...går genom havet, skrev värmlänningen Tegnér. Hans ord finns på en fasad i Helsingfors, varför? Hm... i korthet: då nylänningarna lät bygga sig ett eget hus på 1880-talet var man mitt inne i språkstrider mellan s.k. fennomaner och svekomaner. Nylänningarna hade länge letts av arkeologen, professorn i svenska A. O. Freudenthal, som var extrem svekoman. Hans syn på svenskspråkiga i Finland var att de var "östsvenskar" och hela den "föreställda gemenskapen" på nationen började byggas upp kring den s.k. vikingaromantiken. Detta har undersökts av Michaela Bränn, och man kan läsa mer om detta på nationens webbsida. Vikingaromantiken går mycket starkt att skönja även i det "nya" nationshuset, som fortfarande står som vårt hem på Kaserngatan 40. Naturligt är, med andra ord, att man ville citera eposet Fritjofs saga i detta sammanhang. Värmlänningarna och nylänningarna hade även slutit vänskapsavtal - det första mellan två nationer - år 1875 och bildade alltså småningom ett identitetsutbyte: därav även denna Tegnérdyrkan i Helsingfors! :)
Och allt detta är fortsättningsvis något man bör dryfta i allra högsta grad i vårt mångkulturella samhälle. På årsfestens solenna akt igår talade kurator Nyman om att nationen är och förblir ett svenskt rum i studentlivet - och vi bör bära upp detta med stolthet. Studier i svenska och den nordiska kontakten förefaller alltmer impopulärt i Finland, vilket man som finlandssvensk följer med rysning. Även Sveriges ambassadör i Finland, Johan Molander, som hedrade festen med sin närvaro och höll festtalet (som ännu påminde oss om det nyligen avslutade "märkesåret" av minnet av 1809), påpekade vikten av nordiskt samarbete och rikedomen av språkkunskaper, och den kulturella förståelse som följer. Han berättade att han fick hålla ett tal vid en historiekongress i Fredrikshamn, nyss utnämnd. Kongressens språk var finska och ryska. Molander som varit stationerad i Moskva höll därmed sitt tal - på svenska, som han översatte till ryska! Insikten av följderna att närma sig en finländsk och rysk publik på detta sätt kan spegla det hela: vår historia har under de senaste två seklen varit att föreställa oss vår nationella gemenskap - och här är svenska språket i marginalen tillsammans med det ryska! Och det är ju alldeles galet: vi borde ju vara experter i grannländernas språk och kultur!! Här har vi basen för förståelsen... men insikterna låter väl vänta på sig!?
I sitt festtal dryftade Molander även över ett alternativt skeende i historien: vad hade hänt om Finland blivit kvar som en del av Sverige? På gott och ont... Det var välkommet att höra åsikter om detta, eftersom man som historiker drar sig för att göra dylika spekulationer. Politiskt vore det dock av nytta att göra det med jämna mellanrum! Just nu känns det nämligen ibland som om politiken i Finland har ett minne som inte sträcker sig längre bakåt än 1-2 år, och då fokuserar endast på incidenter som har med politikernas privatliv att skaffa, inte på beslut som varit avgörande för hela landets välfärd...
Stämningen på festen säger mer än tusen ord: ljusen glimmar, röster stimmar, punschglasen immar... För en stund suddas gränserna mellan människorna ut: inom studentnationen är man varken man eller kvinna, svensk eller finne, varken fattig eller rik - vi är alla ett i det akademiska!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar