Språkkunskap är nyttig!

Detta måste sägas rakt ut, utan ironi, eftersom det inte anses vara så i Finland just nu. Idag publicerade HBL en artikel om hur professor Harrison tagit sig an Finlands sak och talar för att vi skall bibehålla vår nationella tvåspråkighet. Och att han fått rasistisk kritik. Det var väntat, tyvärr. Så illa är det, alltså - det har inte i onödan pratats om ett "ödesval" i veckan, när vi skall välja riksdag här i vårt land vid Europas rand.

Då jag var guide på Finlands nationalmuseum guidade jag fritt på både finska, svenska och engelska, grupper i alla åldrar och ur alla kategorier - tusentals under min tid på det jobbet. Dagisgrupperna fick ofta tillträde till det i allmänhet stängda rökpörtet, för att få insupa stämningen och dofterna i 1800-talsrummet. En gång under en guidning på finska bad jag barnen ställa frågor och fick en fråga av ett barn som uppenbarligen hade ryska som första språk. Jag förstod väl vad han sa och skulle just svara, då dagistanten avbröt generat: "Ja, han har alltså finska som andra språk". Jag blev förvånad, eftersom jag inte ens tänkt på detta närmare utan på saken som skulle diskuteras, men min reaktion var genast att vänligt svara: "Det har jag också, mitt modersmål är svenska". Tanten blev litet förvånad, men pojken brast ut i ett brett leende. Jag var glad över att kunna lära frun litet tolerans och inte bara prejudikat - hon hade väl inte kunnat tro att jag inte hade finska som modersmål. Tolerans är just vad vi skulle behöva nu: kan vi inte få tala många språk, så många som möjligt?! Det är en enorm rikedom: de flesta jobb jag någonsin fått, t.o.m. städjobb (i grupp), har jag fått p.g.a. att jag varit språkkunnig!

Min forskning hade heller inte kunnat genomföras så som den gick, utan att jag varit så språkintresserad sedan barnsben, och så gärna försökt lära mig språk. Jag läste källor (främst brev, tidningsartiklar) från 1800- och 1900-talet främst på svenska, tyska och finska, litet även på estniska (men den är svag, borde förkovras!), ytterst litet på engelska! Litteratur fanns på italienska, franska och engelska - så visst var det en fördel att jag också gillar dessa språk. Men summasummarum, var jag nöjd att jag ens behjälpligt kan LÄSA ett ANTAL språk!

Min ryska är kass: bara 1,5 kurs på uni då jag började studierna, sedan tog tiden slut och det är ett sannerligen svårt språk, men vackert! Tolstojs språk, Dostojevskijs, de fantastiska ryska kompositörernas: Tjaikovskijs, Prokofjeffs, Rimsky-Korsakoffs bara för att nämna några av dem jag älskar. Jag skäms över att stava mig till lätta ord och just och just klara mig på en shoppingtur. Jag måste definitivt återuppta att försöka lära mig ryska då jag bara hinner. Det var underbart att lära sig det ryska alfabetet och kombinera bokstäver och ljud: som att lära sig läsa, så måste det ha känts (jag minns inte hur det kändes att lära sig läsa svenska, för jag var så liten)! Jag hoppas personligen att mina barn får lära sig så många språk de bara önskar, och speciellt ryska, som är mycket oregelbundet, så tidigt som möjligt.