Pengar och kultur = Svenskfinland?

Storm i ett vattenglas? I varje fall har gårdagens nyhet om att Pär Stenbäck stått i spetsen av att grunda en ny förening för förverkligande av finlandssvenska projekt väckt en rad känslor och åsikter, såväl på presens sidor som hos andra aktörer.

Den här diskussionen kunde väl relateras till det välbesökta seminariet hjag själv missade, om att det de facto finns pengar - men finns det kultur? Ett välskrivet sammandrag av semit kan läsas i Ny Tid. Den sista kommentaren konstaterar att "kristillståndet" är normalt för vår generation, och det är väl konkluderat - så är det. vi som var tonåringar under 90-talets lågkonjunktur har alltid tvingats spara och sträta - åtminstone vi som valt humaniora, vi såg ingen högkonjunktur fastän den lär skall ha funnits på andra håll i samhället här på tröskeln till 2000-talet. Museerna som hade det illa på 1990-talet, hade det också på 00-talet och nu går det ju utför hisnande hårt - det ser ut som om vi kan strunta i exempelvis det materiella kulturarvet. Kära beslutsfattare och andra aktörer, vad skall vi ta oss till? Skall vi helt dräpa de mindre eller mer statiska projekten som inte direkt är "flashiga" eller bringar vinst (detta påpekades på semit, enligt Ny Tid), eller hur skall vi göra?

Intresset är oväntat stort, anser undertecknad som ofta känt sig ganska ensam med att syssla med "bohema" projekt. Diskussionen går het - det är kanske ändå det bästa med allt!