Från Mökkönens disputation igår morse rusade jag innan slutkommentarerna genom universitets gamla huvudbyggnad för att vara i tid på "nya sidan" (från 1930-talet) och i lilla festsalen, där konsthistorikern Johanna Vuolasto (direktör för konstmuseet i Kouvola för den delen) disputerade med en avhandling om pietismen i bild, särskilt då gällande så kallade emblem i religiös, pietistisk litteratur och hur symbolerna även kan skönjas i en del 1700-talskyrkor i Finland. Ämnet har inte tidigare utretts i Finland och arbetet hade en krävande tvärvetenskaplig karaktär (teologi, kyrkohistoria, bokhistoria och konsthistoria). Metoden att granska materialet var ikonografisk.
För pietisterna verkar emblemen vara en del av det religiösa livet med sin symbolvärld. I Tyskland och Sverige lästes Pietismens faders, Johann Arndts, litteratur bland eliten och i dessa böcker finns nästan 1 miljon emblem att undersöka. Vetenskapen ansågs vara ett lämpligt tema att avbilda mystiken i religionen med - naturen hemligheter var lika fascinerande som de andliga mysterierna. En kompass och en magnet fick beskriva Guds kärlek, som drog människosjälen till sig. Men ett emblem är mer än en symbol och forskare har ett antal olika definitioner för hur ett emblem bör tolkas, berättade disputanden. Adelsmannen Magnus de la Gardie var i detta avseende en central person, och Vuolasto har velat framhäva hans religiösa sida i frågan om beställning och bruk av s.k. förpietistiska emblem och bilder. Under 1700-talet spred sig den pietistiska bildvärlden och fortfarande inverkar den på konsten.
Opponenten, prof. Heikki Hanka, från Jyväskylä universitet, ställde många verkligt krävande frågor som disputanden mycket väl lyckas svara på och ge klarhet till. Hanka ifrågasatte t.ex. Vuolastos begränsning av materialet - hon har brukat mest de religiösa verken med emblem som funnits tillgängliga i Helsingfors i Nationalbibliotekets samlingar. Hon kunde dock kontra med att det verkar vara representativt, eftersom eliten har beställt dylika böcker (samma verk och upplagor återfinns i förteckningar över herrgårdars bibliotek). Hon ville även klart skilja ut de verk, som bar tydliga pietistiska drag.
Hanka framförde en hel del kritik till avhandlingen, t.ex. gällande någon litteratur han saknade, men mest till kapitel tre som behandlade pietistiska symboler i finländska kyrkor. Opponenten var starkt av motsatt åsikt i frågan om tolkningen av ett par kyrkors bildprogram, men kunde hålla med disputanden om att Anjala kyrkas bildvärld bär tydliga pietistiska drag. Det ansågs både gott och svagt på en gång att Vuolasto så starkt brukat de "Arndtska glasögonen" i sin analys. Men allmänt taget verkade det dock ha gagnat analysen överlag. Problemet kvarstår dock i vissa fall, att man inte med säkerhet kan veta ifall det brukats symboler som allmänt var vanliga under Stormaktstiden i konsten, eller om man uttryckligen valt symbolerna p.g.a. deras pietistiska anknytning: Sapientia och Anima, det för Guds kärlek brinnande hjärtat etc. De noggranna tolkningarna i Vuolastos avhandling fick dock beröm av opponenten.
Professor Hanka slösade inte tid på onödiga kommentarer om skrivfel eller redaktionella misstag, vilket var tacksamt. Avslutningsvis framhävde han att ämnet är nytt och knappt undersökt i Finland. Vuolasto har gjort flera insikter om gångna generationers ypperliga förmåga att läsa symboler och media. Slutligen gjorde han dock en något komisk kommentar till Sapientia-figuren (en bevingad människa) på Anjala kyrkas prediksstol, att det kanske kunde vara S:t Göran p.g.a. helgonets bruk som politisk figur (t.ex. i Sverige). Dock har jag inte sett en Göran med vingar förr! Däremot hans motsvarighet, S:t Mikael,(ärkeängelen som också avbildas som en ondskans besegrare, också han kan stå med lans över draken t.ex.) är bevingad. Jag skulle nog hellre tro på Vuolastos tolkning, att det är Sapientia i detta fall.
Personligen kom jag att tänka på hela denna symbolvärld vi glömt under 1900-talets lopp, en symbolvärld som florerade från och med 1700-talet anknutet till religiositet men även t.ex. till frimureri. Och dess bakgrund i alkemins konst och symbolvärld. Medeltidens helgon med attribut hade sin egen symbolvärld som ibland även den ter sig svårförstådd för den oinvigde. Å andra sidan, framhöll opponenten, lever vi också idag i en nätverklighet proppfylld med symboler...
Vuolastos material kunde även jämföras med ett antal europeiska material, men det får kanske bli till en framtida studie. Det lönar sig definitivt att först fatta Vuolastos bok, ifall man är mer intresserad av detta ämne - om inte för annat, så för att se de många, vackra, symbolladdade emblemen återgivna utanför arkivens mörker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar