lördag 12 maj 2012

Gammelstaden revisited

Gammelstadens fors i Helsingfors tämjdes för vattenverket på 1800-talet. Sedan Kulturhuvudstadsåret 2000 är byggnaderna delvis gjorda till Tekniskt museum. På en liten bro kan få sig en fin dusch av forsens vatten. På ön mitt i forsen förlades på 1500-talet en kungsgård och troligen även en örlogsbas och garnison. Här utgrävdes sedermera en källarruin till gården. De nuvarande industribyggnaderna i röd tegel är också fina, från slutet av 1800- och början av 1900-talet.

På grund av en arbetsrelaterad grej fick jag orsak att bekanta mig med Helsingfors Gammelstad, som jag förvisso alltid intresserat mig av på grund av de enorma arkeologiska utgrävningar som för ett tio-tjugotal år sedan arrangerades där. Det var verkligen nyttigt att uppdatera stadens historia och återigen inse, hur mycket den har att ge för den som är intresserad av medeltiden och 1500-talet. Området bildar dock en intressant "minnespark" numera, med platser för ruiner och utgrävningar och nutida monument som uttrycker intresset för platsens historia. Man kan alltså se hela området som en "kommemorativ anatomi" med nutida monument, över stadens stolta förflutna. Fastän det inte var särdeles stolt, alltså.

Utgrävningarna, som under olika perioder gjorts här, gav en massa information om stadens tidiga historia på 1500-talet och till och med om dess föregångare, Forsby, från 1400-talet. På 1990-talet uppstod ett större intresse för medeltiden och historisk arkeologi, vilket dels berodde på dylika stora utgrävningar i Åbo, Helsingfors Gammelstad, i olika byar på landsbygden etc. Många myter om "den fattiga landsbygden" etc. har dekonstruerats sedan dess, inte minst tack vare docent Georg Haggréns och hans arbetsgruppers och projekts arbeten under de senaste tjugo åren. Gammelstadens utgrävningar 1989-93 ledde till en mycket fin bok (Narinkka 1994, i Helsingfors stadsmuseums serie), som presenterade historia och fynd ur den historiska arkeologins synvinkel. Boken blev som en Bibel för oss som studerade och började idka historisk arkeologi på 1990-talets slut. Museiverket, i samarbete med Helsingfors stadsmuseum, har numera fina sidor på webben som presenterar utgrävningarna, deras historia och en del av de finaste fynden (tyvärr enbart på finska - åtminstone fann jag inga sidor på andra språk).

Utsikt från Kvarberget mot Gammelstadens forna område med kyrkoruinen.

Detta är alltså området där byn Forsby låg och där staden Helsingfors grundades av Gustav Vasa 1550, vars inrikes- och utrikespolitiska intressen riktades mot att göra den sydfinska kusten till en konkurrent till Hansans Reval (Tallinn) och Ryssland både ekonomiskt och militärt. Så där i korthet. Därför tvingade han borgarna från Borgå, Raumo och Ulfsby att flytta till den nya staden och bygga upp den. Detta skedde motvilligt från borgarnas sida. Kungen besökte själv staden år 1557 och var inte heller nöjd. Staden drabbades av diverse motgångar, pestvågor, bränder. Då Per Brahe blev generalguvernör över Finland flyttades slutligen staden längre söderut, till en bättre hamn vid Estnässkatan (nuvarande Kronohagen-Senatstorget). På Hans Hanssons karta från 1645 syns de nya kvarteren i söder, men även de gamla i norr har avbildats. Ett monument, som avbildar denna karta, har år 1950 till stadens 400-årsjubileum rests på "platsen där staden grundades" norr om Kvarberget. En enorm "vägg" som högtidligt minner om Gustav Vasas förtjänst ståtar även här (se bilden nedan). Ja, om ni undrade, så var det alltså "precis här" som staden "grundandes"!...

Staden lockade även utländska köpmän så som Hans och Jakob Greek samt holländaren Hans van Sanden. Sedan istiden har det flyttat folk hit till Ultima Thule och processen pågår ju självfallet ännu idag. Ofta är de dessa "nyfinländare" som ger ett viktigt tillägg i landets kultur, i detta fall var det ekonomiskt, kanske politiskt, åtminstone i lokal skala. Högtidligen har Hans van sandens fina gravsten även rekonstruerats och finns som ett monument i själva kyrkoruinen, vars grund lämnats synlig sedan utgrävningarna på 1930-talet. Utgrävningarna på området under 90-talet, där den lätta trafikleden nu går, lär ska ha omfattat 3000 kvadratmeter och materialet består av 70 000 nummer! Även andra områden grävdes ut, t.ex. Annala i söder, och man kunde konstatera att fynden var mer enkla i detta område - kanske bodde den fattigare befolkningen här, längre från kyrkan? Intressant. Det är synd att man ofta talar om Åbos historia och utgrävningar och sällan lyfter fram allt man kommit fram till under undersökningarna här i Gammelstaden. Den här platsen har ett ganska tydligt terminus ante quem, eftersom staden flyttade 1640. Viken var för grund för skeppen, staden hade fört en tynande tillvaro under krig, sjukdomar och nöd. En ny stolt stad byggdes längre söderut och området återgick till det bylandskap det varit på 1400-talet. Och kom att förbli landsbygd i många sekler innan forsen tyglades. Mer om detta kan läsas i de många historieverken om staden. Själv bläddrade jag i Eino Suolahtis Vår stad, som utkom till jubileet 1950. Just därför...
Rekonstruktion och monument över Hans van Sandens gravsten, som påträffades i kyrkoruinen på 1800-talet.

Uppe på den högsta punkten är vyn söderut mot havet magnifik. Forsen blir en havsvik som kryllar av liv: fisk, fåglar, aldungar vid stränderna. Kollegan rekommenderade varmt områdets fina naturskyddsområde på Viks sida(det som förr var Helsinge socken, dvs. Vanda), men sedermera annekterades till Helsingfors. Här finns även ett minnesmärke, som jag ser som politiskt: ett minne över den herredag som Gustav II Adolf sammankallade i Helsingfors år 1616. Monumentet är inte rest 1916, utan 6.11.1932, till 300-årsminnet av kungens dödsdag. "Svenska dagens" historia och firande i Finland är mycket speciellt och det var slående att se dylika manifestationer antyda en möjlig politisk koppling. År 1932 firade även Estland kungens minne stort med kronprinsens besök, monumentresningar och mycket mer. I den här regionen av de forna östra delarna av det svenska riket fanns under mellankrigstiden alltså ett politiskt intresse att binda sig, genom historiska kopplingar mot väst, anti-sovjetiskt. Överlag anses mellankrigstiden varit monumentresningarnas tid. Och den återkom igen från och med 1990-talet, anser forskarna och jag håller med.

Monument till minne av herredagen som Gustav II Adolf ("den gode" i finsk historieskrivning?...) sammankallade 1616. Stenen resten år 1932.

1 kommentar:

  1. Tack Eva för en intressant och fin text. Snart kommer också Seppo Aaltos nya bok om det gamla Helsingfors på svenska!

    SvaraRadera