Den som spar den har - eller lider tillgängligheten?!

Efter ett arkivbesök till Museiverket (MV) är det uppenbart att sparåtgärderna tärt på tillgängligheten. Arkiv och bibba har flyttat till stolta nya utrymmen på Sturegatan i Helsingfors och visst är t.ex. bibbans läsesal skön - men hallå, i våras drogs en mängd jobb in och detta ses nu i själva verksamheten! Skönheten är alltså bara yta, under ytan ser man att Finland håller på att bli ett u-land, som inte satsar på att upprätthålla forskning inom humaniora eller sitt kulturarv. Usch!

Det är nämligen mycket svårt nu att beställa fram material från arkiven - lösningen på personalbristen, som de galna inbesparingarna åsamkat, är nämligen att beställa material på elektronisk väg, men det tar 4 dagar i anspråk! Och arkiven är endast öppna fyra dagar i veckan, vilket leder till att det inte alls tar fyra dagar att få fram materialet, utan en dryg vecka! Och dessutom är hela verket stängt hela juli. Det är med andra ord inte lätt för forskare och andra, som behöver dessa tjänster året runt i förhållande till sitt eget jobb och sina tidtabeller, som minst av allt är de som tjänstemännen har... Vad göra? Den vänliga, men åderlåtna personalen gör sitt bästa och ber oss fylla i enkäter, som vi hoppas når beslutsfattarna. Men det kan vi ju inte lita på i dessa tider.

Men, sorgen över de nya svårigheterna med att få fram material är inte de enda då det gäller MV. I dessa tider då "öppenhet" är ordet och "tillgänglighet" varit ett modeord är utvecklingen - den motsatta!! För att få fotografera materialet för eget bruk, måste man dessutom fylla i en rad blanketter - som måste gås igenom av den redan överbelastade personalen. Byrokraterna glädjas, Kafka skrattar och rullar i sin grav!

Nå, detta är inte allt. Vill du publicera material om vårt gemensamma kulturarv stöter du på ytterligare problem. Svårigheterna med bruket av materialet från MV är nämligen även skrämmande - dessa frågor framkom, då jag skulle publicera min doktorsavhandling för ett par år sedan. Det gäller nämligen bildbruk. Det är förståeligt att man bör betala för bilder, fotade av en annan som finns på MV, men OBS! - att behöva betala på foton, som man själv tar, av arkeologiska föremål är nog höjden! - 25 euro/bild och det är ju rea, eftersom det rör sig om ett lärdomsprov - men HUH säger jag! Om man inte vill betala, kan man ju alltid RITA AV fynden, för MV påstår att de ju inte kan äga ens teckningar. Oho, aj inte, men de tycks äga de foton man själv knäppt ändå!? Och rita - hallå, det tar TID, som man inte vill lägga ut när man håller på att få forskningen klar! vad är det, 1800-talet eller? De otroligt fräcka inkasserandet lär ska grunda sig i upphovsrätten, men på något vis - fastän jag ej är jurist - tycker jag det osar svavel om detta! Om MV är så fattigt, att det måste leva på att åderlåta forskarnas kassor, då dessa vill lyfta fram fynd - som TILLHÖR FINSKA FOLKET OCH SOM BETALTS REDAN VIA SKATTEMEDEL - så är det verkligen synd om oss, situationen är verkligen katastrofal då det gäller öppenhet och tillgänglighet! Ifall någon krösus anmäler sig, som är beredd att processa mot MV (dvs. staten) angående detta, så skulle rätt äntligen skipas, för det här är både synd och skam! Tills dess får forskarna bara fortsätta med att ha forskning som hobby och fixa pengar för att finansiera publicerandet av fynden, som i övrigt förvaras 24-7/4-ever i källarmörkret. Just snyggt att liksom bli straffad för att man idkar kultur och uppbyggnad - snart borde man nog växla till att bygga vapen istället, då börjar de säkert ösa pengar över en...