Den avdankade akademikern fick "ledigt" idag och galopperade genast iväg till två museers utställningar hon sett fram emot: Helene Schjerfbeck på Ateneum och Matti Klinge (1936-) på Cygnei Galleri. Ateneums storsatsning är öppen in i oktober, men Klinges utställning är öppen endast nu i september 2012, så det lönar sig att besöka det pittoreska Cygnaei Galleri intill Brunnsparken i södra änden av stan i god tid. Utställningen öppnade faktiskt på Klinges födelsedag, kunde man notera. Vad jag har förstått har historieprofessorn målat i hela sitt liv och har haft åtminstone en utställning i sin hemstad tidigare. Själva utställningen bestod av några trevliga verk ur Klinges stora produktion, däribland några bekanta från utställningen på Bulevarden i början av 2000-talet (t.ex. den jag lekfullt kallar 'det rosa berget' - en av mina favoriter), men även kompletterad med nya verk och verkligt trevliga teckningar i 1700-talsstil av stormän så som Runeberg och Topelius. Man blir på verkligt gott humör av att se dessa konstverk, så det lönar sig att ta tillfället i akt.
Samtidigt kan man ta sig upp i Cygnaei villas övre våning och beskåda den fina basutställningen av professorns, författarens, estetikerns och den kosmopolitiska fosterlandsvännens samlingar. En verkligt gripande tavla är ju Edelfelts Den brända byn, som man inte kan låta bli att stanna upp inför. För övrigt var det ju klart att Klinges utställning skulle vara i just denna villa, eftersom Fredrik Cygnaeus (1807-1887) är hans förebild. Likväl bor professorn även i närheten och har även ofta målat i Brunnsparken - det såg man också i utställningen.
Helene Schjerfbecks (1862-1946) 150-jubileum till ära har ju en fin utställning ordnats i Ekenäs och också en stor utställning i Helsingfors. Hon var också aktuell i veckan, eftersom man bakom en av hennes målningar i år faktiskt har funnit en annan målning och detta offentliggjordes nu.
Ateneum har gjort en grandios utställning med hundratals verk från hela Schjerfbecks livstid. Det har gjorts olika tv-dokumentärer om konstnären, så jag minns inte i vilken av dem man även betonade hur hennes stil förändrades från impressionism till nästan tvådimensionellt på 1900-talet. Och hur hennes självporträtt även förändrades tills hon nästan "smälter in i duken", menas det i broschyren. Javisst, det gick rakt in i själen att beskåda dessa bilder. Likaså var upphängingen fin: man kunde jämföra skisser och verk samt verk, som sällan kan ses, eftersom de ingår i privata samlingar. Museet har alltså gjort ett enormt detektivarbete i jakten på verk, vilket är imponerande.
Det är mäktigt att inse att den halta flickan Helene på något sätt "återkommit" upp för trapporna (i två etage dessutom) på Ateneum. Under 1900-talet återkom hon ofta till sina favoritmotiv, det verkar som om de ofta varit från utlandsvistelserna på 1880-talet till exempel. Då jag var barn gjorde tavlorna med motiv från Finska kriget stort intryck (Den döende krigaren, Wilhelm von Schwerins död), men nu tilltalas jag mer av porträtten från mellankrigstiden och främst självporträtten. Tyvärr missade jag Gyllenbergs utställning om Andligheten i Schjerfbecks konst, det hade varit en intressant aspekt. På Ateneum lyftes dock fram många verk med religiöst tema, studier av bibliska teman, helgon och annat genom El Greco, Fra Angelico med flera.
Se nyhetsklipp om jubileumsutställningen här. Läs om utställningen i Ekenäs här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar