Trender har lagts för länge sedan och varje år har man en god orsak att bruka historia i form av ett jubileum igen. I Finland kanske man gärna drar andan efter 1809-joppehjdiet, men i Sverige är man igen redo att lyfta fram följande "jätte" ur historien - nu Birger jarl. och det är hans födelse som firas - hurra, en kung är född. Igen.
Men jag är inte överkritisk till jubileer - att få folk att intressera sig är alltid en bra sak. Jag tycker bara att det är synd att fokus och stohej skall ordnas just vid en viss tidpunkt anknutet till en viss person. Är inte all hsitoria intressant? Jubileer ger även tillfälle att ventilera forskningen i och för sig, men sedan när havet svallat är det få som orkar kolla efter litet noggrannare.
Jag tycker jag skönjer detta med Birgitta: det var ett himla liv 2003 och ännu kanske 2004, men nu är det knappt någon som orkar lyssna på en Birgittaforskare längre. Och jag tycker det är verkligt synd! Jubileer gör ju att intresset ökar, men sedan faller allt ihop som ett korthus ifall inte intresset ger några resultat! Vi brukar med andra ord historia i dag som vi förbrukar miljön - som tetrapacks, de köps i färgglad föropackning, vi suger i det hypea innehållet och slänger sedan resten. Kanske vi köper en ny nästa dag. Birgitta out, Birger in. Fart på skall det vara. Det korrelerar dock illa med forskning, som måste få ta tid, måste få mogna. Man måste få tid att tänka också, inte bara marknadsföra i granna färger!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar