fredag 22 augusti 2014

Vetenskapshistoria i Helsingfors II

Idag fortsatte konferensen Science as profession i Vetenskapernas hus i Helsingfors. Bakom arrangemangen stod alltså styrelsen för Finlands Lärdomshistoriska Samfund och konferensen var verkligen välbesökt, fylld av givande möten och inspirerande föredrag.

Tyvärr hann jag inte delta i den mån jag hade hoppats p.g.a. arbete på Tmi Eva Ahl, men måste i varje fall hålla mig á jour med den senaste vetenskapshistoriska forskningen och höll också själv ett anförande idag på förmiddagen. Det är också viktigt att man som forskare har idéer för framtida projekt, och det var just ett dylikt jag kunde vädra idag: om professorerna Martti och Gunvor Kerkkonen, som levde och var aktiva i Helsingfors inom historia på 1900-talet.

I samma session höll också professor Alexander Pechenkin från Moskvas statsuniversitet ett intressant föredrag om fysikern L. I. Mandelstams forskning kring optiken under det tidigare 1900-talet. Mandelstam framförde motsatta teorier om t.ex. det blå ljuset i förhållande till Max Planck. Av ideologiska orsaker fick Mandelstam, trots att han gjorde misstag i sina antaganden, hjältestatus i den sovjetiska vetenskapshistorien, vilket Pechenkin nu har dekonstruerat i sin färska bok om honom. Efter Pechenkin presenterade doktor Jukka Nyyssönen sitt postdocprojekt vid Norges arktiska universitet som handlar om Väinö Tanners karriär från statlig expert inom kemi och gruvdrift till emigrantprofessor och kulturgeograf. För en historiker är Tanner ett mer bekant namn från den politiska arenan så det var ett föredrag som väckte många insikter om Tanners stora influens inom sameforskningen tack vare den studie han utgav om Skoltsamerna år 1929, fastän han kanske inte hade kompetens för sin undersökning vilket även väckte kritik. Sedermera har arbetet dock efter krigen och under 1980-talet fått en pionjärstatus. Själv tyckte jag vår session var liten, men vi bidrog med god diskussion och särskilt tacksam är jag för den positiva feedback jag fick för min egen presentation.

Efter sessionen kunde jag gå på lunch i gott sällskap: med två kolleger, och byta idéer och nyheter. Det är sådant som är minst lika viktigt för en forskare som själva vetenskapandet och gör att jag alltid har och alltid kommer att ha ett otroligt utbyte av att delta i konferenser som denna. Ett hjärtligt tack till arrangörerna!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar