Har redan en tid följt feministteologen Monica Pensar-Granroths inlägg i HBL och har nu beslutat att även kolla hennes blogg. I dagens HBL (21.1.10) skrev hon nämligen - igen - en mycket intressant insändare om kristendomens kvinnosyn; den obefläckade avlelsen av Maria, Marias jungfrueliga habitus etc. Hon skrev att dessa bilder påverkat starkt kvinnosynen överlag, i sexuell mening mot ett mycket passiverande håll. Kvinnan skall passivt sitta och vänta på att någon rör hennes kropp, vara sexuellt passiv - eller bli en Babylons sköka. Kjell Westö berörde kort denna kvinnobild i sin roman Där vi en gång gått - för hundra år sedan blev pojken mycket chockad av att kvinnan ens gjorde en enda aktiv gest - varav hjältinnan fick öknamnet Handpåläggerskan. Ett uppriktigt tack herr Westö - det var en stark detalj!
Jag kom att tänka på hur starkt denna passiverande bild av kvinnan även påverkar kroppen - inte bara sexualiteten i kvinnan själ och kropp, utan även den bild tonårsflickorna får av hur deras kropp - även till det yttre - skall vara och hur man skall förhålla sig till den. Jag är ingen expert, men led själv av en förvanskad syn (till all tur ledde den inte ända till anorexi) på min kropp - tills jag var 29 och insåg att det inte är viktigt att vara fysiskt så som kvinnorna i reklamerna! Och då var jag redan doktorand när jag insåg att min kropp alltid hade varit perfekt - med eller utan extra kilon, som alltid kommer och går!
Kanske Mariaidealet även sträcker sig till att påverka synen på unga kvinnors kroppar - även i protestantiska länder (bilden är så djupt rotad att den omfattas uppenbarligen även i protestantismen, en del demystifieringar till trots)? De skall vara smala som vidjor, som flickor som nyss kommit in i tonåren - fortfarande vid 30, då de ju är fullt utvecklade kvinnor!! Blygt skall de stå med böjt huvud och hålla armarna passivt runt sina veka, vita midjor? Passivt bli dyrkade på håll, vänta på att bli berörda, halv nakna på bilderna... Sen när vi får barn skall vi ömt amma dem i hundra år, vara fullständigt uppoffrande mödrar osv. - annars blir vi med lätthet utsatta för spått och spe ("ja, dagis är bara för ego-mammor"). Eftersom jag inte genast fick barn när jag fick examen skyllde en av mina kvinnliga kolleger mig för karriärist bara för att jag ville ha ett jobb inom branschen!
Simone de B. skrev om passiveringen av kvinnan för snart 70 år sedan... hur vi passivt sitter och stirrar oss i spegeln i väntan på Prinsen. Och vill man påverka kvinnobilden i positiv rikting blir man genast kallad "feminist" (jag VILL bli kallad det, men ni vet, med en viss röst följd av en fnysning) och att man borde "ta det lugnt".
Kram till er alla sköna, fiffiga kvinnor som uppfyller eran öden, ha en fin dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar