Vi såg musikalen Cabaret på Svenska teatern (Alexandersteaterns scen, då huvudbyggnaden är under reparation) igår och den var precis så fin som utlovat. Filmen från 1972 är dramatisk, men musikalversionen år 2011 är inte mindre, med ett ännu mer accentuerat slut. Kusligt aktuellt, då de högersinnade och intoleranta tilltar i antal runtom i Europa, inte minst här.
Otroligt skickliga dansare och sångare, en efter en. Dekoren var fin med de sneda väggarna, trasiga speglarna, dörrarna som såg ut som dödsskallar, och bildade en god inramning åt den dekadenta storyn. De äldre gardet av skådespelare tog dock hem showen; karismatiskt, roligt, sorgligt. Sevärt och tankeväckande - bland åskådarna i foajén påväg ut hörde vi bittra kommentarer om hur det var ett så dystert slut. Hallå?! Cabaret är en klassiker man nog bör känna till, men bättre sent än aldrig. "Musikal" är kanske fel ord, "musikteater" kunde kanske klarare beskriva vad det är frågan om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar