Efter vår rörreparation i början av året och efter att ha återhämtat mig väl efter nya babyns ankomst har livet återgått till sina rutiner. Nu sitter jag här, redo att ta mig an dagens arbete: är det en artikel, ett föredrag eller översättning av Birgittabok? Efter en extra kopp kaffe har jag säkert bestämt mig för vad som känns mest inspirerande. Och ifall dataskärmen blinkar alltför tom, går jag - enligt "pompodori-tekniken" - emellanåt in på det virtuella kafferummet på FB och kollar vad kolleger och vänner har för sig. Ibland ploppar något meddelande in om den instundande forskarträffen nästa vecka jag är med och anordnar. Spännande.
Solen skiner där ute och lovar att våren kommer, barnen har nyss lämnat hemmet med sin far för att få några timmar lek i grupp, babyn har somnat på balkongen - jag ser honom väl från mitt arbetsbord vid fönstret i vardagsrummet. Livet ler. Jag drömde om att få vara historiker redan som barn, jag lever min dröm. Åtminstone ännu idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar