Min prövotid vid arkivet i Fiskars höll på att ta slut i februari, så jag ställdes inför ett val: fortsätta jobba hårt där i en trevlig och vacker miljö eller satsa på firman, som fått mycket beställningar nu i vår? Och jag valde firman, eftersom den varit min bisyssla sedan 2003 och nu och då min huvudsyssla - exempelvis nu igen för några månader framåt, då jag är engagerad i ett bokprojekt för Vanda stad och museum - dvs. med den svenska versionen av den nyutkomna, digra och välskrivna boken om Vandas medeltid av magister Tapio Salminen (se bilden). Till tack för mina fyra månader i Fiskars belönade bolaget mig med en fin kaffemugg. Här kan jag kolla alla logon sedan tidernas begynnelse, om jag råkar få tag på några antika dyrgripar. Det bästa med presenten är ju förstås att den varje dag påminner mig om mina härliga kolleger och vänner både på museet och på bolaget. Tack, det var en ära att få jobba med er! Kämpa på, vi ses senast på sommaren, då jag kommer dit med familjen!
Den sista veckan, förra veckan, i Fiskars var arbetsdryg då jag både jobbade dagtid som arkivarie och på kvällarna redan sysslade med många av firmans uppdrag. För att hinna med allt satsade jag på att bo på ett ljuvligt Bed&Breakfast i byn. Företagarna Rob och Leea satsar stort och håller på att renovera för ett fint kafé i bottenvåningen, men redan nu kan man stanna hos dem i deras gemytliga B&B, som de hyr av Fiskars bolaget. Byggnaden är från 1800-talet och var i grunden en tvättstuga, sedan har byggnaden verkat som skola och bibliotek. Rob konstaterade att den alltid verkat vara i bruk i sådana uppgifter, som det vid en viss tidpunkt funnits behov för - nu är det dags för ökad turism och dess uppgift som B&B - fint tänkt, Rob! Ovan och nedan ser ni bilder på byggnaden, som alltså varmt kan rekommenderas för den som vill övernatta i den vackra byn Fiskars (utsikten från fönstret i ett av rummen som går att hyra vetter bildskönt mot ån och "Inkopark", som fått namn av en av bolagets vd:n - antar jag, se nedan).
Min sista dag som tf. arkivarie i Fiskars avslutades med att jag deltog i öppningen av en utställning i Belgiska ambassaden. Utställningen handlar om Finlands valloner och presenterar konst, men även deras bakgrund i järnbrukens Finland på 1600- och 1700-talen. Förra veckan hade jag möjlighet att fixa lånet av några föremål från bolagets arkiv till utställningen, som förtjänstfullt byggts av Helena Miettinen, som är ordförande för Finlands valloner för tillfället och en gammal vän från Universitetet. Utställningen är öppen denna vecka och nästa - om ni rör er i Helsingfors är den att rekommendera!
Ett annat faktum som påverkade mitt beslut att satsa på firman mer var även följande: det var även ganska tungt att köra av och an till Pojo varje dag i regn, rusk och mörker (ca 3 h/dag inalles). Nu har jag mer tid för familjen igen, vilket redan nu kommer till synes i att jag inte är lika trött som i februari. Våra utdragna influensor i familjen i januari och februari gjorde mig om möjligt ännu tröttare, men nu får vi hoppas att våren snart knackar på också hos oss, med sol, värme och spirande knoppar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar