Hysteri kring vulkanutbrottet, javisst - detta bevisade ju hur sårbart vårt samhälle verkligen är, och hur bortskämda vi i vår tid är: vi är vana att idka "travelling without moving" (för att citera en av favoritfilmerna, Lynchs Dune). Hem och "tuta" efter en arbetsresa på Kontinenten. Flyga över flera länder och inte riktigt fatta var man är förrän man sovit på saken... och lika absurt att komma hem igen. Kanske det är bra för oss att resa långsammare ibland, få en rejäl uppfattning om detta med avstånd: ganska nyligen var det fortfarande så. Jag tänker bara på hur det var i mina föräldrar ungdom på 1950-talet: då måste man ännu minsann ta tåget till Italien! Och hur coolt vore inte det än idag? Det förefaller dock "långsamt" i relation till att flyga, och det är kanske ännu värre att det är så dyrt...
Så gick det för min man: han skulle hinna väl hem till veckoslutet. Istället fick han en absurd roadtrip genom norra Tyskland, Danmark, Sverige... Och fastän det måste vara stressande att byta hyrbil, köra, sova på hotell, inhandla fräscha kläder... så är jag avundsjuk och följer hans resa med spänning här hemifrån. det gick ju då så, att han fick besöka Maribo i Danmark långt före mig (hoppas jag): här låg ett birgittinkloster på medeltiden och som Birgittaexpert är det verkligen synd att jag inte fick se det. Han tog dock fina bilder, som jag redan fått se online! Så fullt så illa är det inte: el och telefon fungerar ju askmolnet till trots!
Och människors omtanke om varandra. Vilken lättnad det var att höra att min man befann sig i Sverige: mitt "andra hemland", där jag bott mycket som barn och studerat som vuxen. Min bror bor i Småland. Han var inte hemma just nu han heller, men min svägerska tog emot min man (som hon träffat två gånger...) och hans vän och kollega, bjöd dem på mat och en stunds vila! Min man fick se deras hus efter omfattande reparationer - något jag önskat få göra länge. Jag bad honom ta mer bilder. Det har varit meningen att vi skulle resa till dem många gånger, men det har inte blivit av. I en absurd situation sker dock extraordinära saker. Tack Christina!
Statens järnvägar var oroliga över att den snörika vintern skulle ge dem miljonförluster. Nå, de får nu uppleva ett rejält uppsving i tågtrafiken, enligt meteorologer fram till måndag, kanske längre. Outgrundliga äro askmolnens vägar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar