Deltog förra fredagen i ett ypperligt seminarium av och om serietecknare, kvinnliga sådana. Publiken var rätt kvinnodominerad, men inte helt - glädjande. Speciellt glädjande var dock själva initiativet och utställningen om kvinnobilden i serier, arrangerad av Päivälehtimuseet - bra gjort! Utställningen hör ihop med ett bredare nätverk av samarbete med Arbetarmuseet i Sverige, som hade en utställning i samarbete med serietecknargruppen "Dotterbolaget".
Seminariet inleddes därför med en talare från Arbetarmuseet. Det var verkligen trevlig att höra hälsningar från Sverige - tyvärr dock på knagglig engelska! Men summa summarum var inläggen intressanta (övriga inlägg var en panel, ett föredrag med "tantenergi" av H. Pyystinen som fick Puupäähatten ifjol, och ett inlägg av bl.a. Kaisa Leka, som talade om bilden av handikappade i serier - det var för övrigt mycket tankeväckande; ofta är en funktionsstörning ett straff för någon ond karaktär...).
Panelen diskutera många frågor, förebilder etc., men även vad de vill "kalla sig", dvs. "kvinnliga serietecknare" (fi. "naissarjakuvapiirtäjiä" - "serietecknarinnor" eller "serietecknarskor" på svenska?). Det slog mig att det är ju så vi kallas om vi är kvinnor som "gör" något - "konstnärinnor", "författarinnor"... Ifall man blir seriöst tagen, hoppas man väl bli kallad "konstnär" eller "författare". Gäller segregeringen även för kvinnliga doktorer? Borde vi heta "kvinnodoktorer" i så fall (fi. "naistohtori"), eller skulle det betyda att vi doktorerat i genusforskning? "Doktorinna" kan vi ju inte vara, för då är vi "doktorns fru", men kanske "doktoressa"? Det skulle i varje fall låta bättre än "kvinnodoktor"... Min italienska lärare 2004 ansåg att en kvinnlig lärare skulle kallas "professoressa" på italienska, eftersom "professora" är "professorsfru". Nåja, jag hoppas dock att bli kallad bara "doktor", eftersom jag hoppas yrket i sig, i idealfall, borde vara könlöst. Borde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar