Idag önskas min lärare prof. Henrik Meinander många hjärtliga gratulationer på sin 50-årsdag. I HBL (19.5.2010) och i HS figurerar han på intervju, men jag vill här lyfta fram hans betydelse som debattör - och att hans historiesyn varit aktuell redan länge. Han sade i HS idag att Finland definierar sig genom sina krig och jag kan definitivt hålla med om detta, tyvärr. Krigen har blivit som monument i vårt land, synliga genom de tusentals böcker som utkommit och utkommer, som lyfter fram hur "folket stred" etc.
Meinander har nu beslutat tala varmt för ett kommemorativt monument i Helsingfors över den svenska tiden i Finlands historia (fram till 1809). Det vore fint i sig att ett sådant projekt verkligen genomfördes - det skulle betona fred och samarbete, men jag skulle hellre se en uppluckring av vår krigsfixerade historieskrivning. Tänk om man kunde skriva mer om svenska tiden, t.ex. medeltiden etc. och verkligen lyfta fram den litteraturen populärt!! Henrika Tandefelt kunde exempelvis skriva många populära verk om den gustavianska tiden i Finland både på finska och svenska och de kunde ställas fram på paradplats i bokhandeln, föreslås som fardagsgåvor etc. Varför sker det inte? Är vi krigsgalna i Finland? Behöver vi ett verkligt nytt krig för att återigen kunna älska freden och således intressera oss för fredligare epoker i vår historia?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar