Nytt, interaktivt och informativt i Fiskars museum

Till Fiskars museums byggnader hör bland annat den renoverade huvudbyggnaden uppe på kullen, arkivet till höger och Slaggbyggnaden till vänster, där en utställning även finns i övre våningen, vilken man inte bör missa.

Igår var det äntligen dags att ta mig tid att besöka Fiskars museums nya basutställning och det renoverade huset. Museet renoverades under våren 2014, vilket kunde följas på den välskrivna bloggen. Resultatet kunde visas upp från och med 1.6.2014 och utställningen har recenserats också av Kapioneeri. I den fräscht renoverade huvudbyggnaden uppe på backen (Åkerraden 9) möts vi först av museibutiken, där man för en billig peng kan betala in sig till museet (barn under 18 år går in gratis), och här kan man även handla smått och gott, däribland järnföremål - naturligtvis. Därefter börjar utställningen med en tillfällig del, som i år presenterar jubileer och fester. Fiskars jubileerna genom tiderna får stor uppmärksamhet, eftersom ett dylikt (365) firas även i år. Det är intressant att se hur historien brukats under jubileerna och vilka föremål och monument som tillkommit - däribland frimärken för 350-årsjubileet år 1999. En verkligt intressant utställning!

Utställningen om fester och jubileer är mycket informativ och presenterar både personer, platser och historiebruk.

Därefter får man se på film och på den vänstra väggen bekanta sig med brukets historia i korthet. Texterna är korta och koncisa och trevligt illustrerade - ett mästerprov på hur man SKALL göra affischer i en utställning, så att de går hem hos publiken. Genom en rolig "tidsmaskin" som man snurrar får man glimtar ur historien - fyndigt för både liten och stor.

Den roliga tidsmaskinen på Fiskars museum är färggrann och charmig.

Utställningen är med andra ord interaktiv på många vis och man får bland annat också pröva på att arbeta i den mekaniska verkstaden själv. Utställningen fortsätter genom ett arbetarhem varpå man smidigt går upp till övre våningen, där bruksmiljön presenteras. von Julins bakgrund var apotekarens, vilket även framhävs vid sidan av det faktum att bruket hade både skola, apotek och bibliotek på sin tid. Slutet av utställningen är ännu under bygge och vissa tomma väggar nästan skriker efter några fler affischer med texter och bilder, som kunde ge upplysningar om livet i bruket. Vad mer utställningen har att ge får vi alltså ännu vänta på till hösten, men eftersom museet verkligen är värt flera besök är det ju enbart ett sätt att locka besökaren tillbaka igen.

Museets huvudbyggnad verkade i tiden som kontorsbyggnad, vilket gör att man självfallet kan få pröva på att svara i gammaldags telefon och skriva på skrivmaskin där.

Museet omfattar flera byggnader, som är öppna sommartid, och vi tog oss också en titt i de övriga byggnaderna. Slaggbyggnadens övre våning presenterar en änkas och en skogsarbetares bostäder samt en titt i hur lanthandeln såg ut förr. Likaså visas Pojos första fina tv-apparat samt livet på 1960-talet, då Fiskars berömda platsprodukter tillverkades och livet förändrades i arbetarhemmet på många vis. Ficklampor gör att det blir extra spännande för barn och vuxna att leta reda på detaljer i utställningen, samt leta efter de gömda mössen.

Det var mycket roligt att få se hur man gjuter tennsoldater och att få dessa med sig hem efteråt.

Barnen fick dessutom gjuta tennsoldater igår, vilket var mycket uppskattat. Summa summarum kan man konstatera, att utställningen och verksamheten på museet är mycket barnvänligt, lätt att nå och lyckat. Idag hann vi inte bekanta oss med så mycket annat än museet och den fantastiska lekplatsen i Nedre bruket, innan det var dags att åka hem i hettan. Jag tog mig ännu en titt på nya kafét och baren Laundry, som öppnade i våras, hos Rob och Leea i den gamla tvättstugan, där de även har hållit B&B. Den svala terrassen var nästan fullsatt och caféet var mycket mysigt! Här lär ska byn samlas numera nästan varje kväll - det var ett rum som verkligen behövdes för den forna brukets, numera konstnärernas miljö i Fiskars, anser invånarna. Hit kommer jag snart tillbaka igen för att njuta av stämningen!

Laundry Fiskars Café Bar i sin nyöppnade skepnad. Man kan även njuta på terrassen (till vänster utanför bilden) och handla i boden bredvid.

Bruksmiljö i Östnyland: Strömfors

Bruksmuseet i Strömfors är beläget i den så kallade Nedre smedjan.

I Östra Nyland finns bruksmiljön i Strömfors från 1600-talet, som är värt ett besök. Brukets grundare och ägare var till en början naturligtvis traktens stormän av ätten Creutz, men bruket övergick senare till af Forselles och slutligen klanen Ahlström, som sedermera fokuserade mer på sågar än järnframställning. I brukets lilla museum i den nedre smedjan finns en fin stånghammare och också glimtar ur livet på bruket. Intressanta föremål finns att beskåda: hornorkesterns notblad och instrument, järnprodukter och uppläggning från en industriutställning, skrivbord och gamla skrivmaskiner med mera, med mera. Barnen fick också klättra in i loket "Bässen" i utställningen. Tankarna går till "Lill-Bässen" i Fiskars, som finns att beskåda i centrum av byn i det nedre bruket. Transporten med de smalspåriga järnvägarna för drygt hundra år sedan var en viktig länk i processen hur produkterna skeppades ut i världen.

Brukets kyrka härstammar från 1600-talet, men fick sin nuvarande skepnad år 1898 under Ahlströmarnas tid, får vi höra av guiden som hjälper oss på plats. Tyvärr försiggick en vigselövning i den pittoreska träkyrkan, varför vi inte ville storma rakt in, men genom fönstren kunde man ändå se en skymt av Helene Schjerfbecks berömda altartavla - den enda hon lär ska ha målat. Kyrkan ser liten ut, men skenet bedrar: den rymmer hela 350 personer.

Dagens höjdpunkt var inte historien dock, utan att barnen fick mata en hantverkares kaniner. Det är det levande i det förgångna som är mest tilldragande och det förenas även i Strömfors. Personligen gick jag på våra minnens stigar: för nära trettio år sedan var vi på lägerskola i Kuggom och besökte då olika mål i trakterna kring Lovisa, bland annat Strömfors bruk. Precis som då är vyerna lummiga och fascinerande.I likhet med Fiskars i Västnyland är Strömfors bruk även idag en levande miljö, där man bor och hantverkare och konstnärer verkar. I bruksbyggnaderna kan man idag köpa konst- och hantverk till salu och se konstutställningar (stallvinden). Tro det eller ej: i en av butikerna såg jag också Heliga Birgitta i keramik. Konstverket i fråga är ett måste i något skede, det är bara att återvända snart igen.

Gamylerna besökte Billnäs och Fiskars

I lördags gjorde Gamylerna vid Nylands Nation en vårutflykt till Fiskars i Raseborg, beläget i före detta Pojo, i Västnyland. Ett litet, men gemytligt gäng gamylern samlades på Kaserntorget, varifrån det bar av i Ampers minibuss mot Fiskars i solens värmande sken. Som vår guide idag verkade fil.mag, historiker Kim Bjröklund, som för tillfället arbetar som fri forskare och författare i Karis. Kim steg på bussen och började genast förevisa området, som till största del är en helhet som fordom varit bruksbygd, med avstamp i Billnäs, som vi besåg från bussfönstret (bilden ovan).

I år fyller Fiskars bolaget 365 år, sedan det anrika grundandet 1649, vilket förevisades i en utställning i Kopparsmedjan, som faktiskt fortsätter utöver det utlovade 31.1, fram till slutet av april – så om ni har vägarna förbi, se den! En del vitriner visar bolagets förflutna och vissa mer eller mindre kända produkter (såsom en hårtork, en elvisp med mera!), som man tidigare producerat, medan största delen av utställningen presenterar bolagets framgångshistoria (saxen, som gått sitt segertåg världen över sedan 1967) och även de annekterade dotterbolagens (Hackman, Iittala) anrika design och mest kända produkter. Björklund berättade även om bruksdriften i utställningen, där miniatyrmodellen verkade som pedagogiskt instrument. Intressant, tyckte vi.

Efter utställningen var vi redan mycket hungriga och intog vår lunch på det anrika Wärdshuset från 1836, som serverade läcker lax på mosbädd med sallad och kaffe. Sedan var det dags att återigen ta sig ut i solen och vandra några hundra meter i Nedre bruket under Björklunds ledning. Vi besökte även den lilla utställningen i Fiskars shopen samt några andra hantverkares butiker, som stod öppna för oss i vårvädret.

Härefter tog vi oss lämpligt med vår lilla buss upp på terrasserna bakom Stenhuset och kunde se de fina trädgårdsanläggningarna bakom corps de logis-byggnaden. Härifrån var utsikten också mycket annorlunda än nere vid vägen, kunde vi snabbt se, då vi tog oss runt i den ganska omfattande bruksbyggden och Björklund förevisade diverse byggnader och berättade om deras funktioner. Efter en intressant tur också i Övre bruket, vände vi stäven tillbaka mot Karis, där vi nöjda kunde returnera vår guide till hans bil i närheten av Landsbro monumentet. Efter en soldränkt och givande dag kunde den lilla truppen glatt konstater, att detta borde göras om igen – kanske vi nästa vår åker och beser Nationens ägor i Västanfjärd, förslogs det. Varför inte? I varje fall kunde GNN nöjt tacka sin Nation för stipendiet, som möjliggjorde årets givande utfärd.

Tack, Fiskars - nu fullt ös med Tmi Eva Ahl!

Min prövotid vid arkivet i Fiskars höll på att ta slut i februari, så jag ställdes inför ett val: fortsätta jobba hårt där i en trevlig och vacker miljö eller satsa på firman, som fått mycket beställningar nu i vår? Och jag valde firman, eftersom den varit min bisyssla sedan 2003 och nu och då min huvudsyssla - exempelvis nu igen för några månader framåt, då jag är engagerad i ett bokprojekt för Vanda stad och museum - dvs. med den svenska versionen av den nyutkomna, digra och välskrivna boken om Vandas medeltid av magister Tapio Salminen (se bilden). Till tack för mina fyra månader i Fiskars belönade bolaget mig med en fin kaffemugg. Här kan jag kolla alla logon sedan tidernas begynnelse, om jag råkar få tag på några antika dyrgripar. Det bästa med presenten är ju förstås att den varje dag påminner mig om mina härliga kolleger och vänner både på museet och på bolaget. Tack, det var en ära att få jobba med er! Kämpa på, vi ses senast på sommaren, då jag kommer dit med familjen!

Den sista veckan, förra veckan, i Fiskars var arbetsdryg då jag både jobbade dagtid som arkivarie och på kvällarna redan sysslade med många av firmans uppdrag. För att hinna med allt satsade jag på att bo på ett ljuvligt Bed&Breakfast i byn. Företagarna Rob och Leea satsar stort och håller på att renovera för ett fint kafé i bottenvåningen, men redan nu kan man stanna hos dem i deras gemytliga B&B, som de hyr av Fiskars bolaget. Byggnaden är från 1800-talet och var i grunden en tvättstuga, sedan har byggnaden verkat som skola och bibliotek. Rob konstaterade att den alltid verkat vara i bruk i sådana uppgifter, som det vid en viss tidpunkt funnits behov för - nu är det dags för ökad turism och dess uppgift som B&B - fint tänkt, Rob! Ovan och nedan ser ni bilder på byggnaden, som alltså varmt kan rekommenderas för den som vill övernatta i den vackra byn Fiskars (utsikten från fönstret i ett av rummen som går att hyra vetter bildskönt mot ån och "Inkopark", som fått namn av en av bolagets vd:n - antar jag, se nedan).

Min sista dag som tf. arkivarie i Fiskars avslutades med att jag deltog i öppningen av en utställning i Belgiska ambassaden. Utställningen handlar om Finlands valloner och presenterar konst, men även deras bakgrund i järnbrukens Finland på 1600- och 1700-talen. Förra veckan hade jag möjlighet att fixa lånet av några föremål från bolagets arkiv till utställningen, som förtjänstfullt byggts av Helena Miettinen, som är ordförande för Finlands valloner för tillfället och en gammal vän från Universitetet. Utställningen är öppen denna vecka och nästa - om ni rör er i Helsingfors är den att rekommendera!

Ett annat faktum som påverkade mitt beslut att satsa på firman mer var även följande: det var även ganska tungt att köra av och an till Pojo varje dag i regn, rusk och mörker (ca 3 h/dag inalles). Nu har jag mer tid för familjen igen, vilket redan nu kommer till synes i att jag inte är lika trött som i februari. Våra utdragna influensor i familjen i januari och februari gjorde mig om möjligt ännu tröttare, men nu får vi hoppas att våren snart knackar på också hos oss, med sol, värme och spirande knoppar.