Igår hörde vi ett antal mycket goda och informativa föredrag om student- och universitetshistoria på Nylands Nation. Och seminariet var även ganska väl besökt - säkert mellan 50-100 personer var från och till på plats! Det med befog - diskussionen om synen på studentidentitetens variation i tid och rum var verkligen nyttig och aha-upplevelserna följde på varandra! Det var verkligen skönt att även se ett seminarium av samarbete över språk- och vetenskapsgränserna!
Professor Kolbe lyste sin vana trogen i sin analytiska öppning av seminariet - hennes digra arbete med HU:s studentkårs historia är ju välkänd. Docent John Strömberg presenterade sin forksning kirng Vasa nation och när de följande talarna framförde sina egna undersökningsresultat blev det evident att studenternas verksamhet på många sätt bär liknande drag - särdragen är enbart detaljer. Studenternas självbild granskades både ur synen på deras ideal, men även i jämförelse med praxis. Uppenbart är att hembygdsarbetet varit avgörande för studenterna under 1800- och 1900-talet - en verkligt viktig del av ett större nationsbygge och identetsskapande process i Finland! Senare har man allt mer börjat betona utländska vänkontakter - det internationella har även varit en ytterligare sten i identetsbygget. Michaela Bränn framhöll hur den "nyändska kollektiva identiteten" manifesterade i fysiska uttryck - monumentbygge, ett husbygge, ett hus som inte enbart fortfarande är ett hem för studenterna utan även blivit ett nationellt kulturarv!
I Mia Kopriolas och Sari Aaltos undersökningar av jurister och medicinare, ses den ständiga närvaron av synen på kollegialismen och kamratskapet hos studenterna, som även mycket medvetet lever mellan synen på deras yrkesroll som antingen generalistisk eller specialiserad! Och jag kunde påstå att detta även ses inom humaniora - enligt Kolbe redan från och med 1950-talet. Borde man ha en bred allmänbildning eller en tydligare expertis för ett krävande arbetsliv, t.ex. vid insitutioner?
Seminariet väckte med andra ord även frågor i åhörarna - tankar som kunde resultera i mer forskningen och ge orsak till en fortsatt debatt om studentidentiteten! I vilken mån måste en humanist arbeta vid sidan av studierna? Och varje generation måste återgå till samma frågor: finns det tid för att verka i de nätverk nationerna/ämnesföreningarna erbjuder? I paneldebatten på slutet svarade ordförandena för studentkårer på frågor om sin syn på studenterna roll. Det finns nämligen ett hårt tryck att enbart "gå i skola" numera, på bekostnad av att studera/agera ung vuxen, i samhället.
Seminariet lyckades verkligen i sitt syfte: dekonstrueringarna av olika stundetidentiteter ur olika synvinklar, belysta såväl från kårhåll som ur enskilda ämnesföreningar eller nationer var mycket givande! det är uppenbart att identitetsbygget baserar sig på en stark historiemedvetenhet och studenterna roll i nationsbygget är inte enbart universitetshistoria, utan tillhör den stora nationella berättelsen på många vis.
torsdag 11 februari 2010
tisdag 9 februari 2010
Myter om Sverige, men vilka är myterna om Finland?
Artikeln i Aftonbladet kommer naturligtvis inte med några nyheter: isbjörnar går omkring på gatorna, kvinnorna faller som käglor (nämns redan i Moment 22: Sverige är ett sex-Eldorado soldaterna drömmer om), tomten bor där, alla är långa och blonda, svenskarna gör flest självmord, är det dyraste landet i världen etc. etc.
Det som slår mig är att det förefaller som om myterna om Finland är exakta de samma! Förstås ingår väl att alla bär puukkokniv. Och att renar går omkring på gatorna. Det hörde jag själv av en dansk kille i Århus år 1996, så den myten kan jag själv påstå att någon trott på. Och i Rom kunde de inte tro att jag var finlandese, jag var så liten och mörk och talade italienska med en viss accent och därtill god engelska - jag var såklart americana ty alla vet ju att finnar är långa och blonda.
I pressen har vissa myter förstärkts och dyker upp nu och då. Finland är definitivt det dyraste landet i världen - Guud vad vår matkasse kostar. I sverige verkar de slänga mat efter en i förhållande tillv ad vi har här. Läste en dylik artikel för inte så länge sedan! Och nu och då kommer en "ny" larmrapport över hur finska (män) leder självmordsstatistiken - om inte i världen, så åtminstone i Europa.
Och de här myterna kan bara räknas till de populära och folkloristiska. Om man börjar dekontruera myter i den finländska identiteten och i historieskrivningen börjar det roliga! Men det är projekt som är för stort för att kommenteras här - kanske jag kan dra mitt strå tills tacken i min blivande avhandling; en kort dekonstruktion av identitetsskapandet i Nådendal, om hur myterna kring klostret använts för historiebruk under modern tid. Men det får ni förhoppningsvis läsa mer om senare, ha en bra dag: akta er för isbjörnarna/renarna! :)
Det som slår mig är att det förefaller som om myterna om Finland är exakta de samma! Förstås ingår väl att alla bär puukkokniv. Och att renar går omkring på gatorna. Det hörde jag själv av en dansk kille i Århus år 1996, så den myten kan jag själv påstå att någon trott på. Och i Rom kunde de inte tro att jag var finlandese, jag var så liten och mörk och talade italienska med en viss accent och därtill god engelska - jag var såklart americana ty alla vet ju att finnar är långa och blonda.
I pressen har vissa myter förstärkts och dyker upp nu och då. Finland är definitivt det dyraste landet i världen - Guud vad vår matkasse kostar. I sverige verkar de slänga mat efter en i förhållande tillv ad vi har här. Läste en dylik artikel för inte så länge sedan! Och nu och då kommer en "ny" larmrapport över hur finska (män) leder självmordsstatistiken - om inte i världen, så åtminstone i Europa.
Och de här myterna kan bara räknas till de populära och folkloristiska. Om man börjar dekontruera myter i den finländska identiteten och i historieskrivningen börjar det roliga! Men det är projekt som är för stort för att kommenteras här - kanske jag kan dra mitt strå tills tacken i min blivande avhandling; en kort dekonstruktion av identitetsskapandet i Nådendal, om hur myterna kring klostret använts för historiebruk under modern tid. Men det får ni förhoppningsvis läsa mer om senare, ha en bra dag: akta er för isbjörnarna/renarna! :)
söndag 7 februari 2010
Det var ju trevligt att ni hade det trevligt...
...men, ni får oss (troligen inte så många, men i varje fall) som INTE var där att verkligen känna oss som de persona non grata som vi då uppenbarligen är. Och ingen frågar oss heller varför: jag blev t.ex. lurad av SLS år 2003, då jag skulle börja jobba vid ett projekt där, som professor Setälä övertalat mig till. Jag lovades dator och arbetsrum och all hjälp jag kunde tänka mig, men plötsligt minerades all mark jag skulle stiga på. Det finns säkert många andra, som råkat ut för samma öde som vi, men vi tystas ner, stängs ute och bör försvinna.
Det skulle vara skönt att helt och hållet byta språk och identitet ibland, bli en del av det finska Finland istället - en mycket större pool att simma i än den unkna ankdammen. Men, för finskspråkiga är och förblir jag ändå finlandssvensk - redan ens namn gör ju att man ertappas på direkten. Så om man inte lämpar sig i ankdammen, lämpar man sig ingenstans. Men jag kan ju inte sluta andas heller. Så, fastän jag alltid älskat historia över allt annat - det har varit mitt yrkesval sedan jag var 4 år, när blev det ditt förresten, i förrfjol?? (jag har märkt att strebers söker sig till just historia - då de inte vet vad annat de kan hitta på, men vill "bli någon") - är det väl dags att jag så småningom ser mig om efter en annan utbildning. Jag har nämligen börjat längta efter en arbetsplats - vilken som helst - så att jag ens emellanåt kan få ha egna pengar på kontot. Hu, låter jag som en 1800-talskvinna? Så illa är det verkligen. Persona non grata - persona non exista.
Det skulle vara skönt att helt och hållet byta språk och identitet ibland, bli en del av det finska Finland istället - en mycket större pool att simma i än den unkna ankdammen. Men, för finskspråkiga är och förblir jag ändå finlandssvensk - redan ens namn gör ju att man ertappas på direkten. Så om man inte lämpar sig i ankdammen, lämpar man sig ingenstans. Men jag kan ju inte sluta andas heller. Så, fastän jag alltid älskat historia över allt annat - det har varit mitt yrkesval sedan jag var 4 år, när blev det ditt förresten, i förrfjol?? (jag har märkt att strebers söker sig till just historia - då de inte vet vad annat de kan hitta på, men vill "bli någon") - är det väl dags att jag så småningom ser mig om efter en annan utbildning. Jag har nämligen börjat längta efter en arbetsplats - vilken som helst - så att jag ens emellanåt kan få ha egna pengar på kontot. Hu, låter jag som en 1800-talskvinna? Så illa är det verkligen. Persona non grata - persona non exista.
torsdag 4 februari 2010
Hur kunde vi hjälpa tiggarna?
Det har redan tidigare talats om de romska tiggarna som under de senaste åren börjat ses i gathörnen av centrala Helsingfors, och det faktum att de utpressas av maffia. Och varför skulle vi ge då dessa tiggare pengar, som går rakt till någon maffia? det är lyckat att Pekka Haavisto tar tag i saken än en gång, men vi måste verkligen komma på ett sätt att verkligen hjälpa dem konkret istället för en massa snack eller helt fel åtgärder.
Jag har undvikit att ge dem pengar - det är fel sätt att få pengar, att tigga, i Finland och fel sätt att ge: här betalar vi skatt och försöker se till att kommunalt hjälpa dem som behöver. Det förefaller som om det dock inte numera skulle fungera, då gruppen utslagna bara ökar och ökar i likhet med inkomstklyftan! I Rom var det en annan sak, där gav jag slantar och tiggare ibland. Säkert tog väl maffian där även sin beskärda del, men på något sätt är tiggare - och har alltid varit - en del av samhället på många håll i Europa. Varför har vi inte haft tiggare här på flera decennier? Åtm. inte öppet, i gatubilden?
Är det för kallt här i Finland eller beror det på att vi någon gång haft en fungerande välfärdsstat? Och tecknet på att systemet fullständigt rasat för länge sedan syns uppenbart nu: tiggare, brödköer... och det är inte enbart den nya "lamans" fel skulle jag våga påstå - jag tycker vårt samhälle blivit hårdare och mindre vänligt mot medellösa redan under början av 2000-talet. Ja, det var många branscher - så som museibranschen - som de facto aldrig hann repa sig efter laman på 90-talet, aldrig hann få en ny "högkonjunktur" innan det brakade igen. Sedan jag varit i branschen (från 95) har det bara sparats och sparats och nu sparas också av det lilla som fanns kvar. Nåja, museitanter är det ingen som saknar. Men tiggare på gatan och mer och mer utslagna är det väl ingen som önskar? Eller är det bara att täppa till ögon och öron och passera dem. Bry sig om sig själv och "my family" som i retoriken i det stora landet i väst.
Jag har undvikit att ge dem pengar - det är fel sätt att få pengar, att tigga, i Finland och fel sätt att ge: här betalar vi skatt och försöker se till att kommunalt hjälpa dem som behöver. Det förefaller som om det dock inte numera skulle fungera, då gruppen utslagna bara ökar och ökar i likhet med inkomstklyftan! I Rom var det en annan sak, där gav jag slantar och tiggare ibland. Säkert tog väl maffian där även sin beskärda del, men på något sätt är tiggare - och har alltid varit - en del av samhället på många håll i Europa. Varför har vi inte haft tiggare här på flera decennier? Åtm. inte öppet, i gatubilden?
Är det för kallt här i Finland eller beror det på att vi någon gång haft en fungerande välfärdsstat? Och tecknet på att systemet fullständigt rasat för länge sedan syns uppenbart nu: tiggare, brödköer... och det är inte enbart den nya "lamans" fel skulle jag våga påstå - jag tycker vårt samhälle blivit hårdare och mindre vänligt mot medellösa redan under början av 2000-talet. Ja, det var många branscher - så som museibranschen - som de facto aldrig hann repa sig efter laman på 90-talet, aldrig hann få en ny "högkonjunktur" innan det brakade igen. Sedan jag varit i branschen (från 95) har det bara sparats och sparats och nu sparas också av det lilla som fanns kvar. Nåja, museitanter är det ingen som saknar. Men tiggare på gatan och mer och mer utslagna är det väl ingen som önskar? Eller är det bara att täppa till ögon och öron och passera dem. Bry sig om sig själv och "my family" som i retoriken i det stora landet i väst.
onsdag 3 februari 2010
Leder museidiskussionen någonstans?
Museichef Arell svarar på Arkios kritik mot Kiasma. Kommer denna diskussion dock sist och slutligen att leda någonstans? Eller blir det konsensus som vanligt, och ännu en konformismens seger?
Att verkligen våga vara annorlunda är ett stort problem i finländsk mentalitet och även ett problem i museibranschen, skulle jag vilja påstå. Maskineriet snurrar trögt och när något görs är det mycket besvärligt att få "igenom" något uppbyggande och "nytt". Jag har själv erfarit det då det gäller museipedagogiken. Ofta får pedagogiska projekt komma någonstans i mapp Ö när en utställning planeras - fastän det just vore ett sätt att "locka besökare under 35". Eller bör de kallas "kunder"? Esbo stadsmuseum var i tiden mycket väl inriktad på museipedagogik redan vid mitten av 90-talet - men kanske det var pga att museet var litet, med en engagerad (relativt ung!) personal som inte skydde nya utmaningar. Museet vann en stor seger när det godtogs att Esbo verkligen hade en längre historia än bara Poly, TKK och Nokia i Otnäs. ett stort steg var att slå samman museiverksamheten i EMMA. Så det är väl inte så konstigt att ett besökarvänligt ställe som EMMA verkligen är på topp i siffror? Här har månget statligt museum något att bita i!
Att verkligen våga vara annorlunda är ett stort problem i finländsk mentalitet och även ett problem i museibranschen, skulle jag vilja påstå. Maskineriet snurrar trögt och när något görs är det mycket besvärligt att få "igenom" något uppbyggande och "nytt". Jag har själv erfarit det då det gäller museipedagogiken. Ofta får pedagogiska projekt komma någonstans i mapp Ö när en utställning planeras - fastän det just vore ett sätt att "locka besökare under 35". Eller bör de kallas "kunder"? Esbo stadsmuseum var i tiden mycket väl inriktad på museipedagogik redan vid mitten av 90-talet - men kanske det var pga att museet var litet, med en engagerad (relativt ung!) personal som inte skydde nya utmaningar. Museet vann en stor seger när det godtogs att Esbo verkligen hade en längre historia än bara Poly, TKK och Nokia i Otnäs. ett stort steg var att slå samman museiverksamheten i EMMA. Så det är väl inte så konstigt att ett besökarvänligt ställe som EMMA verkligen är på topp i siffror? Här har månget statligt museum något att bita i!
tisdag 2 februari 2010
Let it snow, let it snow, let it...
Snökaos i Helsingfors - jag är lyckligt lottad av att få bo i norra delen av Kyrkslätts centrum: plogbilarna kör runt husen varje morgon och det är inga problem med att "få bort" snön. Och det har inte varit så här mycket snö sedan 1980-talet! Ja-a, då skidade man, åkte man skridsko och lekte "bergets kung" på den megalomaniskt höga snöhögen på skolgården! Under flera snöfria år - år 2002 begav jag mig ut på en första joggingtur 5.2 i små träningsskor! - tyckte jag ibland att det var extremt deprimerande med mörkret och regnet som aldrig ville sluta. I mars började man se de första vårtecknen och det var som att känna solen gå upp efter en evig natt!
Under de senaste jularna och nyåren, från 2007 till 2009, då jag skuffat barnvagn, har det funnits något med snö, några köldknäppar och just det - "riktig" vinter! Visst är det ju "hemskt" med snökaos, men det är ju vi människor som måste ta ett djupt andetag och ta HÄNSYN till detta. Vädret är ju en av de få saker man inte kan göra så värst mycket åt! Och är det nu lönt att klaga, vem hjälper det? Nej, snälla medmänniskor - andas djupt och njut nu av att ljuset reflekteras i den vita snön. Att barnen får åka ordentlig pulkabacke i Tölö!! Kanske det är bara svart lera nästa år igen?
Under de senaste jularna och nyåren, från 2007 till 2009, då jag skuffat barnvagn, har det funnits något med snö, några köldknäppar och just det - "riktig" vinter! Visst är det ju "hemskt" med snökaos, men det är ju vi människor som måste ta ett djupt andetag och ta HÄNSYN till detta. Vädret är ju en av de få saker man inte kan göra så värst mycket åt! Och är det nu lönt att klaga, vem hjälper det? Nej, snälla medmänniskor - andas djupt och njut nu av att ljuset reflekteras i den vita snön. Att barnen får åka ordentlig pulkabacke i Tölö!! Kanske det är bara svart lera nästa år igen?
måndag 1 februari 2010
Kiasmadiskussionen fortsätter
Diskussionen kring vem som borde leda museet för nutidskonst Kiasma - och hur - fortsätter. Det var med andra ord bra med en utländsk provokatör, rentav lysande! Nu har förre chefen Tuula Arkio rytit till i Helsingin sanomat (30.1.10) att Kiasma måste bygga upp en klar profil. Just nu har över 50 personer kommenterat inlägget på nätet och många kritiserar just språkfrågan i det hela - man anser (befogat) att chefens syn på konst är viktigare.
Det som folk kanske inte känner till är att statens museer är institutioner och ämbetsverk med all den byråkrati som ingår (sedan Kejsartiden, vågar jag påstå!), och valet är cheferna angår även de politiska partierna. Om ett parti "får sin" chef där, skall ett annat "få sin" här, vilket jag tidigare konstaterat här i min blogg.
Det som folk kanske inte känner till är att statens museer är institutioner och ämbetsverk med all den byråkrati som ingår (sedan Kejsartiden, vågar jag påstå!), och valet är cheferna angår även de politiska partierna. Om ett parti "får sin" chef där, skall ett annat "få sin" här, vilket jag tidigare konstaterat här i min blogg.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)