Picasso!

Tog ett par timmar ledigt, laddade med sushi och såg Picassoutställningen i Ateneum i Helsingfors. Grandiost, massivt! Många klassiker som man fick se med egna ögon, ganska tätt med folk. Slutligen märkte man att man fått nog - en ganska tung utställning att ta till sig.

Rummen hade olika teman som arrangörerna försök lyfta fram, men det var sist och slutligen mycket porträtt. Jag saknade en del av Picassos produktion som var mer av massproduktionsstil, t.ex. lertavlorna med fredsduvan etc. (Min mammas väninna råkade äga en av dessa, så jag hade sett detta så att säga i privatsamling). Fredsduvan i tusch var dock härlig - fågelns min är obetalbar! Och speciellt krigstidens verk gjorde ett intryck! För att inte drabbas av Stendhals gick vi ganska snabbt igenom utställningen och stannade bara vid de verk som gjorde ett starkt intryck redan på långt håll. Starka färger, kvinnornas runda bryska bröst, flera porträtt med gitarrer - vilken härlig symbol i sig.

Men sist och slutligen blev jag inte så berörd som jag hade väntat mig. Jag tyckte nästan bättre om den småskaliga, inhemska utställningen om Tapio Wirkkala på EMMA. Men kanske det beror på att Wirkkalas studier i trä och glas som material tilltalar mig personligen mer. Det finns något av matematisk precision i det, en precision och ett lugn som gör intryck. En doft av skog och myten om den klara lapplandskällan? I all ära.