Igår besökte Mikko och jag det nya musikhuset i Helsingfors, mittemot Riksdagshuset - äntligen! Huset har stått klart och fyllts med musik sedan förra hösten, men vi har varken tagit oss tid eller rentutsagt haft möjlighet att gå på konsert här förrän igår. Orsaken till att vi äntligen tog oss i kragen och begav oss dit var att Mikkos vän inom ESO:s seniorer kunde erbjuda biljetter, eftersom hon verkar som orkesterns producent. Det kändes lätt och snabbt att få biljetter på detta vis för en familj, som bara inte orkar lyfta det där extra fingret varje gång.
Och det var nog ståtligt, vårt nya hus med en akustik som heter duga. Vi gillade genast konstverket i taket när vi kom in, sedan stora konsertsalen, som var som en arena, med scenen i mitten och plats för många, många. När konserten började, halades luckor ner för fönstren, så att mörkret - och ljuset på musikerna - tilltog. Sedan var det bara att luta sig tillbaka och njuta av Helsingfors Barockorkesters (härlig webbsajt med musik, förresten!) utbud ikväll - magnifikt, pompöst som sig bör i tidens anda. Hela resten av kvällen kände man sig utvilad, efter att för en stund ha fått koncentrera sig på ljuva toner, alldeles tyst och lugnt. Det är som meditation för föräldrar i "rusningsåren". Jag associerade även till livet i musikinstitutet i Borgå genom de olika instrumenten och glada minnen värmde själen. Det var som jag konstaterade när vi tog oss ut i regn och rusk igen: "Vad gör det om det regnar, solen skiner i själen efter en sådan upplevelse!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar