På tisdagen inföll äntligen en forskarträff, som doktor Anna Ripatti och jag planerat i snart två års tid. Idéen var att samla forskare och doktorander, som behandlar teman kring Finlands och Europas minneskultur och de så kallade kulturvetenskapernas historia, kulturarvsforskning eller vetenskapshistoria. tanken var att ge tillräckligt utrymme för diskussion, och det lyckades vi faktiskt med i min mening. Mötet finansierades vänligen av Niilo Helanders stiftelse, vilket möjliggjorde först och främst att vi kunde locka forskare på plats med en intressant key note lecture och för det andra för att kunna förpläga och ersätta resekostnader - mötet var nämligen på nationell nivå. Och internationellt nätverkande blev det genom vår eminenta gäst, professor Christer Nordlund från Umeå. Nordlund var här senast i egenskap av opponent på min disputation 2010, så det var ett kärt återseende för Nordlund, mig och custos professor Laura Kolbe, som stött detta möte på många vis.
Dagen inleddes med en kort presentation av de omkring 20 deltagarna olika universitet och läroämnen inom humaniora som tangerar "den antikvariska forskningens historia", som vi brett valt att kalla vårt paraply. Professor emeritus Matti Klinge berättade om sitt livslånga intresse för universitetshistoria och lärdomshistoria. Hösten 2010 utkom hans digra verk om lärdomshistorien kring att bygga Europas förflutna - boken lär snart utkomma på engelska, och jag hoppas verkligen den kommer att få stor uppmärksamhet. På plats fanns även Kolbe, som sysslat i decennier med liuex de mèmoire och unviersitetshistoria, docent Markus Hiekkanen, doktor Leena Valkeapää och många fler som sysslar med allt från forskarbiografier till synen på kulturarv.
Key note lecture -föredraget av Nordlund presenterade allmänt hur man motiverat och argumenterat för vetenskapshistoria i Sverige och Europa. Intressanta poänger lyftes fram om hur man i olika tider känt behov och velat få fram vikten av att granska vetenskapernas bakgrund. Under de senaste decennierna lyfts inte längre "stjärnorna" inom en vetenskap fram, utan biografier om vilka misstag som gjorts kunde även vara motiverande argument för behovet av vetenskap. Efter kaffepausen fortsatte Nordlund med att presentera Sveriges Unga Akademi, där han själv sitter som ledamot. Den nybildade akademin verkar mycket intressant och han uppmuntrade oss att även grunda en liknande inrättning i Finland. Förslaget mottogs och begrundas.
Mötet fortsatte med presentation av två föredrag om pågående forskning. Docent Visa Immonen från Åbo universitet presenterade sin pågående biografi om statsarkeologen Juhani Rinne. Problemet med Rinne är att det inte finns ett privatarkiv kring honom, utan Immonen har sytt ihop källorna från diverse olika håll. Det blir otroligt spännande att få läsa den slutliga boken, eftersom Rinnes liv på många sätt var hårt. Immonen kunde lättat säga, att det är tur att det inte är lika hårt och kallt inom branschen längre, inte lika stor brist på resurser, mindre konkurrens etc. än under början av 1900-talet. Bra poäng! Efter en god diskussion kring problem med biografiskrivning, tog docent Anna Sivula från Åbo universitet (Björneborgs campus) upp sin långvariga forskning kring bomullsfabriken i Björneborg som kulturarv. Här kunde vi ventilera synen på kulturarv mycket noggrant och doktoranden Johanna Enqvist fick mycket vind i seglen för sitt eget projekt kring kulturarvssemantiken.
Det var med andra ord ett glatt och inspirerat gäng, som på kvällskvisten kunde tacka och önska varandra god fortsättning - tills vi ses igen på nästa träff! Alla var nämligen ense om att dylika landsomfattande forskarträffar för specialteman verkligen behövs. Det får helt enkelt vara slut på att gå med på vad vissa krafter vill, nämligen att universiteten skall konkurrerar mot varandra, forskare mot forskare, vetenskapsgren mot vetenskapsgren. Det är dags för oss att svara genom att slå oss samman och samarbeta, byta idéer och skapa nytt. Så som universitas alltid verkat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar