Imorse hade jag ett inspirerande projektmöte med dr Leena Valkeapää, som håller på att slutföra sin stora biografi om forskaren och estetikern (kunde man säga), Emil Nervander. Det var verkligen roligt att se fram emot vårt lilla biprojekt, som tangerar vetenskapshistoria och mitt intresse för Reinhold Hausen (1850-1942). Men mest av allt var det inspirerande att få diskutera forskning med en äldre, mer etablerad forskare. Dylikt behövs verkligen ibland!
Eftersom jag hade barnvakt, beslöt jag att efter mötet gripa tjuren vid hornen och bege mig ut på ett uppdrag jag skjutit upp alltför länge. Av Riksarkivets personal hade jag nämligen fått höra att några brev av doc. Gunvor Kerkkonen, medeltidsforskare, ekonomihistoriker, uppdagats på frimärks- och vykortssamlarnas specialbutik på Kaserngatan. Tog mig alltså dit nu, sent om sider, men fann att butiken jag passerat så många gågner under alla åren vid Nylands Nation var försvunnen. Nå, den andra gamla butiken invid var kvar, Kasarmintorin neule- ja ompelukone oy. Damen där sade att jag inte var den första som frågat efter specialbutiken intill, som plötsligt, 1.9.2011, slagit fast sina dörrarna och försvunnit. Hon kom dock ihåg vad butiken exakt hette ("A. Pischow") och hade en webbadress, så det hjälpte betydligt. Nåja, tänkte jag, nu går jag hemåt och tar reda på mer per webben på kvällen.
Tänkte att jag tar en annan rutt till Kampen och bussen till barnvakterna, än den jag vanligtvis tar från Kaserngatan, dvs. via Skillnaden och Forum. Nu tog jag rutten genom Rödbergen: Nylandsgatan - Annegatan. Träffade plötsligt en gammal arbetskompis, som bad mig komma upp på hans museum imorgon - va kul! Och så fortsatte jag glad i hågen vidare. Plötsligt, i hörnet av Bulevarden och Annegatan måste jag gnugga ögonen. Det kunde inte vara sant! "A. Pischow" stod det tydligt på en liten skylt och ett inbjudande fönster vittnade om att det var rätt butik jag kommit till. Därinne fick jag dock en chock: det var som en nål i en höstack att hitta rätt vykort eller brev som sänts till/av någon Gunvor Kerkkonen! Detta är nämligen en butik för samlare, som är intresserad av frimärken, stämplar och vykortens teman - inte avsändare, tidpunkt etc. "onödigt". Historikern, som upplever dessa människor som det allra viktigaste, fick tumma på sin hatt och förtvivlat försöka leta litet enligt teman. Ja, hurdant vykort kunde docenten möjligen ha sänt: Viborgstema, Tallinn?... Försökte minnas hennes forskningsintressen. Resultatet efter ett par timmars fumlande: noll, såklart. Jag insåg ju att projektet var omöjligt så fort jag inlett det. Eftersom det gått nästan två år sedan Riksarkivet intresserat sig för Kerkkonens kvarblivna kort eller brev, var det även omöjligt att ens få något ut av att tala med samlar-experterna. Ödmjukt fick jag inse att denna uppgift som Riksarkivet någongång fått, att brev eller kort av en forskare kunde finnas i en specialaffär, var omöjlig att verifiera. Men, får trösta mig med att detta är en del av forskningen: att ibland kamma noll. Men, då åtminstone kunna konstatera detta, få ett svar, fastän det inte är det väntade.
Det var alltså tur att jag av en outgrundlig anledning hittade affären, så fick jag pröva på att reda ut frågan, och fick även en form av svar. Tur, eftersom webbadressen inte leder någon vart. Och det är verkligen inte första gången i forskningen det hänt mindre mirakel, att man så att säga haft tur. En bok man inte letat efter har plötsligt varit exakt den rätta - bara för att man först tog sig till fel hylla, när man letade efter en annan bok... Dylikt har säkert alla historiker råkat ut för ibland! Vem har påstått att det är tråkigt att forska? Det är verkligen som detektivarbete, kanske mindre "coolt", men lika roligt!
Förresten, servicen i A. Pischow var utomordentlig - ifall ni är samlare av vykort och frimärken kan butiken rekommenderas å det varmaste! :)
SvaraRadera