Sommarutställningen vid Finlands nationalmuseum öppnar imorgon för publiken, men redan ikväll hade somliga lyckligt lottade möjlighet att bekanta sig med den färgranna utställningen, som tydligt präglats av museets samarbetspartner, Livrustkammaren (Stockholm) såväl i utformning, färgsättning som i val av fonter etc. detaljer. Borta är de grå vitrinerna mot de grå väggarna från sekelskiftet 2000, svart på vitt. Äntligen! Samarbetsutställnigen för ett par år sedan, 1809, banade uppenbarligen väg för en förändring i en mer sprakande riktning för vårt museum. Då man steg in i utställningen var det t.ex. trevligt att genast mötas av en livfull interiör - inte enbart föremål i vitriner, som alltför ofta dominerat tidigare. Det är glädjande att se att museets utställningsgrupp varit öppen för litet idéer från väst.
Såväl överintendenten för Livrustkammaren, Magnus Hagberg, som ambassadör Johan Molander, som öppnade utställningen, berättade i sina tal om de berömda djuren i Livrustkammarens utställning, Streiff och Pompe. Och javisst, de gjorde en gång stort intryck på lilla Eva 4 år i Stockholm, minst lika mycket som Karl XII:s hatt med kulhål och Gustav III:s maskeradkostym. Det hör liksom till allmänbildningen att veta namnen på dessa kungliga husdjur. Vi får hoppas att utställningen här nu också kan locka de yngre besökarna till upplevelser i sommar.
Jag är glad att fokus alltmer är på de unga, samtidigt som man lyckas locka deras föräldrar, såklart - denna besvärliga grupp "unga/medelålders vuxna". Den museipedagogiska verkstaden för barnen är nu större än tidigare, tack och lov att utvecklingen börjat gå i rätt riktning. Verkstaden är rymlig och färgrann och fokuserar på riddare med bl.a. ett magnetpussel i form av en vapensköld - gott så. Tyvärr fanns det tillsvidare inget för prinsessorna, som ju på sin tid innehade en roll att spela i riddaridealet. Å andra sidan kan ju flickor gärna uppmuntras vara riddare även de - ens för en timme.
Några aber bör dock nämnas: visst är det ganska pruttgulligt med djur, ja. Nå, vi får hoppas att det gör att man tänker djupare på ämnet: djuren som symboler för regenten, som förmedlar makt och stärker regentens image. Doc. Agneta Ahlqvist har skrivit en strålande artikel i Matti Klinges festskrift år 1996 om regentens häst som en insignia regalia. Jag hoppas detta förmedlas till besökarna och på guideturerna, speciellt.
Det är också synd att utställningen inte producerat någon egen publikation, förutom Livrustkammarens, men detta kunde ju fixas genom att texterna i utställningen kunde läggas upp på webben, kanske till och med med bilder. När man går hem från utställningen bläddrar man gärna i något och fördjupar sitt kunnande ytterligare - kanske via webben då åtminstone, om inte till pappers.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar