På resemässan 2013

På vuxenutbildningen i turism jag deltar i på Haaga-Perho var det dags för närstudiedag och denna gång fick vi lyxen att vistas på resemässan i Mässhallen i Helsingfors, som arrangerades förra veckoslutet. Vi skulle utföra några uppgifter, men sedan var det bara att dyka in och njuta av stämningen.

Jag besökte några intressanta och förvånande utställare, däribland Evlut-kyrkan, som meddelade mig att det finns tiotals församlingar ute i världen med finländare på diverse orter. De samarbetar intensivt med Katolska kyrkan i frågan om utrymmen och verkar i stort sett med hjälp av frivillig arbetskraft - förbluffande. Förra veckan skrevs det om kyrkans nya guide till kyrkor, ja, vilken kristen kyrka som helst (Bongaa kirkko), som lanserats och dessa delades även ut på mässan. Kyrkans utställning var naturligtvis försedd med ett kyrktorn, där man kunde ta tillfället i akt och spendera en lugn stund, se ovan.

Naturligtvis kollade jag strax in andra fina inhemska avdelningar och - såklart - vad "min forskningsobjektstad" Nådendal hade att erbjuda. Utställningen var intill Åbos, som i förhållandet till Nådendal var förloraren, eftersom Muminhuset kunde ses på långt håll.
- Nåväl, då är det Mumin för hela slanten och ingen klosterkyrka, tänkte jag, men fick ta min tanke tillbaka.

På första bästa broschyr lyste klosterkyrkan på pärmen och Nådendals marknadsföringskasse hade - ja, kan ni gissa? - Mumin på ena sidan och den "klassiska" vyn mot klosterkyrkan från syd på andra sidan, se filmsnutten!

Sigtuna och Hagaparken i vinterskrud

S:t Olofs kyrkoruin i Sigtuna står i närheten av Mariakyrkan och dominikanernas forna område av staden. På fotot ses absiden och koret i öst.

Dags för ett besök i Sverige med familjen igen. Denna gång tog vi bilen med och kunde åka ut utanför Stockholm på en liten tur i ett landskap i vinterskrud. Vi tog oss till Sigtuna, där vi i gnistrande solsken kunde se på de medeltida kyrkoruinerna, som minner om den nu sovande småstadens forna storhet. Detta var en gång kungens säte och hans kungsgård låg vid den nuvarande ruinen av S:t Pers kyrka. Andra kyrkor är S:t Lars och S:t Olof, inte häpnadsväckande några av de mest populära helgonen i riket överlag.

Kyrkan, som en gång varit dominikanernas, finns i Sigtuna och är helgad till Maria.

En del av väggarnas sträckning, som kan ses i marken intill Mariakyrkan, visar var det forna dominikanerkonventet legat.

Mariakyrkan, som en gång var dominikanernas kyrka i rödtegel, står kvar. Vi var här senast år 2009, med de två äldre barnen, men ingen av dem minns naturligtvis vårt besök. Då kunde vi även se kyrkans inre och dess helgonbilder. Denna gång ville vi inte störa mitt i högmässan. Utanför kyrkan står ett benhus eller kapell (?) från 1700-talet, i vars vägg finns en runsten. Bara för att nu nämna några exempel på återanvändning av material under tidigare århundraden.

Överlag är Sigtuna späckat med runstenar, som står uppresta litet här och där, men främst på de forna kyrkornas områden. På mycket fina infotavlor finns också uppgifter om medeltiden och t.ex. en förklaring om hur religiösa processioner gick till och från dessa kyrkor.

S:t Lars kyrkoruin - det finns inte så mycket kvar av denna kyrka, men intill kyrkan finns flera runstenar att titta på också.

Senast vi var här orkade vi inte se alla ruiner, men nu var det kul att springa upp och ner för Tingsberget och ta sig en titt på området. Efter hand blev det dock kallt, så vi tog oss in i den medeltida stadskärnan och siktade mot museet.

S:t Pers kyrkoruin. Intill denna kyrka var den vikingatida-medeltida kungsgården belägen. Lilla Ingegerd har säkert sprungit omkring här för tusen år sedan, innan hon blev furstinna och sedermera helgonet S:ta Anna (d. ca 1050) i Novgorod.

Museet öppnade då vi var där, men det var mycket tyst här - inga andra besökare än vi, åtminstone just då. Entrén var gratis, eftersom vi besökte dem utanför säsongen. Barnen tittade noga på miniatyren av staden och biskopens skelett gjorde stort intryck, men jag vet inte egentligen hur mycket 1-5 år gamla människor ännu uppfattar om historia. Det verkade vara en spännande upplevelse, trots allt. Och vi fick värma oss inhomhus en stund, innan vi gick vidare mot vår lunchrestaurang och tog sedan bilen mot Stockholm.

Eftersom vi hade gått om tid kvar tills båten skulle avgå, beslöt vi besöka Hagaparken i Solna. Parken är mycket kär för mig, eftersom min mormors syskon bodde här i Solna i närheten och vi besökte dem varje sommar fram till deras död under senaste sekelskifte. Under min barndom gjorde vi nästan dagliga besök i den fantastiska engelska parken, ekotemplet, Gustav III:s paviljong, koppartälten. Till min förvåning var det späckat med folk här - Stockholmarna var alla ute och åkte pulka med sina barn denna söndag!

Vi beslöt oss ta en titt på Fjärilshuset, som även det anknyter till kungen, eftersom han lät grunda en vinterträdgård och orangeriet här på sin tid. Fjärilarna och fiskarna verkade mycket intressanta för barnen och återigen hade vi en välkommen paus från det kalla vädret ute. Snart var det dags att tacka och ta farväl av Sverige denna gång, men förhoppningsvis ses vi snart igen.

Året började med blicken mot Nådendal

Vi blev bjudna till Masku av Johannes gudfar, Joonas, som har sin släkts villa vid havsstranden där. Vi packade med skidor och pulkor, eftersom snön ligger tjock här i Helsingfors. Det var förbluffande att komma fram och se att marken var bar. Men det var inte mindre spännande för det, tyckte barnen, som genast utforskade klipporna och gården.

Joonas moster är konstnär och har målat en akvarell, som föreställer Nådendals klosterkyrka sedd från norr, som hon har förärat mig. Vyn är den man ser från deras villa, vilket jag kunde bekräfta och ni kan se ovan, på fotot (den lilla piggen i mitten av bilden är alltså klosterkyrkans torn). I dagens läge kan avståndet över viken och isen kännas långt, men den här platsen har någon gång legat mycket nära klostret -havet har varit den enda vettiga förbindelsevägen båd' sommar och vinter tills automobilernas tidevarv.

Vi hade även en uppgift: att hjälpa till med att tömma fågelholkarna som var ett tjugotal till antalet. Förhoppningsvis blir dessa återigen fina hem åt en generation flygfän när våren kommer. Tack Joonas, för en fin dag! :)