Biskopen välsignar folket på Medeltidsmarknaden.
Återigen var det dags för den årliga Medeltidsmarknaden i Åbo, detta år var även tmi Eva Ahl med på ett hörn och doktor Ahl-Waris fick även hålla föredrag. Medeltidsdagarnas torgliv var som alltid förr – soligt, fullt med folk, lukter och os från grillade svin – den goda vildsvinskorven skall man alltid smaka på! – tvåltillverkning, program för barn, rolig teater i torgvimlet, musikanter... I år handlade det om Magnus II Tavast jubileet till ära (han tillträdde 1412). Med mig hem fick jag säcken full av kanderade mandlar, svartbröd och hemlagad tvål. Tyvärr kunde jag bara delta idag, eftersom jag skall på kryssning till Sverige på veckoslutet, men jag rekommenderar varmt allt program som erbjuds, t.ex. det vetenskapliga programmet där vänner och kolleger uppträder.
Tvål tillverkas ännu på samma vis: djurfett kokas med lut och bildar genialiskt tvål. Lut fås från björkaska, så medan det tillverkas talar man "potaskaa" (strunt) på finska.
Under alla åren har jag insett att forskningen endast går vidare och framåt ifall jag emellanåt tvingas hålla föredrag och/eller skriva artiklar – deadlines är uppenbart goda för min inspiration och får mig att jobba hårdare. Kravet på resultat och presentationer får mig så att säga att bli mer aktiv i frågan om jakt och sammanställningar av material osv. I år återgick jag till ett kärt ämne: forskningen kring franciskanerkonventets lämningar på hamnö på Kökar, Åland. Föredraget fick hela sju åhörare, vilket var mer än Nådendalsföredraget lockade ifjol, så jag är mycket nöjd. Min forskning är ju mest intresserad av 1800-talets och det tidiga 1900-talets arkeologi och en syntes över de stora utgrävningarna som pågått sedan 1980-talet finns inte heller ännu att tillgå, så i väntan på, den är det gott att koncentrera sig på arkeologihistoria kring de tidiga undersökningarna och “arkeologibruket” kring detta. Nåväl, föredraget måste omskrivas till en artikel, så att kolleger och vänner som inte kunde höra mig idag kan få läsa om mitt senaste “detektivarbete”.
Det är uppenbart, att familjen måste resa till Kökar denna sommar, helst så fort som möjligt. Jag måste helt enkelt återvända dit igen. Första gången besökte jag Hamnö under ledning av självaste doktor Kenneth Gustafsson, som då presenterade området och forskningen för Fibula ry, arkeologistuderandena. Hemresan blev makaber och den glömmer man aldrig, eftersom vi på båten nåddes av nyhten att Tyrvää kyrka brunnit ner. Men Åland blev för alltid något speciellt för mig – ja, visst hade jag besökt öäarna förr, 1987 med mina föräldrar och 1991 på klassresa, men nu var ju synvinkeln en växande vetenskapskvinnas, så jag skrev mitt prosemi om Jomala och fortsatte ännu på seminarienivå, innan jag återvände till läroämnet historia och heliga Birgitta istället. År 2000 besökte jag Kökar igen, med Naturvetarklubben och hade då äran att lära känna författaren Ulla-Lena Lundberg. Hennes avhandling pro gradu om Kökar och franciskusfester har gjort ett stort intryck på mig och föranleder att jag snart måste få tala med henne igen. För det är nämligen ett tag sedan jag besökte Kökar senast – åren går – det var nämligen år 2006 med SKAS. Även den resan var oförglömlig, då vi under ledning av Markus Hiekkanen besökte öns fantastiska kyrkor och arkeologiskt viktiga fyndplatser.
Med familjen har vi hittills gjort, och försöker vi göra, korta resor i Finland och Sverige – det gangnar så fint mammas forskning, men det är även fascinerande att än en gång inse, att man inte3 behöver resa långt bort för att se och förstå intressanta ting. Åland blir nog snart vår nästa anhalt, det verkar uppenbart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar