fredag 22 augusti 2014

Vetenskapshistoria i Helsingfors II

Idag fortsatte konferensen Science as profession i Vetenskapernas hus i Helsingfors. Bakom arrangemangen stod alltså styrelsen för Finlands Lärdomshistoriska Samfund och konferensen var verkligen välbesökt, fylld av givande möten och inspirerande föredrag.

Tyvärr hann jag inte delta i den mån jag hade hoppats p.g.a. arbete på Tmi Eva Ahl, men måste i varje fall hålla mig á jour med den senaste vetenskapshistoriska forskningen och höll också själv ett anförande idag på förmiddagen. Det är också viktigt att man som forskare har idéer för framtida projekt, och det var just ett dylikt jag kunde vädra idag: om professorerna Martti och Gunvor Kerkkonen, som levde och var aktiva i Helsingfors inom historia på 1900-talet.

I samma session höll också professor Alexander Pechenkin från Moskvas statsuniversitet ett intressant föredrag om fysikern L. I. Mandelstams forskning kring optiken under det tidigare 1900-talet. Mandelstam framförde motsatta teorier om t.ex. det blå ljuset i förhållande till Max Planck. Av ideologiska orsaker fick Mandelstam, trots att han gjorde misstag i sina antaganden, hjältestatus i den sovjetiska vetenskapshistorien, vilket Pechenkin nu har dekonstruerat i sin färska bok om honom. Efter Pechenkin presenterade doktor Jukka Nyyssönen sitt postdocprojekt vid Norges arktiska universitet som handlar om Väinö Tanners karriär från statlig expert inom kemi och gruvdrift till emigrantprofessor och kulturgeograf. För en historiker är Tanner ett mer bekant namn från den politiska arenan så det var ett föredrag som väckte många insikter om Tanners stora influens inom sameforskningen tack vare den studie han utgav om Skoltsamerna år 1929, fastän han kanske inte hade kompetens för sin undersökning vilket även väckte kritik. Sedermera har arbetet dock efter krigen och under 1980-talet fått en pionjärstatus. Själv tyckte jag vår session var liten, men vi bidrog med god diskussion och särskilt tacksam är jag för den positiva feedback jag fick för min egen presentation.

Efter sessionen kunde jag gå på lunch i gott sällskap: med två kolleger, och byta idéer och nyheter. Det är sådant som är minst lika viktigt för en forskare som själva vetenskapandet och gör att jag alltid har och alltid kommer att ha ett otroligt utbyte av att delta i konferenser som denna. Ett hjärtligt tack till arrangörerna!

torsdag 21 augusti 2014

Science as Profession - vetenskapshistoria i Helsingfors I

Under två dagar, idag och imorgon, arrangeras av Finlands lärdomshistoriska samfund en internationell kongress i Vetenskapernas hus i Helsingfors, men många intressanta key notes och föredrag. Jag hinner inte vara med om kongressen i sin helhet, men hann idag höra öppningsföreläsningen och skall själv hålla föredrag imorgon om ett nytt projekt: att skriva om historikerna Martti (1905-1990) OCH Gunvor Kerkkonen (1903-2002). Mer om detta senare!

Konferensen öppnades imorse officiellt av samfundets ordförande docent Cecilia af Forselles och sedan följde ett föredrag av professorn vid Berlins tekniska universitet, Eberhard Knobloch, vars anförande presenterade en jämförelse mellan karrirärer och verk av Michael Stifel (1486/87-1567) och Alaxander von Humboldt (19769-1859). Stifel var matematik, men hans intresse låg i religion och teologi, så att han skapade en slags "heliga aritmetik", som dock kom att lägga grunden för t.ex. utpptäckten av logaritmerna i framtiden. Humboldt, som ju är en celebritet med institutioner, gator - ja, vad som helst - utnämnt efter sig, lade grunden för en holitisk vetenskapssyun, fastän han aldrig tog examen. hans resor kring världen och iakttagelse och stöd för vetenskap och konst, hans medlemsskap i 30 akademier, och hans modeller och egen forskning kunde karaktärisera honom som en "gentlemanna vetenskapsman". Hans stora innovationer låg inom den botaniska artimetiken. Anförandet var med andra ord både lärorikt och underhållande och det var samtidigt en djupdykning i 1500-talet respektive 1800-talets vetenskapliga tänkande.

Konferenser är dock inte enbart ställen där man passivt lyssnar, utan man knyter även nät och utbyter idéer. Redan imorse kunde jag utbyta några ord med kollegan Päivi Pihlaja om hennes senaste forskningsresor. Päivi är även med om att organisera hela konferensen. Jag sammanträffade även med kollegan Timo Salminen, vars bok snart kommer ut - den behandlar de finländska arkeologernas nätverk. Dr Biruté Railiené presenterade sig, hon skallatala om hur bibliografierna deltar i att forma den publika bilden av forskare. Tyvärr går våra föredrag imorgon på varandra, men hon bad mig ta kontakt senare. Jag fick även äran att dricka kaffe med professor Joseph Agassi från Tel Aviv, som skall hålla key note föredrag senare idag om vetenskapshistorikernas roll i det samtida samhället. Tyvärr kan jag inte heller lyssna till honom, men han gav några goda råd om litteratur jag kan bekanta mig vid. Men, jag får vara med om ännu fler möten och intressanta föredrag också imorgon!

onsdag 6 augusti 2014

Idolen i sanden!

Efter en paus på tio år för mig i fält på arkeologiska utgrävningar (om inte Nationalmuseets konstgjorda utgrävning på bakgården i 'En dag som arkeolog' verkstaden räknas), återvände jag igår som frivillig hjälp på arkeolog Jan Fasts grävning på stenåldersboplatsen Ånäs i Vanda (Vantaa Jokiniemi). Redan i söndags var vi ju med hela familjen och beundrade stället, men jag beslöt också komma en dag och jobba här, få litet känning igen hur det är med fältarbete. Grävningen är en klassisk nivågrävning i 5 cm lager och sanden är härlig och inte alls motsträvig att sätta mursleven i. Fynden hittills på grävningarna har bestått av en fin flintpilspets och vackra keramikskärvor av typisk kamkeramik-Uskela. Vädret var vackert även idag och amatörerna i Ango också redo att hugga i med arbete. Grävningsplatsen är skönt skuggad av träd och en frisk bris höll oss pigga och nöjda.

Då plötsligt hände det ofattbara, bara ungefär en kvart efter att vi börjat gräva klockan nio – en av rutorna dolde en antropomorf leridol, som är ett sällsynt fynd! Kyllikki fick sig sitt livs fynd, vilken även Jan kunde rapportera stort om till media igår: i Yle, Helsingin Sanomat, Iltalehti, Iltasanomat, Metro, Tians nyheter... Det var en lycklig arkeolog, som kunde se tillbaka till ett tidigare sensationellt fynd från samma plats – en leridol med ett mansansikte för tjugo år sedan – men nu med en krumryggad leridol att presentera för allmänheten. Utgrävningarna avstannade naturligtvis för en god stund när vi måste smälta fyndet och resten av dagen var Jan upptagen med media, som stormade till platsen. Ett 6 000 år gammalt föremål är verkligen fascinerande, men vad den egentligen symboliserar - eller är det bara en leksak? – det kan vi aldrig få veta.

Idag fortsätter grävningarna ännu och vi får hoppas att murslevarna är skarpa och att Jan hinner nå botten i tid: följ med det hela på hans blogg. Han lovade att vi får fortsätta här i nästa sommar igen – vad roligt!

måndag 4 augusti 2014

Sommarveckoslut med natur och kultur


Kul i Noux!

Senaste veckoslut var hett, men för vår familjs del mycket aktivt: vi njöt av både kultur och natur i huvudstadsregionen. På lördagen var vi på vår årliga vandring i Noux nationalpark, där Johannes och jag gick den korta Rödhakerundan och så hade vi alla picknick i Haukkalampi. Det var verkligen härligt och ju äldre barnen blir, ju lättare är det att klara sig utan kärra och en massa tillbehör.

Efter besöket i naturen tog vi oss en titt på sommarens utställning om Loja Saarinen på Hvitträsk. Tmi Eva Ahl deltog på ett hörn i utställningen och jag har inte besökt själva museet på flera år, så det var trevligt att både se miniutställningen och själva byggnaden med sina härliga interiörer. Johannes och Helena tyckte också det var ett vackert, slottslikt förr-i-tiden hus och betedde sig fint under besöket - stora barn! Museet och kaféet var välbesökt och en engelskspråkig visning var på gång medan vi var där - trevligt! Trädgården är även värd att flanera i, särskilt ta en titt på den vackra vyn över sjön från lusthuset.


Utgrävningsområdet i Ånäs 2014.

Igår tog vi oss tid till att åka till Vanda och Ånäs, där arkeologen Jan Fast leder arkeologiska utgrävningar. utgrävningarnas fokus är på stenåldern, närmare bestämt perioden 'typisk kamkeramik'-'Uskela'. Utgrävningen arrangeras tillsammans med Heureka och Helsingfors universitets Alumner och har varit en succé. Det är fråga om publik arkeologi, eftersom fast under sin karriär varit aktiv med att engagera den stora allmänheten, media och amatörer i arkeologi. Även i år har en stor del av grävarna varit glada och flitiga amatörer. Utgrävningarna har även fått fin synlighet i media och för Fast är det hela speciellt: här grävda han även i början av 90-talet och hit kom han alltså tillbaka. Utgrävningarna fortsätter ännu denna vecka och jag har själv lovat delta i mån om möjlighet - det är tio år sedan jag konkret själv var i fält, så det kunde vara nyttigt. År 1996 var jag själv anställd vid Museiverkets utgrävningar på andra sidan ån i Stenkulla och även nästa år i Maarinkunnas (Markulla) - här står nu bostadshusen tätt, men Ånässidan är alltså ännu fredat för kommande generationer och forskningen. Fast gjorde ett sensationellt fynd för tjugo år sedan, en idolgestalt (ett huvud av en människa), som numera är på Finlands nationalmuseum. Jag minns själv att artikeln om fyndet i Tiede gjorde stort intryck på mig, som då ännu var en gymnasieflicka. Men kanske det bidrog till mitt yrkesval? i varje fall deltog jag i Fasts utgrävningar i Oitans 1995 och på den vägen är jag. I år har Fast också varit med om att hitta fina fynd: bland annat en flintpilspets: man kan läsa mer om allt detta på hans blogg.


Barnen och Mikko på kanten av utgrävningen till höger. Jan Fast inspekterar fynd och strukturer med sina grävare i mitten.