Floradagen år 2010

Igår var det dags att inleda den akademiska, filosofiska fakultetens promotion vid Helsingfors universitet år 2010 med firandet av Floradagen i Gumtäckt. Traditionen har pågått vid vårt finländska universitet sedan år 1643 (universitetet grundades 1640 i Åbo och flyttade 1827-28 till Helsingfors).

Själva promotionsdeltagarna, magisters- och doktorspromovender med kransbindare och avecer, inledde dagen med att välja den allmänna kransbindaren - barnet till en eminent, omtyckt och promotionsvänlig professor vid Universitetet. Denna gång gjorde man ett radikalt ställningstagande: man valde underbara professor Ulla-Maija Forsbergs enda son, Ilpo Korhonen - alltså en ung man! Promotionens traditioner fortgår (de fortgick t.o.m. radikala tiderna till trots på 1960- och 1970-talet), men modifikationerna är en del av att kunna anpassa festligheterna till tidsandan!

Kransbindaren med förälder förevisades för folket på Studenthusets trappa - numera är detta Helsingfors absoluta centrum (se bilden). En glad kvinna intill mig tog foton och vände sig om, när hon hörde att vi diskuterade på svenska med några kompisar. Hon frågade, med en svag brytning, vad som pågick. Vi underrättade henne om promotionstraditionen och det unika hon nyss sett (det händer bara med 3-4 års mellanrum och pågår på denna plats bara ca 20 minuter), det som nyss börjat för oss som skall delta. Kvinnan, som berättade att hon hade varit tillbaka i Finland för att fira en klassträff, var överlycklig när hon sade att hon nu kunde åka till flygplatsen och återvända till sitt nya hemland Tyskland och ha något verkligt roligt att berätta för sina vänner.

För oss fortsatte festen med att vi marscherade till spårvagnen som körde oss till Gumtäckt. Medan vi gick förbi ändrade gatumusikanten sin melodi: han började tuta Gaudeamus igitur! Gumtäckt ligger numera som en liten grön oas inklämd mellan motorvägen mot öst och det nya området Arabiastranden - här finns Konstindustriella högskolan och Yrkeshögskolan Arcada och studentbostäder som grannar, vilket dock är tacksamt för denna park, som har så stor betydelse som lieux de mémoire för Universitetet. Studenterna samlas här varje år 13.5 och firar fosterlandet, våren och bildningen, allt sedan 1848 då man här uruppförde vår nationalsång Vårt land. Idag log vårsolen åt oss då vi fick höra lyrikern och sångaren och den forna studeranden M. A. Numminen hålla tal och sjunga den fria viljans lov. Och budskapet var tydligt: molluskforskare behövs! Molluskerna i styret borde inse att man bör forska vad de sysslar med, nämligen. Och Numminen konkretiserade det, som borde vara studenternas och kårens, de bildades roll än idag: att kunna framföra lärda gissningar om världen, att kunna kritisera vid behov...

Senare, efter firandet i Gumtäckt, åt vi lunch på min gamla studentnation, Nylands Nation, i den anrika Vikingasalen och åhörde lysande tal. Med glädje över en lyckad dag och lyckad festlighet, kunde vi vända oss till våra bordsgrannar och säga att vi ses om ett par veckor på promotionen! Promotionen är en hyllning till bildningsvägen, en hyllning till lärdom, leve den!