Om museibranschen...

Efter att ha varit i museibranschen 1995-2008, dvs. under praktiskt taket hela mitt vuxna liv hittills, är jag inte alls förvånad över att museet för nutidskonst Kiasma annonserat sin lediga chefsplats endast småskaligt och bara i Finland, trots att chefen mycket väl - ja, kanske t.o.m. gärna - kunde vara en internationell person! I gårdangens HS (22.1.10) lät man tysken, museichefen Nicolaus Schafhausen, kommentera det faktum att han som enda utlänning sökt platsen och vad allt detta kan betyda om hur finländare vill uppfatta sin museibransch - som en mycket nationell bransch. Samtidigt för retoriken på finska om hur "internationell" man är, fy!

Jag är benägen att hålla med Schafhausen om att det är något lurt i systemet! Att platsen uppenbarligen på basis av annonsen är upplagd för någon viss. Efter att jag själv arbetat 1996-2008 inom olika avdelningar av Museiverket i varierande uppdrag (dock på lägsta nivå) har jag ändå varit på en plats, där jag haft möjlighet att se liknande skeenden där: man annonser för en arbetsplats bara för att ha någon 1:a på lut när det redan görs. Det är i och för sig bra för den som får platsen, för jag vet att den personen ofta arbetat som t.f. en längre tid, eller på tidsbunden tjänst på nåder! Men, i princip kan ingen utomstående alltså ha en chans till platsen, fastän den kunde ha mycket att erbjuda. Och språkkunskap är inget inom branschen - det värderas lika med 0 har jag märkt - eller på sin höjd är det bra om du vill jobba "längst ner", som guide, för asdålig ersättning. Det väsentligaste är att kunna finska. Men, kanske det är ett uttryck för att branschen INTE är internationell, utan lika NATIONELL som den var för hundra år sedan. Då man grundade museer i ett led av nationsbygge, för att motverka en antinationell agenda (t.ex. förryskning)...

Ibland blir man alltså ganska ledsen av att se att den finländska museibranschen och museerna saknar innovativ och är så idéfattig som en kopp "pannstaandåt" (som man säger i Borgå, dvs. som stått i pannan för länge och börjat få starka bismaker av icke önskad kvalitet) kaffe. Om jag får chansen att bli klar med min doktorsavhandling vill jag åka utomlands för ett tag. Åtminstone försöka, eftersom branschen här i Finland verkar väldigt blodfattig, museerna så fyllda av mumier att det inte är bra för hälsan.