Storkyrkan gammal, men ny

Förra veckan lade jag punkt för del I av ett stort projekt, som fortsätter i december med del II - och jag kommer att berätta mera om detta i januari 2015, så bida er tid. Men, för att rycka loss ur höstens tråk och tvång drog familjen iväg till det gamla, sköna Stockholm på en snabbtur. Det regnade, men humöret var på topp. Måndagar är inte museidagar, men det var ett medvetet val: att flanera i Gamla stan istället.

Och så kom det sig att vi besökte Storkyrkan, där prästen var i färd med att berätta om julkrubbans mysterium för olika skolklasser. Mikko hade aldrig varit här förr, men med sina barn, som redan är vana kyrkobesökare, blev han uppenbart positivt överraskad. Vi tog oss därmed en närmare titt på kyrkan med långa anor. Det var troligen här som biskop Hemming av Åbo välsignades till sitt ämbete 1339 efter hans enhälliga val föregående år. Det var hit hans relik bars i juli 1514 av ett stort följe lett av ärkebiskopen, för 500 år sedan, efter att Hemmings festliga skrinläggning skett i Åbo.

Mest berömd är antagligen kyrkan idag för den magnifika gruppen Sankt Göran och draken av Bernt Notke från slutet av 1400-talet. Det är flera, flera år sedan jag själv var här senast, och även jag blev förvånad över dess prakt och storlek - i mina minnen hade gruppen definitivt krympt. Ett mycket viktigt monument ur Svenska rikets senmedeltida politiska och religiösa historia. Både barn och vuxna kunde inte se sig mätta på den fantastiska gruppen med helgonet, draken och prinsessan.

Kyrkan innehåller även andra skatter från medeltiden, men likaledes minnen från senare perioder: konstnärerna/arkitekterna Tessins, som på detta vis vilar i närheten av sina största skapelser i hjärtat av Stockholm, och många andra stormän. Här finns även en kopia från 1600-talet av en 1500-talsmålning över ett halofenomen över staden. Bilden är mycket berömd och jag har sett den brukas både på museer och i litteraturen. Mikko är naturvetare i grunden och blev mycket betagen av denna, som ligger nära den södra utgången av kyrkan.

Omtumlade och flera insikter rikare tog vi oss med andra ord ut i dagmörkret igen. Den lilla stora upplevelsen krönte vår resa denna gång.

Texten är tillägnad minnet av mentorn, docenten och direktören Helena Edgren (1954-2014). Det är fritt att använda bilderna i detta inlägg, men nämn att de är tagna av "EAW 2014".

Arkeopedagogik på Arbis

Under höstterminen har jag dragit 'arkeologiklubbar' på Helsingfors Arbis (arbetarinsitutet) och dessa har varit mycket lyckade, i Haga lågstadium och i Rastis (Nordsjö lågstadium). Vi har talat om Finlands förhistoria, jag har visat bilder och berättat och sedan har vi diskuterat. En del av lektonerna har även vigts åt att göra uppgifter, pyssla och skapa föremål relaterade till temat, såsom forntida hantverk i form av lerkrukor, hällmålningar (på akvarellpapper) och band med järnåldersteknik.

Vi har även gjort studiebesök i Finlands nationalmuseums förhistoriska avdelning samt gjort en exkursion till närliggande fornlämningar. Kurserna fortsätter igen på våren i januari och februari. Läs mer om detta i Arbis blogg, som jag fick äran att publicera i igår.

Lyckat arkivpedagogiskt seminarium i Fiskars 7.11

1. Intressant och inspirerande program på det arkivpegagogiska seminariet i Fiskars.

För att utveckla arkivpedagogiken på ett nationellt plan ville Fiskars hembygdsförening anordna ett arkivpedagogiskt seminarium i samband med den internationella arkivdagen i november 2014. Bakom hembygdsföreningen fanns arrangörer från Pojo lokalhistoriska arkiv och Fiskars museum, som upprätthålls av hembygdsföreningen. Sedan 2012 har Pojo lokalhistoriska arkiv erbjudit skolor gratis till låns en s.k. arkivkappsäck, som innehåller brev, fotografier och uppgifter, som utförs med hjälp av läraren. År 2014 skulle arkivet även genom ett projekt finansierat av bl.a. undervisningsministeriet (Finland) skapa en ny arkivkappsäck, denna gång om Pojo år 1918. Resultatet av detta projekt kunde även presenteras på seminariet, som arrangerades 7.11.2014, även med hjälp av mig, dvs. Tmi Eva Ahl. Seminariet erhöll stipendier av Letterstedtska föreningen (Sverige) och Kulturfonden för Sverige och Finland.

Målet med det tvåspråkiga seminariet var att 7.11.2014 i Fiskars öka kännedomen om olika arkivpedagogiska projekt och utveckla branschen i Finland. Experter inom fältet i Finland och Sverige kallades till talare och de belyste olika aspekter av kulturarvspedagogik i båda länderna. Seminariet var gratis och deltagarna bestod av både lärare eller konstnärer från närområdet och professionella vid olika museer samt studeranden inom humaniora från Nyland och Egentliga Finland. Talarna var väl förberedda, kunniga och medryckande. Seminariet var mycket lyckat, unikt och lockade till ivrig diskussion bland deltagarna, som var ungefär 40 till antalet, dvs. motsvarade förväntningarna. För varje deltagare hade arbetsgruppen förberett material i form av programblad, namnlappar åt alla deltagare, anteckningsmaterial (och broschyrer sponsorerade av Fiskars bolaget och pennor donerade av Tmi Eva Ahl). Fiskars bolagets reklamer delades även ut åt alla hågade. Hembygdsföreningen fick hyra utrymme i den så kallade Lokalen gratis för seminariet och arrangörerna stod för kaffe och bulle på morgonen. Lunchen intogs i Kopparsmedjan till självkostnadspris.

2. Johanna Ekman och Aurora Uusitupa förevisar Pojo lokalhsitoriska arkivs arkivkappsäck om 1918.

Seminariet öppnades av hembygdsföreningens ordförande, Ann Glader, varpå följde Pojo lokalhistoriska arkivs presentation av den arkivkappsäck om år 1918 man skapat under det gångna årets lopp. Arkivkappsäcken presenterades av t.f. arkivarien Johanna Ekman och projektarbetaren Aurora Uusitupa, som skapat materialet (bild 2). Följande presentation hölls av Svenska Litteratursällskapets inbjudna talare: Nelly Laitinen och Pia Lindholm. De förevisade den arkivpedagogiska verksamheten och strategierna vid SLS samt tog upp den senaste förverkligade helheten: ’Krigets barn’, som en särskild fallstudie (bild 3).

3. Pia Lindholm och Nelly Laitinen från SLS berättar om sällskapets arkivpedagogiska strategier och projektet 'Krigets barn'.

Från Sverige kom arkivpedagogerna Eva Tegnhed och Jim Hedlund (Riksarkivet & Landsarkivet i Östersund, Jämtland) för att dela med sig av sina erfarenheter av arkivpedagogiken (se bild 4). De svenska gästerna anlände föregående kväll (6.11) per flyg och med bilskjuts. Vid seminariet presenterade Tegnhed och Hedlund den enorma verksamhet arkivet i Östersund sysslar med: program och olika verksamhet arrangeras både för juniorer och seniorer. De kunde dela med sig av många intressanta aspekter på arkivpedagogik i praktiken, vilka kommer att leda till framtida lokala projekt här i Finland, inte minst i Fiskars. Ett bra exempel var så kallade ’stadsvandringar’, där man ur arkiven plockar ut material relaterat till plats och presenterar detta på olika vandringar i miljön in situ.

4. Tegnhed och Hedlund berättar om arkivpedagogik i Östersund, Sverige.

På eftermiddagen delades deltagarna in i två grupper: en svensk- och en finskspråkig, varpå två verkstäder hölls: en i arkivet, där arkivets arkivkappsäckar presenterades närmare och en i bagarstugan i Fiskars museum, där tidsresepedagogiken presenterades och diskuterades. Gruppernas verkstäder varade i en timme, varpå skedde byte av verkstad, så att alla fick uppleva båda verkstäderna. Eftermiddagen avslutades med ett frivilligt besök i Fiskars museum nya basutställning som öppnade i juni 2014 för den som ännu hade tid att stanna kvar i Fiskars. De svenska gästerna fick bilskjuts till flygfältet, därifrån de startade sin hemresa till Östersund via Stockholm på fredag kväll.

Jag hoppas att seminariet kunde vara startskottet på kontinuerliga arkiv- och kulturarvspedagogiska seminarier i Finland arrangerade av olika museer och arkiv, för att stöda och utveckla branschen samt öka kännedomen om möjligheterna att använda arkivkappsäckar som stöd för skolundervisningen. Förhoppningsvis kommer många dylika projekt och exempelvis 'stadsvandringar', som arrangeras Östersund, även att se dagens ljus på olika håll i Finland!

Minnesvårdarna ställde ut vid Allhelgona

Minnesvårdarna r.f.:s utställning från år 2013, som jag var med om att bygga i Johanneskyrkans krypta, luftades i form av en miniutställning i S. Haga bibliotek vid Allhelgona, närmare bestämt 30.10-17.11.2014. Hela utställningen från fjol kunde inte få plats i bibliotekets trappa, där utställningar förevisas, men vi valde att lyfta fram sex flaggdukar: Runebergs grav i Borgå, Aaltos grav på Sandudd, Lagerborgs grav i Uleåborg, fru Antells grav i Säminge, hjältegravsmonumentet i Nådendal samt en förteckning över statsbegravningar under Republiken Finlands tid fram till den senaste, år 2011.

I en vitrin kunde vi även förevisa litteratur som anknyter till minneskultur, begravningskultur och monument. Vi fick möjlighet att ställa ut en del av vår utställning eftersom biblioteket hade fått en avbokning av en konstnär och hade plats för att gratis ställa ut något annat. De meddelade om detta på webben, vilket var praktiskt - jag kunde snabbt reagera och få arrangerat med kort varsel att Minnesvårdarna presenterade sig lämpligt kring Allhelgona och 'Halloween'. Utställningens planscher planerades uttryckligen för att kunna återanvändas vid dylika tillfällen, och det fungerade ganska väl. Upphängningen var inte riktigt lika lyckad som i kryptan fjol, men dylikt måste man räkna med. Håll utkik efter mer intressant program anknutet till minneskultur på föreningens webbsidor, här.

Konferens om det materiellas gränser inom kristendomen – Åbo 2014

Professor Hamburger från Harvard håller föredrag om representationer av Förbundsarken och tabernaklet i medeltida handskrifter. Illuminerande!

Den internationella tvärvetenskapliga kongressen 'Christianity and the Limits of the Materiality' arrangeras vid Åbo universitet idag och imorgon. Temat ackumulerade en rad intressanta föredrag både av finländska och utländska forskare och väckte även mitt intresse att tala om gränser för det materiella i kristendomen gällande mina fallstudier Nådendal och Kökar och forskningen och promovering av dessa platser både som fornlämningar och scener för monumentresningar och religiös verksamhet.

På grund av mängder av arbete unnar jag mig inte att delta båda dagarna, men tog mig i varje fall idag till Åbo för att delta i dagens key notes och sessionerna Ib och Iia. Staden är tillräckligt lätt att nå med tåg från huvudstadsregionen bara man ger sig litet tid – och ro – att åka tåg. Jag begav mig alltså iväg i ottan mot Åbo och behövde inte bli besviken. Konferensen öppnades klockan 9 av en av arrangörerna, forskaren vid Åbo universitet Minna Opas. Hon gav en kort, men koncis presentation av konferensens tema, utgångspunkter och målsättningar.

Dagen inleddes med en key note föreläsning av forskaren Marleen de Witte från Amsterdam. Hon reflekterade över konferensens tema i förhållande till sina fallstudier av pingströrelsen i Ghana. Tro är en väsentligt begrepp, som kom att vädras under hela dagens lopp på många vis. Ett viktigt begrepp inom kristendomen är att närma sig det materiella genom 'att agera', att göra, att skapa (make på engelska). Hon lyfte fram pingströrelsen som en 'religion som media', där betydelsen av upplevelse är väsentlig. Trots att kristendomen ofta tar avstånd från det materiella är det ändå närvarande, argumenterade de Witte: i pastorns dräkt, hans rörelser, röst, musiken etc. Då predikningarna bandas in och säljs som produkter, dvd:n, eller visas på tv används kroppen även som beröringspunkt – pastorn kan be tittaren röra i rutan etc. Fascinerande!

Efter kaffepausen vidtog den andra key note föreläsningen som hölls av professor Jeffrey Hamburger från Harward: 'Off Limits: The Ark of the Covenant as Site of Taboo and Transgression'. Hamburger är expert på tysk konst och kulturhistoria, varför han presenterade ett antal illuminerade manuskript som presenterar uppfattningarna om Förbundsarken och till den relaterade teman. Spännande som i Raiders of the Lost Ark? Förvisso! Illuminationerna strävade efter att sammanbinda materia och ande, vilket exempelvis manifesterades i bilder av Tabernaklet. I tidig medeltida bilder var hänget framför arken avbildat som lintyg, men under århundrades lopp blev bildspråket allt stelare och arken förlades i en ram som närmast liknade en byggnad. Tabernaklet förvandlas över tid att mer och mer likna en kyrka och arken tar formen av ett relikvarium. Det brustna hänget framför arken vid Jesu dödsögonblick bands även metaforiskt ihop med hans sidosår, som en metafor genom man kan kontemplera över att nå Guds ansikte, förklarade Hamburger. Övergången från det dolda (hänget framför arken) till det synliga (hänget brustet – Kristi offer) var en gränsöverskridning som kunde avbildas på detta vis. I det senmedeltida Tyskland blev arken ett relikvarium därifrån Kristus framträdde. Även Jungfru Maria började jämföras med arken. Personligen kom jag genast att tänka på professor Yrjö Hirns Mariastudie Det Heliga Skrinet (1909), men minns inte direkt om Hirn skrev något även om arkmystiken. Intressant var det i varje fall!

I min egen session på eftermiddagen hade jag äran att tala först, men efter mig presenterade forskaren James S. Bielo från Ohio sitt pågående projekt som dokumenterar och analyserar skapandet av en temapark i Kentucky, som ämnar presentera Noaks ark. Parken kommer att omfatta 700 000 fot i kvadrat och själva arken blir en mastodont av trä ovan mark på 100 000 fot i kvadrat. Den fascinerande processen kring den lilla kärngruppen som designar och bygger parken (själva båten kommer att byggas av människor från Amishrörelsen i praktiken) var intressant presenterad av Bielo. Bakom bygget är kreationiströrelsen Answers in Genesis. Planeringsgruppen försöker ebakta alla möjliga besökare och även skapa en berättelse från ljus till mörker som skall uppmuntra till konversion. Men det finns gränser för det materiella, såsom många praktiska problem, förklarade Bielo: exempelvis hur de bäst kan föra dialog med 'andra Noaks', dvs. Med bilden av Noak som florerar, inte minst i den senaste filmen från ifjol. Här lyfts även upplevelsen fram som en viktig gräns – hur överskrids den, hur kan den kontrolleras? Det kommer att bli spännande att se om parken verkligen kommer till och öppnar år 2016 och hur det går med Bielos forskning i anslutning till detta.

Vår sessions sista talare var doktoranden Anna Haapalainen vid Åbo universitet som presenterade ett tema ur sin doktorsavhandling om religiösa skådesspel i Sankt Mikaels församling i Åbotrakten. Som case idag behandlade hon ett passionsspel, hur det arrangerades, planerades och hur de involverade aktörerna kände och upplevde det hela. Scenen är intill kyrkans altare, vilket även skapade sina egna begräsningar över hur själva skådespelet kunde framföras. Aktörerna var dock mycket noga med autenticitet i dräkter med mera i ett försök att överskrida gränserna i tid och rum. På många vis påminde detta om mina egna problem med hur aktörer agerar ut riter eller skådespel, gudingar eller liknande på fornminnen, så det kommer att bli intressant att höra resultaten av studien när den är klar.

Efter en stärkande kaffe och bulle var det dags att höra dagens sista session. Jag valde att gå och lyssna på doktor Teemu Mantsinen från Åbo, som presenterade en aspekt ur sin pinfärska avhandling om kontroll och frigörelse från den finska pingströrelsen. Han behandlade idag särksilt frågor anknutna till de forna pingstvännernas upplevelse av kroppsligheten. I sin framtida forskning kommer han att göra större jämförelser och samarbeta även med exempelvis svenska forskare kring personer som går ut islam, berättade Mantsinen. Även här betonades betydelsen av den individuella upplevelsen, så denna dags tema var verkligen 'making belief', som redan de Witte hade understrukit på morgonen.

Det sista föredraget idag hölls av docent Päivi Salmesvuori från Helsingfors universitet, som presenterade en fallstudie över en visionär. Hon fortsätter från att ha forskat kring visionärerna Hildergard av Bingen och Heliga Birgitta till moderna visionärer såsom finländskan Helena Konttinen och som en jämförelse ett amerikanst fall, C. B. Sanders (1831-1911). Spiritualismen och de nya uppfinningarna elekritictet med mera låg i tiden öfr dessa moderna visionärer, vilket även verkar synas i allt från metaforer till verksamhet: Sanders fick anfall under vilka han fick visioner och till och med kanaliserade en 'x+y=z'. Sanders såg sig som en god kristen, han var pastor i Alabama, och talade inte med de döda som ett medium, utan framförde meddelanden om levande personer till deras släktingar osv. Trots att han verkade under brinnande inbördeskrig, nämns detta enligt Salmesvuori inte med ett ord i hans biografi utgiven år 1875. Boken bär många likheter med en hagiografi – till exempel har hela 69 'pålitliga vittnen' intervjuats om deras syn på visionären. I likhet med Mantsinens föredrag, och de tidigare key notes, handlade Salmesvuoris föredrag idag särskilt om exempel på förhållning till kroppen, som gräns – kanske? Den här typen av studier är populära just nu, tycker jag, i en 'bodily turn' som tycks florera sedan kanske ett tiotal år tillbaka. Men det betyder inte att temat på något vis är utslitet, tvärtom kommer det att finnas rikligt med fall att behandla och tankar att vädra gällande studierna av performance i förhållande till religion, det materiella etc.

Dagen var med andra ord mycket givande och det är en trött historiker i skrivande stund på tåget påväg hem. Trött, men tacksam för nya infallsvinklar, intressanta möten och god diskussion.

Mellan Rom och Vanda - en dag i Setäläs anda

Seminariet till minne av professor Päivi Setälä hölls idag för en nästan fylld solennitetssal i Helsingfors. Professor Katarina Mustakallio drog sig till minnes sin lärare, kollega och vän.

Då ett nytt läsår kört igång på universiteten i Finland var det en utomordentlig tidpunkt att arrangera ett minnesseminarium för professor Päivi Setälä (1943-2014). Seminariet arrangerades av bland annat Finska Historiska samfundet och jag hade möjlighet att med omkring 250 andra personer delta i tillställningen, festligt i Helsingfors universitets solennitetssal.

Panelen diskuterade Päivi som forskare, forskningspolitiskt aktiv, lobbare och person som kunde skapa och upprätthålla nätverk före begreppet nätverk ens fanns.

Seminariet öppnades efter att vi först effektfullt fick ta del av ett filmklipp från 1991, då Kristinainstitutet startade och Päivi berättade om genusforskningens betydelse. Härefter inleddes semit med ett anförande om Päivi i korthet av professor Katariina Mustakallio, en av Päivis elever tillsammans med många andra av oss från olika decennier. Efter Mustakallios vackra inledning vidtog en panel ledd av professor Aura Korppi-Tommola bestående av Päivis vänner, medarbetare och elever som beskrev olika aspekter av Setälä, som var en visionär, en expert och mecenat. Röster ur publiken deltog även med välkomna inlägg, detaljer och större analyser om Päivis syn på humaniora och vetenskapen i Finland, där våra vägar lett och leder till Rom. Professor Kolbe konstaterade att denna sal förvisso representerar denna tanke, ett 'Rom-parti'. Före pausen gjordes några viktiga inlägg av publiken, däribland av professor Matti Klinge, att Päivi alltid framhöll att publicera på flera språk, även de små nationella språken finska och svenska. Päivi var själv en av de främsta att publicera också populärhistoriska verk med stor genomslagskraft, såsom Antiikin nainen (1993) med flera. Snart blev det dags för kaffepaus, då jag tyvärr måste bege mig mot nästa destination. Under den första delen av programmet nämndes inte Päivis stora intresse för och kärlek till modern konst och konst överlag, men jag hoppas även denna aspekt av henne lyftes fram senare. Det var en glädje att få besöka Päivi under gemensamma projekt i hennes vackra hem där man alltid blev varmt emottagen och inspirerande att arbeta bland all den sköna konsten. Jag hoppas Päivis forskningspolitik lyftes fram ytterligare och diskuterades ännu mer senare, eftersom den aspekten är oerhört viktig. Och det skulle ha passat väl med tanke på hurdan aktiv och modig människa Päivi var.

Bokutgivning i Vanda: en tvåspråkig bok riktad till barn om den historiska Kyrkobyn presenterades idag.

Jag skulle nämligen iväg till ett evenemang som gick av stapeln helt i huminaisten Päivis anda, nämligen en bokutgivning. Vanda stadsmuseum har nämligen idag publicerat en ny historiebok för barn, både på finska och svenska: Byn med den gömda skatten! Boken kompletteras på webben av spel och annat pyssel här. I vackert höstväder utgavs boken i Kyrkoby skola och den gick att köpa för 12 euro under eftermiddagens lopp. Vanda stadsmuseum har under de senaste åren varit mycket aktiv med utställningar, arkeologiska undersökningar och publikationsverksamhet - staden har satsat stort på att bygga och upprätthålla den historiska identiteten. Denna bok var igen ett utmärkt exempel på flera år av aktiv forskning och publicering, såsom den ifjol utkomna boken om Vandas medeltid av historikern Tapio Salminen. Berättelsen om den mystiska nyckeln och barnen som vandrar i det förflutnas spår i Helsinge Sankt Lars kyrkas omgivning är en verklig pärla! Grattis till museet och författarna!

Vetenskapshistoria i Helsingfors II

Idag fortsatte konferensen Science as profession i Vetenskapernas hus i Helsingfors. Bakom arrangemangen stod alltså styrelsen för Finlands Lärdomshistoriska Samfund och konferensen var verkligen välbesökt, fylld av givande möten och inspirerande föredrag.

Tyvärr hann jag inte delta i den mån jag hade hoppats p.g.a. arbete på Tmi Eva Ahl, men måste i varje fall hålla mig á jour med den senaste vetenskapshistoriska forskningen och höll också själv ett anförande idag på förmiddagen. Det är också viktigt att man som forskare har idéer för framtida projekt, och det var just ett dylikt jag kunde vädra idag: om professorerna Martti och Gunvor Kerkkonen, som levde och var aktiva i Helsingfors inom historia på 1900-talet.

I samma session höll också professor Alexander Pechenkin från Moskvas statsuniversitet ett intressant föredrag om fysikern L. I. Mandelstams forskning kring optiken under det tidigare 1900-talet. Mandelstam framförde motsatta teorier om t.ex. det blå ljuset i förhållande till Max Planck. Av ideologiska orsaker fick Mandelstam, trots att han gjorde misstag i sina antaganden, hjältestatus i den sovjetiska vetenskapshistorien, vilket Pechenkin nu har dekonstruerat i sin färska bok om honom. Efter Pechenkin presenterade doktor Jukka Nyyssönen sitt postdocprojekt vid Norges arktiska universitet som handlar om Väinö Tanners karriär från statlig expert inom kemi och gruvdrift till emigrantprofessor och kulturgeograf. För en historiker är Tanner ett mer bekant namn från den politiska arenan så det var ett föredrag som väckte många insikter om Tanners stora influens inom sameforskningen tack vare den studie han utgav om Skoltsamerna år 1929, fastän han kanske inte hade kompetens för sin undersökning vilket även väckte kritik. Sedermera har arbetet dock efter krigen och under 1980-talet fått en pionjärstatus. Själv tyckte jag vår session var liten, men vi bidrog med god diskussion och särskilt tacksam är jag för den positiva feedback jag fick för min egen presentation.

Efter sessionen kunde jag gå på lunch i gott sällskap: med två kolleger, och byta idéer och nyheter. Det är sådant som är minst lika viktigt för en forskare som själva vetenskapandet och gör att jag alltid har och alltid kommer att ha ett otroligt utbyte av att delta i konferenser som denna. Ett hjärtligt tack till arrangörerna!