Visar inlägg med etikett doktor. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett doktor. Visa alla inlägg

lördag 24 maj 2014

Hemming och promotion - höjdpunkter i maj 2014 del I


På aktövning i Helsingfors universitets huvudbyggnad på torsdagen. #filpromootio2014

På torsdag var det 500 år sedan salige biskop Hemming av Åbos skrinläggning i Åbo domkyrka. Jag fick stipendium av Niilo Helanderin Säätiö för att promovera detta i år och skall göra mitt bästa. Docent Osmo Pekonen skrev en kolumn om Hemming i torsdags på finska, som kan läsas här.

Jag hade tyvärr inte tid att fokusera så mycket på firandet av Hemming, eftersom jag fyllde 39 samma dag och deltog i Filosofiska fakultetens promotion 2014 och aktövningen på torsdageftermiddagen. Vi var nästan 200 doktorer och cirka 300 magistrar som skulle få våra insignier, se bilden ovan.


Magisterkransarna läggs i alfabetisk ordning för att magistrarna skall kunna ta sin egen krans inför akten.


Selfie före promotionsakten med doktorerna och kollegerna, vännerna Jukka Relas och Johanna Vuolasto.


Framför Alma mater försedd med min hatt och mitt svärd, redo för nya utmaningar.

Den stora promotionsdagen var igår, då vi samlades klockan 9 i Universitetets huvudbyggnad för att ställa upp oss i procession, doktorer i svart och magistrar i vitt. Männen i frack. Flera jubelmagistrar och några jubeldoktorer blev även promoverade, däribland professorerna Päiviö Tommila och Anto Leikola samt Antti Ahlström. Det var verkligen rörande. Promotor Arto Mustajokis tal kritiserade det återkommer snacket om 'innovationer', och poängterade att det viktiga är att skapa förutsättningar för tvärvetenskaplig verksamhet. Och det är sådant som vi är bra på vid universitetet. Så snart primusmagistern besvarat sin fråga kunde vigandet av magistrar med lagerkransen inledas. En efter en steg de fram och blev krönta, medan våra grupper av vitklädda magistrar och svartklädda doktorer långsamt vandra runt i salen och intog våra nya positioner. Efter att primusdoktorn besvarat sin fråga och godkänts, kunde vigandet av doktorer ta vid. Det inleddes med jubeldoktorerna och de 13 hedersdoktorerna, däribland konstnären M. A. Numminen, som fick sina insignier vid denna promotion. Därefter var det vår tur, 'de unga doktorerna', att få vår hatt och våra svärd.

Efter akten gick vi till kyrkan på gudstjänst i procession längs Unionsgatan och likaledes tågade vi åter igen tillbaka till Universitetet där vi fick våra intyg. Solen gassade, men kunde inte hindra oss från att le nöjt åt vår fantastiska prestation att än en gång iscensätta en nästan 400 år gammal högtidlig tradition. Varma gratulationer till alla som deltog och idag fortsätter festa med utflykt och bal!


Med min svärdsslipare, Mikko, påväg på en efterlängtad middag som avslutning på en fantastisk dag.

tisdag 18 januari 2011

"Doktoressa" eller litet om kvinnobilden

Deltog förra fredagen i ett ypperligt seminarium av och om serietecknare, kvinnliga sådana. Publiken var rätt kvinnodominerad, men inte helt - glädjande. Speciellt glädjande var dock själva initiativet och utställningen om kvinnobilden i serier, arrangerad av Päivälehtimuseet - bra gjort! Utställningen hör ihop med ett bredare nätverk av samarbete med Arbetarmuseet i Sverige, som hade en utställning i samarbete med serietecknargruppen "Dotterbolaget".

Seminariet inleddes därför med en talare från Arbetarmuseet. Det var verkligen trevlig att höra hälsningar från Sverige - tyvärr dock på knagglig engelska! Men summa summarum var inläggen intressanta (övriga inlägg var en panel, ett föredrag med "tantenergi" av H. Pyystinen som fick Puupäähatten ifjol, och ett inlägg av bl.a. Kaisa Leka, som talade om bilden av handikappade i serier - det var för övrigt mycket tankeväckande; ofta är en funktionsstörning ett straff för någon ond karaktär...).

Panelen diskutera många frågor, förebilder etc., men även vad de vill "kalla sig", dvs. "kvinnliga serietecknare" (fi. "naissarjakuvapiirtäjiä" - "serietecknarinnor" eller "serietecknarskor" på svenska?). Det slog mig att det är ju så vi kallas om vi är kvinnor som "gör" något - "konstnärinnor", "författarinnor"... Ifall man blir seriöst tagen, hoppas man väl bli kallad "konstnär" eller "författare". Gäller segregeringen även för kvinnliga doktorer? Borde vi heta "kvinnodoktorer" i så fall (fi. "naistohtori"), eller skulle det betyda att vi doktorerat i genusforskning? "Doktorinna" kan vi ju inte vara, för då är vi "doktorns fru", men kanske "doktoressa"? Det skulle i varje fall låta bättre än "kvinnodoktor"... Min italienska lärare 2004 ansåg att en kvinnlig lärare skulle kallas "professoressa" på italienska, eftersom "professora" är "professorsfru". Nåja, jag hoppas dock att bli kallad bara "doktor", eftersom jag hoppas yrket i sig, i idealfall, borde vara könlöst. Borde.