För ett tag sedan tog en italiensk doktorand i Finland, Stefania Chirico, kontakt med mig via Johanna Enqvist, för att diskutera sin blivande doktorsavhandling som berör kulturarvsfrågor. För att diskutera avhandling, forskning och kulturarvet - och lära känna varandra, såklart - föreslog Johanna en fältdag i fredags med besök på fornminnesplatser i närheten av Helsingfors. Vilken befängd idé kunde det ju tänkas, men där har man fel! Trakten är full av intressanta fyndplatser ända från stenåldern fram till modern tid, och platser av varierande karaktär och typ. Johanna sände oss i förväg ett detaljerat program och vår tidtabell höll - kan ni tänka er! Om man vill granska huruvida det finns fornminnen skyddade av Museiverket i närmiljön, kan man kolla i fornminnesregistret. Infon är dock enbart på finska, torr och besvärlig och t.ex. gatuadresser för fyndplatserna saknas. Närmast är registret användbart för proffs, men ifall man orkar tolka uppgifterna kan man hitta basinfo om en plats man vill besöka, alltså.
Vädret var inte det bästa, men humöret på topp. Dagen inleddes med att besöka Lövöns bronsålders röse (se bilden ovan). Jag hade ingen aning om att ett så fint röse finns så här mitt bland höghusen och relativt nära centrum. Röset verkar ganska välbevarat och skyddat i sitt läge - med en vy som fortfarande återstår - mot havet (se bilden nedan). Röset har undersökts och man har funnit ben här, så det är en grav det rör sig om - någon begravdes här kanske 1000 år före tideräkningens början och den döde fick blicka ut mot en havsvik i väster från sin viloplats högt uppe på berget.
Vår färd fortsatte till Esbo och Mankby, där arkeologerna årligen gräver i stadsmuseets regi i samarbete med Helsingfors universitet (läs den fina bloggen bara som exempel). Platsen ligger nära Finns stenåldersboplats, där ett legendariskt "älghuvud" av sten hittats (det finns numera i Finlands nationalmuseum). Finns är även berömt för sin folkhögskola från slutet av 1800-talet och platsen är inte heller långt från Esbo gård, som har anor i senmedeltiden och 1500-talet. Området är alltså mycket intressant och minst sagt pedagogiskt som kulturmiljö och mycket fin information finns numera att tillgå även om en större nyländsk by på medeltiden. Stora strandvägen passerade även detta område, vilket troligen påverkat byns betydelse, anses det bland annat. Om de fina fynden kan läsas i böcker och i rapporter på webben.
Utgrävningsområdet i Mankby är för tillfället täckt och inväntar nästa grävningssäsong i juni 2012. Notera hur mycket husgrunder i sten och troliga ugnsrester det finns synliga här.
I Mankbyskogen finns gott om troliga stugbottnar och ugnsrester att bevaras för kommande generationer av arkeologer.
Färden fortsatte till en annan gammal byplats, som utgrävts av doc. Georg Haggrén. På detta område var även Johanna och jag med som grävare och vi undersökte både husgrunder och ett gravfält från medeltiden här. Det var frågan om en "räddningsgrävning" i Museiverkets regi år 2003, eftersom området skulle bli kapell. Det kändes ganska underligt att besöka platsen nu, med det fina kapellet på plats och endast en del av bergsklacken, där vi satt och skvallrade på pauserna, synligt. Buskaget hade även decimerats i omfång och där satt inte längre parkkemisterna på rad - de var våra bästa kritiker och kommentatorer under utgrävningens gång. Området för gravfältet är delvis bevarat och har även försetts med ett monument! På monumentet citeras Psalm 90 och överlag blev jag förvånad av hur enkelt och litet det var (se nedan). Respektingivande inför de dödas vilorum. Fint!
Vi fortsatte därefter på det sakrala temat och stannade en stund vi Esbo medeltida kyrka (se nedan). Den är inte öppan till vardags så här års, men vi gick runt den fina byggnaden och dryftade över kyrkobygge och kyrkans roll i Åbo stift under medeltiden och senare.
Snart nog tog vi oss över till Vanda via Malmgård och på gränsen passerade vi enorma höghusområden. Här har en gång legat en stenålderboplats med bland annat husgropar från båtyxkulturens tid. Främst minner området Johanna och mig idag om timläraren i arkeologi vid HU på 1990-talet, fenomenala och litet skrämmande Elvi Linturi, som varit grävningsledare på dessa utgrävningar på 1970-talet och alltid talade om utgrävningarna med passion. Hon är borta idag, så även området, men vissa minnen finns kvar. Kanske jag skriver något om detta senare... Vår färd i fredags gick dock litet norrut till Gruvsta, där det legat ett dagbrott för järnmalm under förindustriell tid. Vanda stad har bekostat fina palisadlika skydd av trä, eftersom dagbrottets gropar i berget är mycket djupa och vattenfyllda (se nedan).
Slutligen åkte vi till vårt sista besöksmål på fastlandet: Sockenbacka Lekparken (se bilden nedan), där vi mötte legendariske utgrävningsledaren Jan Fast. Jan är fortfarande aktiv som dragare av grävningar för unga, skolelever och amatörer (främst Ango ry.), det har han varit nu i mer än 20 års tid. Denna plats är en stenåldersboplats som varit en ö och vi kunde se att platsen legat på en fin sandstrand. Vi fick även höra om själva utgrävningarna, som hade både spännande stunder och roliga fadäser - inte minst då nämnda Elvi Linturi hade infunnit sig med en elevgrupp och ordnat huvudbry för Jan. Men, den historien får han själv berätta en vacker dag. När Johanna, Stefania och jag avlägsnade oss stannades Jan av två dagistanter från lekparken intill - de och barnen måste absolut få höra om vad här funnits i frona dagar. Jan var i sitt esse - och tack än en gång för att du visade oss platsen! :)
Dagens program var ännu inte över. Vi tog oss vidare med färja till Sveaborg där vi träffade Pirjo Häro som vänligen bjöd oss på fenomenal middag och visade oss runt i befästningsverken. Kvällen avrundades i regnigt väder, men i gott sällskap på Officersklubben. Mycket nöjda kunde vi återvända till fastlandet och hem för att begrunda det fina vi upplevt om kulturmiljön nära oss. Dagen var mycket inspirerande - jag skall nu börja bearbeta en artikel och jobba vidare med ett projekt som legat på is ett tag. I så fall återkommer jag snart även om dessa ämnen. Läs Johannas blogg om denna resa - hon vill gärna förbättra fornminnesregistret, nämligen. Förhoppningsvis kan kanske ett av mina nämnda projekt hjälpa till, det återstår att se... :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar