Vi såg äntligen Mika Kaurismäkis fantastiska dokumentär om skådisen och artisten Vesa-Matti "Vesku" Loiri, och den var verkligen sevärd! Först och främst är Kaurismäki en otrolig visualist, som gjorde den ena vackra frame:n efter den andra - särskilt rörd blev jag då Vesku satt på Gamla studenthusets scen och scenen bildade en ljus ram kring honom! Ögat vilade länge på just denna bild av den begåvade konstnären i kontrast till sin enkla charm med flanellskjorta, farmare och rejäl övervikt.
Veskus personlighet är så otroligt stark att hans funderingar definitivt var ett av de finaste elementen i filmen. Hans kolleger kunde även belysa hans person analytiskt och både svåra och roliga sidor beskrevs, även Veskus liv som varit både upp- och nedgång. Samtidigt fick man en rejäl dos av info om hur ett konstnärsliv är - med sena nätter, bedövande roller, problematiskt förhållande till privatlivet osv. Man blir inte direkt avundsjuk på en sensibel människa som måste utstå en hel del, men ändå inte kan göra annat än vara den han är.
Vesku är känd som komiker i tv, men även en fantastisk vissångare. Eino Leinos dikter i hans tolkning, främst, är fina: särskilt Lapin kesä (Lapplands sommar), som innehåller så mycket dystert, samtidigt så mycket kärlek till livet. Inte ett öga kan bli torrt när man hör den visan. Tack Kaurismäki, för en fin film! Lycka till Vesku med allt du ännu företar dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar