Nu reagerar också Helsingin sanomats redaktör på att Museiverket trots protester inte tycks få medel från tilläggsbudgeten, utan måste dra in 40 personers jobb i år - tack! Synlighet och diskussion är verkligen det som behövs, inte att tigande stå med böjt huvud och hatten i hand! Så känns det som om vi museimänniskor och kulturarbetare/forskare stått så länge jag ens varit i branschen: vi har minsann aldrig upplevt någon högkonjunktur. Jo, visst, det var perioder då ingen de facto sades upp och utställningarna kunde framställas på glansigt papper...
Det var intressant och provocerande att redaktören tar upp Aaltouniversitetets coola nätverkande i förhållande till detta. I och för sig tycker jag nog envar har rätt att nätverka och resa, få intryck och idéer. men, det är INTE roligt att efter ett antal års utbildning och goda vitsord, slit på de lägsta trapporna i museihierarkin, få höra att "det finns så många begåvade människor, Eva, inte kan ju alla få jobb" - bara för att jag som nästan klar fil.lic. inte ville ha det dräktguidesjobb som var det enda de kunde erbjuda mig. Då hade jag varit guide sedan 2. studieåret, i 13 års tid, så jo, visst kunde jag ju min sak, men nog tyckte jag det var litet tjockt att inte kunna bli erbjuden mer. Men det fanns helt enkelt inget mer. Inga andra jobb. Jag borde ha tackat och tagit emot, böjt huvudet - det är så vi som arbetar med kulturarvet bör göra. Eller...?
Då jag blev intervjuad i radion om Museiverkets protest och allt detta, i Kulturtimmen 13.2 i år, sade jag att kulturarvet, "stenarna" inte kan "tala" själv, utan det är vi som ger med mening, tolkning, av vårt förflutna, och på det sättet omvärderar vår identitet som ständigt förändras - och de facto bör göra så. Tanken om "stenarna som ropar" är ju biblisk och jag citerar faktiskt män från fornstora dagar, då historia och minnen var viktiga - självaste Amos Anderson - använde uttrycket för att fästa uppmärksamhet vid behovet av att restaurera våra medeltida borgar och kyrkor under mellankrigstiden! Då vi diskuterat detta hemma med min man, konstaterade han som it-expert, att det förvisso behövs teknik och underverk, men inget har någon point per se, utan det bör finnas innehåll - det kan OCH BÖR t.ex. konstnärer och forskare producera.
Men skall det då vara amatörer som gör så GRATIS eller vad är grejen?! Eller är det så att vi ju inget behöver veta, inget lära barnen - skolvärlden har ju minst sagt åderlåtits också, samtidigt som vuxna äter ökylunch i centrum för 13 euro äter deras barn för 0,50 euro i skolan!! och lärarna har inga resurser för undervsning etc. etc. - utan "fakta" kan ju8 tas från webben. Yeah, right. Inte kan all data bara tas från Wikipedia (som de facto inte är fullt tillförlitlig!) - något måste man helt enkelt VETA själv, annars är det de facto så att den som "gör innovationer" och "kommer med idéer" är som ett barn som leker med vattenfärger. Det fattas djup, rejält, ifall man inget vet om världen så att säga. Och det är det som jag tycker verkar vara fallet med det Aalto-projekt och den resa i nätverkssyfte, som redaktören i HS beskrev. Och det är minsann något att tänka på!! Vi får hoppas att projektet inte var så tunt, verkligen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar