En bloggare på Helsingin Sanomats webbsida väckte nyligen livlig diskussion i sin kritik av påvarnas strategier (barnporrhärvan). Nu skriver han att han inte kan se att en sekulariserad värld är alternativet till religioner - och dessutom håller han med Habermas om att att religionerna håller på att göra comeback. Jag håller definitivt med om detta!
Ingemar Lindaräng, som forskat i Birgittabjubileerna under 1800- och 1900-talen, har påpekat att religiositeten är en viktig del av det postmoderna jubileumsfirandet och kanaliseras i ett land där majoriteten är protestantisk till att fira historiska helgon, så som Birgitta (Ingemar Lindaräng, Helgonbruk i moderningseringstider, Linköping 2007). Jag har kommit till samma resultat då det gäller motsvarande firanden av birgittinerminnet i Finland, dvs. i Nådendal. Under det senaste jubileet 2003, var det religiösa inslaget, ett dominerande tema under hela jubileet, vid sidan av feministiska perspektiv och historieintresset. Kanske jag inte kan generalisera att ett nytt intresse för religion och religiositet kan skönjas i vårt sekulariserade västerländska samhälle överlag, men jag måste alltså påpeka att ett dylikt intresse starkt fanns med i Birgittajubileet i Sverige - och också i Finland!
Att ny teknologi, effektivare kommunikationssamhälle etc. skulle öka sekulariseringen i samhället måste ifrågasättas! Jag är inte luddit, men det är intressant att konstatera att människorna ställer frågor av evighetsnatur som starkt motsätter sig myten av framsteg och "utveckling": att vara "utvecklad" är inte samma sak som att vara sekulariserad. Kanske det kunde vara dags för ett erkännande av vårt behov av myter och mystik? Allt fler kan använda webben och dess verktyg - är det dags att börja producera innehåll så att säga?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar