Mina föräldrar och scoutrörelsen uppfostrade mig till att värna naturen, njuta av och uppskatta dess gåvor. I tonåren var jag en ivrig anhängare av WWF, köpte redan i slutet av 80-talet miljövänligt shampo etc. så att kompisarna ansåg mig löjlig. I början av 2000-talet blev det plötsligt mer hip att vara miljömedveten, kompostera och sortera skräp etc. Många har skrattat åt min nit, men hej - jag försöker göra det lilla jag kan för miljön.
Intresset för miljön finns kvar - julgåvan går ännu till WWF varje år. Under årens lopp har jag följt med rapporterna om jordens tillstånd, om industrialismens följder på vår miljö och värld - den enda vi har där vi susar genom universum. Redan inom bekantskapskretsen har åsikterna om vad som egentligen håller på ske - en global uppvärmning - delade: många klimatskeptiker slår bara handen i bordet och så är det slut på diskussionen. Enligt vad jag nu läst under en tid, är det faktiskt en gnutta sanning iv ad de säger - närmast är kritiken berättigad just för att uppvärmningsforskarna inte gjort ordentlig forskning! Det gör mig mycket ledsen. Och får mig själv att ytterligare inse vikten av god vetenskaplig praxis. Resultaten är nästan värdelösa nu när det uppdagats att IPCC inte följt det. Såklart att det inte får mig att bli en klimatskeptiker - trots att vi i år i södra Finland fått njuta av en "ordentlig" vinter!
Vad vill klimatskeptikerna? Är deras budskap att det är ok att bara fortsätta och förstöra miljön lika girigt som vi gjort förr - puffa på bara med kolkraftverken och låt bli att "onödigt" lägga pengar på forskning och utveckling av t.ex. vindkraft - va?! Och de löjligaste av alla är de, som anser att vindmöllor bara är FULA och har ett gräsligt oljud - nej tack! Alltså på allvar!? I alla tider har människorna "förfulat" landskapet med en massa byggnadsverk och monument. På stäppen i Kalmuckien såg jag det själv: gräset sträckte sig bort i horisonten, och så plaff, var där högar på rad som själviska människor höjt mot himlen. Kan man se det som fult? Javisst, men hej - tänk nu efter?! Såklart att jag inte såg dem som fula utan maginifika!! Ser någon av er att landskapet korsas här och där av elstolpar och telefonledningar? Nej, jag gissade väl det. Nästa gång ni går ut och går/åker bil förbi en åker - ta en titt! Ja, där vid skogsbrynet är de - men vi "ser" dem inte längre, de har "smultit in" i landskapet redan.
Tänk om vindmöllornas SKÖNHET även kunde ses? Monument resta för att RÄDDA VÅR PLANET, rädda vårt arv och låta planetens liv leva vidare för kommande generationer - men, genom att stöda utveckling och försöka upprätthålla det elektricitetsbaserade samhälle vi byggt upp idag. Våra barnbarnsbarnbarn ser på dem och tänker - vilka primitiva redskap de reste, men det var den generationen som såg till att inte allt förstördes, att vi har en natur kvar än idag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar