'Fornmarknad' i Lovisa 2014 - varför?

Fornmarknad i Bastion Ungern i Lovisa 12-13.7.2014.

Igår åkte vi en tur tillbaka till Östnyland och Lovisa för att besöka årets Fornmarknad. Evenemanget lär ska vara relativt nytt och arrangerades ifjol, kanske tidigare. I varje fall hade jag totalt missat att dylikt arrangeras också i Östnyland, så det var en trevlig överraskning. Marknaden pågår ännu idag söndag 13.7 mellan 10-16, om ni råkar ha vägarna förbi.

På marknaden såldes produkter med historia. I samband med dessa smycken hänvisades till den tavastländska forntiden, dess 'storhetstid' med fornborgar och stormän... Det är ett sorts kommersiellt arkeologibruk, som har sin etablerade plats på dessa 'Fornmarknader'.

Bastionen är fin och ligger precis intill Lovisa stadskärna. Därför är det synd att det historiska inte lyfts tydligare fram här på marknaden. Varför kalla den enbart 'Fornmarknad' och hänvisa mest till en obestämbar medeltid? Kunde inte bastionen i sig utgöra den ram som den verkligen är, med rötter i 1700-talet? Då kunde marknaden här i Lovisa fokusera mera på 1700-talet. Det är också 'förr i tiden', och visst har vi många medeltidsmarknader i den finländska sommaren, men var är 1700-talet? Endast på Sveaborg? Jag tycker absolut jag hellre sett pigor och fina damer här, sälja sina ekologiska produkter i 1700-talsklädsel, bära omkring på sina korgar, koka te och till och med det nästan halvt olagliga kaffet för besökarna. Mikko sa, att folk inte förstår finesserna - att allt är bara 'förr i tiden' som man förklarar det för 5-åringar, att folk inte förstår skillnad mellan förhistoria, medeltid och t.ex. 1700-talet, att det skulle vara 'pärlor för svinen'. Är det så? Jag skulle önska litet mer variation - 1700-talet var ett MYCKET spännande och omvälvande sekel inte minst i Finland - en källa till otaliga berättelser, flankerad av vacker 'historisk' musik. Mina kolleger som forskar i 1700-talet skulle ha massor att erbjuda ifall någon bara frågade. Come on, Lovisa - satsa nästa år på '1700-talsmarknad', det skulle vara något alldeles oerhört intressant i dessa kulisser!

På Fornmarknaden kunde man slå sitt eget mynt, speciellt för just denna marknad.

Många försäljare såg bekanta ut, såsom Salakirjat, som frekventerar dessa evenemang med sina speciella böcker. Dagen var solig och vacker, men här var man inte lika strikt gällande produkterna och försäljarna som exempelvis på Medeltidsmarknaden, utan här fick man sig också moderna bakverk och en slurk med kaffe. Musikerna var även på plats och spelade musik i medeltida stil och ljudvärlden är förvisso en viktig del av upplevelsen.

Bastion Ungern i sig är en fin upplevelse, men barnen förstod inte riktigt vad en försvarsanläggning är och hur det hängde ihop med stadens grundande. Spännande i varje fall.

Barnen fick sina träsvärd och dottern en lergök - mycket glädje av små ting. Förhoppningsvis är dessa leksaker hållbarare än moderna platsgrejer.

Bruksmiljö i Östnyland: Strömfors

Bruksmuseet i Strömfors är beläget i den så kallade Nedre smedjan.

I Östra Nyland finns bruksmiljön i Strömfors från 1600-talet, som är värt ett besök. Brukets grundare och ägare var till en början naturligtvis traktens stormän av ätten Creutz, men bruket övergick senare till af Forselles och slutligen klanen Ahlström, som sedermera fokuserade mer på sågar än järnframställning. I brukets lilla museum i den nedre smedjan finns en fin stånghammare och också glimtar ur livet på bruket. Intressanta föremål finns att beskåda: hornorkesterns notblad och instrument, järnprodukter och uppläggning från en industriutställning, skrivbord och gamla skrivmaskiner med mera, med mera. Barnen fick också klättra in i loket "Bässen" i utställningen. Tankarna går till "Lill-Bässen" i Fiskars, som finns att beskåda i centrum av byn i det nedre bruket. Transporten med de smalspåriga järnvägarna för drygt hundra år sedan var en viktig länk i processen hur produkterna skeppades ut i världen.

Brukets kyrka härstammar från 1600-talet, men fick sin nuvarande skepnad år 1898 under Ahlströmarnas tid, får vi höra av guiden som hjälper oss på plats. Tyvärr försiggick en vigselövning i den pittoreska träkyrkan, varför vi inte ville storma rakt in, men genom fönstren kunde man ändå se en skymt av Helene Schjerfbecks berömda altartavla - den enda hon lär ska ha målat. Kyrkan ser liten ut, men skenet bedrar: den rymmer hela 350 personer.

Dagens höjdpunkt var inte historien dock, utan att barnen fick mata en hantverkares kaniner. Det är det levande i det förgångna som är mest tilldragande och det förenas även i Strömfors. Personligen gick jag på våra minnens stigar: för nära trettio år sedan var vi på lägerskola i Kuggom och besökte då olika mål i trakterna kring Lovisa, bland annat Strömfors bruk. Precis som då är vyerna lummiga och fascinerande.I likhet med Fiskars i Västnyland är Strömfors bruk även idag en levande miljö, där man bor och hantverkare och konstnärer verkar. I bruksbyggnaderna kan man idag köpa konst- och hantverk till salu och se konstutställningar (stallvinden). Tro det eller ej: i en av butikerna såg jag också Heliga Birgitta i keramik. Konstverket i fråga är ett måste i något skede, det är bara att återvända snart igen.