig "lifecoaches" tycks ha en ekonomisk utbildning i bakfickan, som de sedan kompletterar/t hos en redan etablerad "lifecoach" (om man såg det som en religion/kult kunde utbildaren ses som någon form av guru, redan etablerad, vis man/kvinna inom sitt fält? - slående metafor...) och betalat för. Intressant är att människor alltid har behovet att leda och bli ledda i "personlig utveckling", som det nu kallas - oho! I millennier har ju religioner, och andra 'ismer, visat att det är just så det fungerar. En lärofader delar med sig av sin visdom och människorna vill ha rättesnören av en eller annan form (filosofiska, religiösa) att forma sig och sitt liv med, eller i varje fall försöka. Och det slog mig att man kanske kunde se också min kära Heliga Birgitta som en form av "lifecoach" för kung Magnus Eriksson, eftersom många av de himmelska uppenbarelser hon delade med sig av till honom var just ämnade - för honom. Hon var en kanal för Gud till människorna och kom med nya rättesnören att följa och ta till sig. Om ni vill veta mer - läs vår bok, kanske ni når nya insikter?! :)
Därefter nådde jag insikten om att jag varit en sorts "lifecoach" jag också, redan mycket länge. Jag har skrivit böcker om fenomen som jag velat att någon läser om och tar till sig, når samma insikter som jag. Humanister har i tusentals år verkat så: skrivit texter, romaner, noveller, faktaböcker och velat få folk att nå insikter, kanske till och med erbjudit rättesnören, men åtminstone talat för olika ideologier, eller kritcerat dem. Det enda problemet idag är att allt skall refereras kort på webben, på tv - ingen har tid att läsa ordentligt nu, åtminstone inte ekonomer som ständigt har bråttom att vara - ja, ytliga? Plötsligt verkar det som om de kommer med den perfekta lösningen: de är utbildade för att marknadsföra och produktifiera ting - och ja, det är just det de gjort nu - skapat producenten av viktiga rättesnören, "lifecoachen". Som egentligen kanske inte ens erbjuder några rättesnören, utan mest bara säger om och om igen på olika sätt hur "vi skall sträva till personlig utveckling", "tänka oss starka" och annat - ja, hej vänta litet!! Sedan när har det här alltså blivit ekonomernas specialitet? Och varför måste vi andra nu köpa denna produkt - vi är ju själva också lifecoaches inom våra egna medier? Har de tagit del av det konst och vetenskap och religion producerat på sistone? Jo, "mindfullness", kanske. Anamma, konstnärer har varit "mindfulla" så länge kmänskligheten existerat, de har bara inte kommit med detta trendiga ord och dessutom sålt det dyrt. Vill du bli "mindfull"? Ja, stanna då bara upp en minut och se på något, utforska det i detalj och känn med dina känslor hur det känns. Punkt. Inte behöver man gå långa kurser för det - det är väl att underestimera oss som känslosamma varelser!...
Nåja, ni märker att jag inte är LITET skeptiskt mot detta. Jag försöker skaka av mig min negativa inställning och vara öppen idag. Och jo, det går nog, eftersom jag just nu "skrev av mig" detta. För öppna, känsliga, djupa, det är just det vi humanister är ATTANS bra på. Och vi är omättligt nyfikna, vilket gör att vi tar reda på mer, särskilt om vi är fördomsfulla! Överlag tror jag närmast att cocher kan vara bra INOM en yrkesgrupp. Dvs. ekonomer kunde väl coahca andra ekonomer, medan jag nog hellre vänder mig till en äldre kollega om jag vill ha karriärtips - eller OCKSÅ diskutera livsfilosofi, eftersom en viss typ av människor blir humanister... Men, jag går och träffar coachen idag och hoppas få veta nya saker. Och det sker högst antagligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar