Bruksmiljö i Östnyland: Strömfors

Bruksmuseet i Strömfors är beläget i den så kallade Nedre smedjan.

I Östra Nyland finns bruksmiljön i Strömfors från 1600-talet, som är värt ett besök. Brukets grundare och ägare var till en början naturligtvis traktens stormän av ätten Creutz, men bruket övergick senare till af Forselles och slutligen klanen Ahlström, som sedermera fokuserade mer på sågar än järnframställning. I brukets lilla museum i den nedre smedjan finns en fin stånghammare och också glimtar ur livet på bruket. Intressanta föremål finns att beskåda: hornorkesterns notblad och instrument, järnprodukter och uppläggning från en industriutställning, skrivbord och gamla skrivmaskiner med mera, med mera. Barnen fick också klättra in i loket "Bässen" i utställningen. Tankarna går till "Lill-Bässen" i Fiskars, som finns att beskåda i centrum av byn i det nedre bruket. Transporten med de smalspåriga järnvägarna för drygt hundra år sedan var en viktig länk i processen hur produkterna skeppades ut i världen.

Brukets kyrka härstammar från 1600-talet, men fick sin nuvarande skepnad år 1898 under Ahlströmarnas tid, får vi höra av guiden som hjälper oss på plats. Tyvärr försiggick en vigselövning i den pittoreska träkyrkan, varför vi inte ville storma rakt in, men genom fönstren kunde man ändå se en skymt av Helene Schjerfbecks berömda altartavla - den enda hon lär ska ha målat. Kyrkan ser liten ut, men skenet bedrar: den rymmer hela 350 personer.

Dagens höjdpunkt var inte historien dock, utan att barnen fick mata en hantverkares kaniner. Det är det levande i det förgångna som är mest tilldragande och det förenas även i Strömfors. Personligen gick jag på våra minnens stigar: för nära trettio år sedan var vi på lägerskola i Kuggom och besökte då olika mål i trakterna kring Lovisa, bland annat Strömfors bruk. Precis som då är vyerna lummiga och fascinerande.I likhet med Fiskars i Västnyland är Strömfors bruk även idag en levande miljö, där man bor och hantverkare och konstnärer verkar. I bruksbyggnaderna kan man idag köpa konst- och hantverk till salu och se konstutställningar (stallvinden). Tro det eller ej: i en av butikerna såg jag också Heliga Birgitta i keramik. Konstverket i fråga är ett måste i något skede, det är bara att återvända snart igen.

Konst i konst?

Den avdankade akademikern fick "ledigt" idag och galopperade genast iväg till två museers utställningar hon sett fram emot: Helene Schjerfbeck på Ateneum och Matti Klinge (1936-) på Cygnei Galleri. Ateneums storsatsning är öppen in i oktober, men Klinges utställning är öppen endast nu i september 2012, så det lönar sig att besöka det pittoreska Cygnaei Galleri intill Brunnsparken i södra änden av stan i god tid. Utställningen öppnade faktiskt på Klinges födelsedag, kunde man notera. Vad jag har förstått har historieprofessorn målat i hela sitt liv och har haft åtminstone en utställning i sin hemstad tidigare. Själva utställningen bestod av några trevliga verk ur Klinges stora produktion, däribland några bekanta från utställningen på Bulevarden i början av 2000-talet (t.ex. den jag lekfullt kallar 'det rosa berget' - en av mina favoriter), men även kompletterad med nya verk och verkligt trevliga teckningar i 1700-talsstil av stormän så som Runeberg och Topelius. Man blir på verkligt gott humör av att se dessa konstverk, så det lönar sig att ta tillfället i akt.

Samtidigt kan man ta sig upp i Cygnaei villas övre våning och beskåda den fina basutställningen av professorns, författarens, estetikerns och den kosmopolitiska fosterlandsvännens samlingar. En verkligt gripande tavla är ju Edelfelts Den brända byn, som man inte kan låta bli att stanna upp inför. För övrigt var det ju klart att Klinges utställning skulle vara i just denna villa, eftersom Fredrik Cygnaeus (1807-1887) är hans förebild. Likväl bor professorn även i närheten och har även ofta målat i Brunnsparken - det såg man också i utställningen.

Helene Schjerfbecks (1862-1946) 150-jubileum till ära har ju en fin utställning ordnats i Ekenäs och också en stor utställning i Helsingfors. Hon var också aktuell i veckan, eftersom man bakom en av hennes målningar i år faktiskt har funnit en annan målning och detta offentliggjordes nu.

Ateneum har gjort en grandios utställning med hundratals verk från hela Schjerfbecks livstid. Det har gjorts olika tv-dokumentärer om konstnären, så jag minns inte i vilken av dem man även betonade hur hennes stil förändrades från impressionism till nästan tvådimensionellt på 1900-talet. Och hur hennes självporträtt även förändrades tills hon nästan "smälter in i duken", menas det i broschyren. Javisst, det gick rakt in i själen att beskåda dessa bilder. Likaså var upphängingen fin: man kunde jämföra skisser och verk samt verk, som sällan kan ses, eftersom de ingår i privata samlingar. Museet har alltså gjort ett enormt detektivarbete i jakten på verk, vilket är imponerande.

Det är mäktigt att inse att den halta flickan Helene på något sätt "återkommit" upp för trapporna (i två etage dessutom) på Ateneum. Under 1900-talet återkom hon ofta till sina favoritmotiv, det verkar som om de ofta varit från utlandsvistelserna på 1880-talet till exempel. Då jag var barn gjorde tavlorna med motiv från Finska kriget stort intryck (Den döende krigaren, Wilhelm von Schwerins död), men nu tilltalas jag mer av porträtten från mellankrigstiden och främst självporträtten. Tyvärr missade jag Gyllenbergs utställning om Andligheten i Schjerfbecks konst, det hade varit en intressant aspekt. På Ateneum lyftes dock fram många verk med religiöst tema, studier av bibliska teman, helgon och annat genom El Greco, Fra Angelico med flera.

Se nyhetsklipp om jubileumsutställningen här. Läs om utställningen i Ekenäs här.

Västra Nyland igen

Säsongen på mammas och pappas landställe i Snappertuna i Raseborg har på allvar börjat igen och det är ljuvligt för familjen ute i det gröna. Lika roligt är det också att bekanta sig med kulturutbudet och -arvet i trakten igen. Barnen uppskattade vårt besök i Raseborgs slottsruin, det var spännande att gå i gångarna och i trapporna med pappa. Vädret var inte det bästa, men i bakgrunden hördes sångövningar från sommarteatern, som skall uppföra Teaterbåten i år. Det var som sig bör. En del turister, både inhemska och utländska hade också hittat hit, vilket var glädjande.

Det regniga vädret föranledde ett besök i Ekenäs i väntan på att det kunde klarna. Barnen älskade parken som Lions skapat nere vid hamnen - där fanns till och med en dino som Johannes nöjd "red" på en god stund. Mamma och Emil tog sig upp mot museet under tiden - till Helene Schjerfbeck-utställningen, som annonserats rikligt. Och fin var den, i två våningar med en verkligen intressant "bi-utställning" i två våningar om Helenes "syskon", dvs. andra finländska kvinnliga konstnärer på 1800-talets slut: Venny Soldan-Brofeldt, Helena Westermarck, Maria Wiik etc. Denna utställning var nästan mer intressant än själva Helene, faktiskt! Man fick liksom en bredare vy på kvinnornas arbete, liv och umgänge, som påverkade dem. Helenes utställning hade dock några verkligen fina saker utställda, som t.ex. några äkta brev av henne, där hon skrev om sitt liv och sitt arbete. Med andra ord var det verkligen en sevärd utställning och glädjande att inse att dylikt inte behöver koncentreras till helsingfors, utan mycket väl kan förverkligas också på andra håll i Finland! Vår famlij kommer nog att göra ett nytt besök i utställning senare i sommar.

Jag tog även en snabb titt i utställningen Alla tiders Raseborg, där bland annat fynd från arkeologiska utgrävningar under de två senaste decennierna fanns med. Utställningen gick kronologiskt framåt genom fina interiörer med föremål, rikligt med bilder och välskrivna texter. Jätte fint, kan rekommenderas! Speciellt trevligt var det att se hur de arkeologiska - även ganska nyfunna fynden - tagits med i utställningen. Ibland blir man ledsen, då man VET att det finns ny data att tillgå, men museerna inte bryr sig. Här var det inte så, vilket var mycket glädjande. Kan rekommenderas!