Beställningshistorikcentralen (Tilaushistoriakeskus, Tihke) och Finska litteratursällskapet (SKS) arrangerade idag ett gratis seminarium öppet för allmänheten om beställningshistoriker. Det var endast ca 20 deltagare inalles, vilket var synd, eftersom seminariet borde ha besökts av varenda historiestuderande och doktorander samt fackboksförfattare som bara kunnat slita sig ifrån. Seminariet öppnades klockan 15 av SKS:s förlagsdirektör Tero Norkola, som agerade som ordförande och även själv talade. Första talare var Tihkes Esko Laine, som vill få till stånd så god kvalitet på historiker som möjligt. Han hoppas att detta seminarium är en början på ett samarbetsprojekt mellan Tihke och SKS. Tihke har sammanställt ett häfte om hur man går tillväga och ger råd gällande beställningshistoriker, men Tihkes viktigaste uppgift är att granska manuskript. De har också ett system med mentorer samt 'round table' för att medla mellan beställaren och författaren. Informativt! Just sådan här info skulle jag ha velat ha redan för tio år sedan och inte nu, när jag gjort ett och annat jag ångrar. Minst sagt.
Norkola presenterade också SKS, som utger ca 70 nya böcker per år, som en av de största i Norden. I år firas faktiskt jubileum: första pamfletten Kultala utgavs 1834, följande år 'bestsellern' Kalevala. Förlaget har bibliskt 13 arbetare och två genren: vetenskap och allmän litteratur. Refereesystemet kan ta längre än väntat, ibland flera år, varnade Norkola. SKS gör ca 15 beställningsverk per år, kan garantera bra redaktion och bra layout, samt buffa böcker till media och försäljning. Fint så.
Härefter följde några fall. Medeltidsforskaren Anu Lahtinen (på bilden ovan) är projektledare för Raumo församlings historieverk och presenterade kort bokprocessen tillsammans med pastorn Ville Niittynen, som representerar beställaren. Verket handlar om Raumo församlings tidiga historia och startade för tio år sedan. Anu rekryterade skribenter och så småningom kommer verket ut - på hösten 2014. Omfattningen sträcker sig från medeltiden till 1600-talet och den främsta skribenten i verket är är forskaren Tuula Hochmann, men även andra forskare har skrivit kortare inlägg utgående från sina expertområden: om konst, om kyrkosång etc. Anu är tacksam för samarbetet med Tihke, sade hon, eftersom forskarna har en egen expertis och beställaren en annan, men Tihke explicit vet mest om hur historikens tidtabell och finansiering görs, hur avtal sluts etc. Niittynen fortsatte: projektet hade startat redan före hans tid i församlingen, men han beslöt att återuppväcka det hela 2007. Först var det meningen att göra boken klar 2012, men projektet körde igång på allvar först 2010, så det blev för knappt med tid. 2012 arrangerades dock ett seminarium, som genererade diskussion som kunde utnyttjas i projektet (jag har bloggat om det här). Historieverket finansieras av Raumos församling, dvs. med offentliga medel, men tillägg har även kommit via stipendier, såsom av Kordelins stiftelse. SKS kom med först i slutskedet som förläggare - för detta projekt bad man inte om offerter från olika förläggare, man ville ha en som har pondus.
Professor Martti Häikiö uppträdde som följande och hade mycket goda exempel på hur man lyckas och misslyckas att berätta, eftersom han under årens lopp både har representerat beställaren och forskaren. Beställaren har ofta för stora förväntningar, medan forskaren känner sig för bunden och i en svår situation. Tihkes råd är med andra ord att rekommendera, sade Häikiö, eftersom de garanterar en oavhängig granskning. Beställaren borde även se sig i spegeln och först och främst välja: vill man göra en bilderbok, en broschyr eller en historik? Forskningen kräver tid och den kan beräknas: 16 sidor /månad samt 1 år extra för redigeringen. Budgeten är följande: 50 % för författaren, 30 % för tryckkostnader och 20 % för förläggaren/marknadsföringen av boken. Beställaren borde även veta vilken deras målgrupp är. Författaren har förvisso även något att svara för: ärlighet, öppenhet och rapportering, men författaren har även rättigheter - till sin text och bör försvara god forskningsetik - bra forskning skall få ta tid! Det här är förvisso idealet, eftersom jag varit med om så många, många projekt, där författare för spottstyver och grafikerna hela potten, eftersom "vem som helst" ju kan skriva historia. Det var skönt att höra om detta och jag kommer att bruka de råd som Tihke delar ut på sin webbsida. Verkligen.
SKS:s förlagschef Rauno Endén talade till sist om bokp´rocessen - hur man går från idé till tryckt verk. Historiekommittén bör alltid ta kontakt med Tihke, underströk Endén, eftersom de har gått om erfarna skribenter - inga unga magistrar. Jaha. Men: en ung forskare behöver ju erfarenhet, NÅGON bok bör ju vara den första! Det var med andra ord kanske litet klumpigt sagt. Men, hursomhelst kudne förlagschefen närmare beskriva processen på förlaget och goda sidor förläggare kan erbjuda. Offerter är dock inte nödvändiga om summan är under 30000. Ansvarsfördelningen mellan beställaren och förläggaren togs även upp: beställaren vill ha en granskad form av manuset av förläggaren, beställaren svarar för bildpriser, -beställningar och abstrakter på andra språk, men förläggaren tar sedan hand om utgivningen genom en förlagsredaktör, som kollar språket och ser till att noterna är i samma form osv., och förlaget anställer en grafiker samt sköter marknadsföringen.
Efter det avslutande inslaget följde en kort diskussion. Tihkes Laine fällde en god kommentar: kanske borde historiker göras efter jubileer, så att den inte försvinner bland annat jopphejdi? bra idé, men ibland verkar det som om allt är hype då pressen skriver om det och sedan glöms det borta - jag kan ju nämna Birgitta som ett exempel. Det är inte lätt att få finansiering för projekt relaterade till henne längre, fastän det var just JUBILEET 2003 vars efterdyningar nu ses i ny forskning, mera kunskap, intressanta infallsvinklar idag. Så det är lättare sagt än gjort att göra det så, tyvärr. Några ord växlades ännu om budgeteringen: minst 15000 krävs för att engagera förläggaren. Det betyder att många mindre historiker omöjligt kan ha förläggare av den kaliber SKS representerar. Men kanske det är så, att diskussionen kring detta börjar nu? Postseminarium. Tack för en mycket informativ och fascinerande eftermiddag: SKS och Tihke, väl gjort!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar