fredag 19 december 2014

Storkyrkan gammal, men ny

Förra veckan lade jag punkt för del I av ett stort projekt, som fortsätter i december med del II - och jag kommer att berätta mera om detta i januari 2015, så bida er tid. Men, för att rycka loss ur höstens tråk och tvång drog familjen iväg till det gamla, sköna Stockholm på en snabbtur. Det regnade, men humöret var på topp. Måndagar är inte museidagar, men det var ett medvetet val: att flanera i Gamla stan istället.

Och så kom det sig att vi besökte Storkyrkan, där prästen var i färd med att berätta om julkrubbans mysterium för olika skolklasser. Mikko hade aldrig varit här förr, men med sina barn, som redan är vana kyrkobesökare, blev han uppenbart positivt överraskad. Vi tog oss därmed en närmare titt på kyrkan med långa anor. Det var troligen här som biskop Hemming av Åbo välsignades till sitt ämbete 1339 efter hans enhälliga val föregående år. Det var hit hans relik bars i juli 1514 av ett stort följe lett av ärkebiskopen, för 500 år sedan, efter att Hemmings festliga skrinläggning skett i Åbo.

Mest berömd är antagligen kyrkan idag för den magnifika gruppen Sankt Göran och draken av Bernt Notke från slutet av 1400-talet. Det är flera, flera år sedan jag själv var här senast, och även jag blev förvånad över dess prakt och storlek - i mina minnen hade gruppen definitivt krympt. Ett mycket viktigt monument ur Svenska rikets senmedeltida politiska och religiösa historia. Både barn och vuxna kunde inte se sig mätta på den fantastiska gruppen med helgonet, draken och prinsessan.

Kyrkan innehåller även andra skatter från medeltiden, men likaledes minnen från senare perioder: konstnärerna/arkitekterna Tessins, som på detta vis vilar i närheten av sina största skapelser i hjärtat av Stockholm, och många andra stormän. Här finns även en kopia från 1600-talet av en 1500-talsmålning över ett halofenomen över staden. Bilden är mycket berömd och jag har sett den brukas både på museer och i litteraturen. Mikko är naturvetare i grunden och blev mycket betagen av denna, som ligger nära den södra utgången av kyrkan.

Omtumlade och flera insikter rikare tog vi oss med andra ord ut i dagmörkret igen. Den lilla stora upplevelsen krönte vår resa denna gång.

Texten är tillägnad minnet av mentorn, docenten och direktören Helena Edgren (1954-2014). Det är fritt att använda bilderna i detta inlägg, men nämn att de är tagna av "EAW 2014".

2 kommentarer:

  1. Hej!

    Jag sökte på historiska bloggar på nätet och fick upp din blogg. Tyckte att den var så intressant att jag lagt upp en länk till din blogg från min historieblogg på internetadressen www.samiskhistorieblogg.wordpress.com.

    Skriver själv om samisk historia från ett samiskt perspektiv. Även ett så pass ”objektiv” ämne som historia ligger mycket i betraktarens ögon.

    Förhoppningsvis får du mer besök via min länk.

    Själv har jag lagt upp en RSS-prenumeration på dina kommande blogginlägg.

    Lars-Nila Lasko
    www.lasko.mobi

    SvaraRadera
  2. Hej!

    Jag sökte på historiska bloggar på nätet och fick upp din blogg. Tyckte att den var så intressant att jag lagt upp en länk till din blogg från min historieblogg på internetadressen www.samiskhistorieblogg.wordpress.com.

    Skriver själv om samisk historia från ett samiskt perspektiv. Även ett så pass ”objektiv” ämne som historia ligger mycket i betraktarens ögon.

    Förhoppningsvis får du mer besök via min länk.

    Själv har jag lagt upp en RSS-prenumeration på dina kommande blogginlägg.

    Lars-Nila Lasko
    www.lasko.mobi

    SvaraRadera