Vi såg Black Swan på bio igår och vi blev båda mycket berörda. Först och främst var filmen fylld av fina bilder och symboler. Svart-vitt är ingalunda slutanvänt och träningsdräkten i grått var en fin detalj, bara som exempel. Den krossade ballerinan i speldosan gjorde intryck. Om man inte tidigare har bekantat sig med dansens hårda värld med bulimi, anorexi, press, konkurens, åldersnojor, så får man en kort lektion i hur hårt det är. För att göra riktigt stor konst behövs ens fulla engagemang, att man fullständigt går upp i vad man gör. Något som ibland saknas idag, så förhoppningsvis är detta en tankeställare men inte direkt gör det avskräckande, fast denna film slutar i tragedi. Men i någon mån måste man ju följa förlagan.
Filmen drog en suggestivt med, obehagligt - också sexscenerna svävade förfärligt på gränsen till skrämmande. Och storyn är ingalunda slutsliten: en skygg vit mot en fräck svart, hur aktuellt som helst. Det schizofrena i det hela, det mentalsjuka: så många konstnärer som svävat mellan sjukdom och genialitet... Just så måste det vara - om man någon gång ens svävat på ytan till galenskap: drömbilderna blandar sig med verkligheten, allt blir dimma, angsten är enorm.
Både min man och jag grät en skvätt vid sluttexterna, filmen var så tung, och fantastisk. Natalie Portman var förtjänt av sin Oscar, verkligen. Rekommenderas alltså varmt, men en varning bör ges: man kan bli djupt berörd.
Har recenserats ett flertal gånger, bl. a. här:
http://www.pastan.nu/film/filmrecension-black-swan-1.1238413
http://www.expressen.se/noje/recensioner/film/1.2352421/black-swan
http://www.cine.se/filmsida.php?film=black_swan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar