Historicus nya hågkomster: litet om HSF på 1990-talet

På bilden är huvudet fullt av historiestudier... Året är 1996 och platsen Den gamle by i Århus.

Igår hade jag äran att få gå på pub med vänner och kolleger från Historicus, närmare bestämt från 50-årshistorikens redaktion och redaktionsråd, där jag själv ingick som äldre medlem ("nittiotalist") i sällskap av Derek Fewster ("åttiotalist"). Vi fick nämligen den nya historiken i vår hand och det var sannerligen en vacker bok! Roligast med allt var nog att få vara med på ett hörn och väl hemkommen från en trevlig kväll, kunde jag inte låta bli att läsa boken, så jag låg vaken långt in på natten - tills mannen min tyckte jag också borde sova litegrann... :) Ett fint arbete av redaktionen, minsann!

Boken utges officiellt på 50-årsfesten på Sveaborg i lördag - synd för er all som nu då inte kan vara med, men jag skall göra mitt bästa för att rapportera: Dick Harrison skall nämligen vara festtalare, och så vidare.... Jag fick sådan enorm inspiration ifjol att skriva för boken och skrev faktiskt också en text om Historiestuderandenas förbund och de resor vi gjorde i anknytning med den gruppen. Texten rymdes inte med i själva historiken denna gång, men Julia Dahlberg resumerar dock kort om turerna kring HSF. Jag följde nämligen med på ett hörn, eftersom jag var stand-in som HSF-ansvarig för Marika Lindström, då hon reste som utbyteselev till Frankrike. Det var många timmar i tåg för en ung studentska, att åka det året (1997) upp till Uleåborg... Med andra ord handlade det både om samverkan på nationell och på nordisk nivå på 1990-talet. Numera har samarbetet, enligt Julia Dahlberg, dött ut totalt - Hcus representeras närmast av Kronos.

Men, då det begav sig, kallt om våren vid mitten av 1990-talet, arbetade vi för att upprätthålla kontakterna med de övriga historiestuderandena i landet och således deltog historicusarna aktivt i Nordsaga/Nordliv-kongresserna, som kom att arrangeras bl.a. av Historiestuderandenas förbund (HSF). Under terminerna upprätthölls samarbetet nationellt främst genom aktivt deltagande i HSF:s (”HOL”:s) möten, dit Historicus ofta sände sin representant: bl.a. Lasse Karhunen, som följdes av Jonas Hansson, Siv Hoyer, Marika Lindström och jag under 1990-talet.

Bakgrunden till HSF:s verksamhet med nordiska seminarier diskuterades under första hälften av 1990-talet. Under seminariet 1994 diskuterades följande, enligt Karhunen: ”Under detta år kartlägger Norden föreningarna det intresse som finns för projektet i de nordiska länderna. Denna kartläggning är också orsaken till att HSF blivit kontaktad och tillfrågad om eventuellt intresse ”, skrev Karhunen i Papyrus.

HSF:s årsmöte lockade ibland även fler än bara ”HOL-representanten”, eftersom man höll seminarier i anslutning till mötet. Seminarierna försökte tangera intressanta och aktuella teman. I Papyrus rapporterar Karhunen från årsmötet 1994 i Tammerfors, vars seminarium handlade om popularisering av historia (!), bl.a. i tv, på museer och i romaner. Kända namn som Peter Englund hade bjudits in, men man fick nöja sig med Kaari Utrio. ”Hela tillställningen utmynnade sedan i allmänt trevlig samvaro där alla tycktes trivas väl, somliga längre än andra”, konstaterade Karhunen.

Att medeltiden var inne, märktes även på HSF:s seminarier. Nästa år rapporterade Karhunen från Jyväskylä, dit man reste fyra man starkt och där man mött ”trevliga människor och vin från medeltiden”, som var ”både givande och stimulerande”, skrev han i Papyrus (1-2/1996). Under mötet glädjades man också åt att den samnordiska kongressen i Åbo 1995 fick en fortsättning i Århus detta år. Redan nu började man även diskutera utbildning av humanister överlag och marknadsförningen av historiestudier allmänt.

Nordsaga 1995 och 1996

I november 1995 deltog Marika Lindström, Siv Hoyer, Lars Karhunen och Eva Ahl i ett legendariskt internationellt seminarium i Åbo, Turku Urdur. Studerandena fick en ypperlig chans att träffa såväl sina blivande inhemska kolleger kanske för första gången (jag blev vän med nuv. docent Anu Lahtinen, dåvarande 2-årssstuderande vid Turun yliopisto, vid detta tillfälle!), som även utländska hjältar; exempelvis en svensk student som var en perfekt kopia av Karl XII. Det var dock inte problemfritt att ta sig med tåg från Åbo till seminariet och inkvarteringen: alla telefonnummer som angetts var felaktiga och vid denna tid hade Åbo sina egna telefonkort och -kiosker till skillnad från huvudstadsregionen. Det kändes ibland som att vara utomlands, då under tiden före euron. Följaktligen lade alla märke till de försenade historicusdamerna som marscherade in på prof. Max Engmans föreläsning.

Seminariet 1995 hade teman som politik och ’kvinnohistoria’, som särskilt intresserade historicusarna. Seminariebladet var dock inte särskilt smickrande i sin beskrivning av deltagarna: ”tall blondes with big hooters”, så här fanns minsann ingen jämlikhet att tala om. Lönnkrogen ”Brunn” släckte törsten i gott sällskap after semi. Under en av kvällarna var en av damerna konfys med vädersträcken och var närapå att vandra ner i ån, ifall inte en vänlig svensk studentherre tillrättavisat henne en aning. Åbo togs dock med storm även denna gång.

Seminariet i Århus ”- dårhus, bårhus, horhus –” i november 1996 är ryktesomsusat, mer eller mindre lyckat, men ändå en legend som bör nämnas. Denna konferens var en fortsättning på Nordsaga i Åbo, och arrangerades vid universitetet i Århus, Danmark (vars huvudstad detta år var kulturhuvudstad i Europa, förresten). Institutionen deltog i finansierandet av Historicusarnas och Kronositernas resa, vilket mottogs med tacksamhet. En hel busslast med finländska historiestuderanden från huvudstaden och landsbygden åkte på en vild resa med båt, buss genom ett nattligt Sverige, och båt över till Danmark. Semnariet handlade mycket om att vara på resande fot för finländarnas del. ”Den långrandiga resan avbröts endast av korta men destu [sic] intensivare tanknings-kaffe-tobaks-piss-pauser på diverse rastställen, det ena förfärligare än det andra”, rapporterade Siv Hoyer i Papyrus (4/1996). Resenärerna hade svårt att tyda menyerna: ”...te hade fått ett h och baguette hade blivit baugett”, så språkförbistringen bidrog till en ansträngd stämning. I Göteborg kunde man roa sig med en välkommen spårvagnstur, fastän det tog ett tag att inse hur man tar sig in och ut ur en svensk 90-talsspårvagn. Ifall en ’smurf’ á la Sverige skulle ha uppenbarat sig, tänkte resenärerna ut olika alter egon för att undgå att betala. ’Finska’ namn som ’Varma Nakki’ dök bland annat upp.

Väl framme i Århus gjorde seminariets inledande sammankomst stort intryck, däribland själva festsalen ”...i form av ett enormt vikingaskepp, med svart-vita koskinnssoffor stående längs väggarna” (Papyrus 4/96). Språket under seminariet var engelska, främst med tanke på finnarna och islänningarna, vilket kritiserades av Nordiska ministerrådet och detta noterades även i Papyrus, där särskilt sessioner som kritiserade synen på Norden lyftes fram. Det fanns även för litet tid att bekanta sig med själva staden, vilket utmynnade i ”... massdessertering under vissa föreläsningar” (Papyrus 4/96). I någon mån hann resenärerna bekanta sig med nattlivet i Århus, däribland baren ’Shark’s’. Vissa dramatiska händelser under slutet av seminariet gjorde att återresan genom Sverige kändes sällsynt kall, inte enbart på grund av snöovädret. Men på det hela taget kunde man dock konstatera att även denna seminarieresa var minnesvärd.


I hytten påväg hem från Århus - ett slitet, men glatt gäng...

Representanter på resande fot

På HSF-fronten rapporterades det mindre från möten i Papyrus, men historicusarna deltog alltså aktivt i kongressen i Århus. Då jag var styrelsens representant reste jag även tappert de krävande långa resorna med dags- och nattåg till Uleåborg för att delta i förbundets möten 1997. Som gott resesällskap agerade dock Kritiikkis och Kleios representanter från Åbo, som steg på tåget i Tammerfors. Förbundet fick för sig att diskutera frågor kring tvåspråkigheten, varpå förslag gjordes att av kostnadsskäl minska de svenska översättningarna etc. Jag tog upp detta på Historicus månadsmöte, varpå historiestuderanden och Studentbladets dåvarande redaktör Antonia Palmén nappade på detta, och lade in en notis om detta i tidningen: "Från Historicus undrar man hur HSF/HOL egentligen vill profilera sig, isynnerhet med tanke på att det bedrivs högstående forskning också på svenska i Finland", skrevs i Stbl. Detta väckte kritik hos uleåborgarna, men följaktligen även en djupare diskussion om förbundets tvåspråkighet på ett mer allmänt plan. HOL/HSF förblev en tvåspråkig förening den gången, fastän protokollspråket blev enbart finska.

HSF:s höstseminarium år 1999 ordnades återigen i Åbo, fastän Tammerfors officiellt var ordförandestad detta år. Marika Lindström deltog och rapporterade i Papyrys (3/1999). Föreläsarna kom både från Finland och från utlandet, och diskussioner ordnades i mindre grupper under temat ”History and Space” . År 1996 hade Nordliv-seminariet kritiserats för bruket av engelska, men det kom att bli gängse under seminarierna under de kommande åren ändå.

Värdföreningarna såg även till att extracurriculum blev lika högklassigt som föreläsningarna, bl.a. genom exkursioner, skrev Lindström, som var HSF-representant inalles i tre år. Hon sammanfattade sina år enligt följande: ”sitsar, bastukvällar, promenader i ösregn, oändliga föreläsningar där man koncentrerar sig på att hålla ögonen uppe för att gårdagens fest slutat först tidigt på morgonkvisten och naturligtvis ett styrelsemöte”, i Papyrus. En ”HSF-ansvarig” var med andra ord en person enligt följande: ”en utåtriktad historiker med sinne för resande, huvud för festande och allmän slagfärdighet”, konstaterade hon.

Källor:
Papyrus 1994; 2/1995; 3-4/1995; 1-2/1996; 1/1998; 3/1999.
Studentbladet 8.4.1997; 18.4.1997.
Eva Ahl-Waris privata arkiv.