Det har redan tidigare talats om de romska tiggarna som under de senaste åren börjat ses i gathörnen av centrala Helsingfors, och det faktum att de utpressas av maffia. Och varför skulle vi ge då dessa tiggare pengar, som går rakt till någon maffia? det är lyckat att Pekka Haavisto tar tag i saken än en gång, men vi måste verkligen komma på ett sätt att verkligen hjälpa dem konkret istället för en massa snack eller helt fel åtgärder.
Jag har undvikit att ge dem pengar - det är fel sätt att få pengar, att tigga, i Finland och fel sätt att ge: här betalar vi skatt och försöker se till att kommunalt hjälpa dem som behöver. Det förefaller som om det dock inte numera skulle fungera, då gruppen utslagna bara ökar och ökar i likhet med inkomstklyftan! I Rom var det en annan sak, där gav jag slantar och tiggare ibland. Säkert tog väl maffian där även sin beskärda del, men på något sätt är tiggare - och har alltid varit - en del av samhället på många håll i Europa. Varför har vi inte haft tiggare här på flera decennier? Åtm. inte öppet, i gatubilden?
Är det för kallt här i Finland eller beror det på att vi någon gång haft en fungerande välfärdsstat? Och tecknet på att systemet fullständigt rasat för länge sedan syns uppenbart nu: tiggare, brödköer... och det är inte enbart den nya "lamans" fel skulle jag våga påstå - jag tycker vårt samhälle blivit hårdare och mindre vänligt mot medellösa redan under början av 2000-talet. Ja, det var många branscher - så som museibranschen - som de facto aldrig hann repa sig efter laman på 90-talet, aldrig hann få en ny "högkonjunktur" innan det brakade igen. Sedan jag varit i branschen (från 95) har det bara sparats och sparats och nu sparas också av det lilla som fanns kvar. Nåja, museitanter är det ingen som saknar. Men tiggare på gatan och mer och mer utslagna är det väl ingen som önskar? Eller är det bara att täppa till ögon och öron och passera dem. Bry sig om sig själv och "my family" som i retoriken i det stora landet i väst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar