Visar inlägg med etikett fortbildning. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett fortbildning. Visa alla inlägg

lördag 10 november 2012

På fortbidlning både här och där

En intensiv vecka. På onsdag och torsdag deltog jag igen i närstudiedagar för utbidlning inom kulturtursim. Som vuxenstuderande är utbildningen ytterst pragmatisk och baseras nästan helt på det heltidsarbete man sysslar med. På onsdagen ingick en övning i Helsingfors centrum, där vi skulle skapa ett kulturturismpaket - kul, och tänkvärt. Vad kunde erbjudas utlänningar, vad utomsocknes och vad kunde locka helsingforsarna själva? Och vilka möjliga profiler kan tänkas finnas i frågan om besökare... Intressant. Vår rundvandring inleddes med ett trevligt besök i det nya musikhuset som lär har blivit ett enormt populärt resmål, inte minst på grund av att det är nyhetens behag som lockar. Restaurangchefen visade oss runt och sade också att man mycket väl kunde ordna t. ex. en promotionsmiddag här - bra att lägga på minnet för den som ordnar sådana i framtiden.

På torsdagen fick jag också presentera min bisyssla, näringsidkarskapet (heter det så?), för en grupp vid Universitetet. Det fick mig att tänka litet på vad som varit och vad som är. För mig har det inneburit en god bisyssla, som gjort det lätt att anställa mig och relativt bra har det också varit för mig att årligen vara tvungen att gå igenom det ekonomiska - ypperlig träning att tvingas göra resultaträkningar etc. Lika roligt var det att vid samma tillfälle höra om andra firmor och både gamla och nya strategier och projekt. Förhoppningsvis leder kollegernas preojekt framåt, det lät lovande.

Idag förverkligades den tredje och sista dagen på Åbo landskapsarkiv och de sista timmarna av kursen “Kotiseutuarkisto-osaaja”. Dagens infopaket med övningar drogs av Päivi Niemelä och temat var privatarkiv. Det finns viktiga skillnader i hur man ordnar privata arkiv i förhållande till föreningars arkiv, naturligtvis; det saknas ofta protokoll, men istället finns det biografiskt material. Det är ändå inte lättare att ordna, utan det kan uppkomma svårigheter att skilja mellan personens privata material och offentliga, t. ex brev etc. å tjänstens vägnar. Det var alltså intressant att försöka sig på att ordna ett litet arkiv som träning och avgöra vilka val man måste göra i frågan om skapandet av kategorier och även i frågan om hur materialet skall ordnas överlag.

Överlag var kursen mycket givande och det trevligaste var återigen att träffa nya människor som är intresserade av temat både professionellt och som hobby. Kursen var väl upplagd och det som saknades var endast en genomgång och förslag på hur man skall gå till väga med elektroniskt material. Det är en så omfattande fråga att det skulle kräva en särskild kurs. Övningarna och grupparbetena var en lyckad pedagogisk metod och i anknytning till dem uppkom även god diskussion. Nöjd kunde jag alltså motta mitt fina diplom över ännu en avklarad och allmänbildande kurs. Förhoppningsvis har jag även den nytta av kursen i framtiden, som jag tänkte mig då jag anmälde mig. Jag har ju redan en del erfarenhet av att ordna privata och föreningsarkiv, men det kunde platsa väl med litet goda råd ändå. I vissa fall är det nog även regelrätt att kunna uppvisa någon form av utbildning också. I varje fall behövs kunskaperna senast ifall jag ordnar något släkt- eller familjearkiv, kanske vårt eget.

onsdag 12 september 2012

På fortbildning - även jag

Via FB rekommenderade en vän en länk om fortbildning inom resebranschen, närmare bestämt med tyngdpunkt på kultur och producentskap, så jag klickade och fann mig själv ansöka till linjen, som arrangeras av Haaga-Perho. Jag blev antagen till denna vuxenutbildning med 16 andra och vi började vår skolning igår - åtminstone hade jag nära till "skolan" denna gång, eftersom Haaga-Perho är en del av Haaga Instituutti -säätiö, som även är delägare i yrkeshögskolan Haaga-Helia vars utrymmen alltså är belägna här i Södra Haga.

Jag har studerat vid yrkeshögskola förut, då jag år 2003 blev antagen till linjen för kulturproducentskap vid yrkeshögskolan Sydväst (nuv. Novia, antar jag), men då studerade jag ännu vid ungdomslinjen, vilket var alldeles för stressigt eftersom jag samtidigt var doktorand. Därför slutade jag då efter ett år, men flera vänner och goda råd rikare. Linjen jag nu började med, vars första närstudiedag gick lyckligt och väl förbi fylld av info om själva studierna och presentationsrunda av studiekamraterna, är dock annorlunda, eftersom alla på linjen har år av arbete bakom sig och alla har specialkunskaper från förut. Nu är det också meningen att vi vid sidan av arbetet skall avlägga studierna och få stöd av både och i att gå vår egen väg så att säga. Det är alltså frågan om enbart några närstudiedagar per år och sedan självständiga studier och kurser vid sidan om arbete, låter lovande och spännande.

Dagen inleddes med presentation av själva kursen av vår kurssekreterare Ulla-Maija Alanne. Därefter presenterade en av lärarna sig, ped.dr Vesa Heikkinen, som är expert på frågor kring gastronomi och urban kultur. Han har disputerat i Jyväskylä 2004 och är forskare på Haaga-Heliga för tillfället. Hans föredrag var inspirerande och erbjöd en del tänkvärda aspekter på turism och Finland. Ordet "bränd" är t.ex. helt föråldrat, fick vi höra, då man numera tycks tala om "mood" om man är riktigt hip. Och uttrycket är ju bra i och för sig, eftersom termen beskriver en anda mer än bara yta, vi får se hur mycket vi kommer att se ordet brukas i media i framtiden - bränd är ju ganska slitet allredan.

På eftermiddagen fick vi mer praktiska råd om själva kursutbudet och också om hur vi arrangerar vårt arbete i förhållande till studierna etc. trevligast var dock pauserna, då man kunde få lära känna sina nya "studiekompisar". Många arbetar inom museibranschen på olika håll i landet, andra håller redan på med projekt som tangerar kultur, turism och miljö.

Det intressantaste nu är definitivt att få träffa nya människor. Inom kulturbranschen är nätverk a och o vilket troligen kommer att vara det största utbytet av att studera igen. Och i dagens läge är det viktigt att kunna utveckla sitt eget kunnande åt olika håll - en rullande sten samlar ju sällan mossa så att säga. Det hoppas jag gäller även för den avdankade akademikern.