När ett år passerat igen är det dags för reflektioner, det sker för envar. Jag minns när jag var 11-12 och visste att jag inte var liten längre, men inte heller stor, och satt och reflekterade i mitt flickrum framför min pigtittare fylld med smycken, pennor och annat flickkrams. Satt och skrev i min dagbok, omsorgsfullt. Jag var lycklig, funderade på vad framtiden skulle innebära, såg fram emot att få se litet fyrverkeri tillsammans med pappa på kvällen (fick inte gå ensam ut på gården och titta, men fick vaka till midnatt, så pass stor var jag redan).
Jag har alltid älskat fyrverkerierna mest - det riktigt suger i magen att se dem spraka till, oerhört vackra, och sedan försvinna i nästa sekund. Ett vanitas-motiv, verkligen... Också en liten gnista lyser i mörkret.
I dessa dagar har det varit diskussion i pressen om farliga fyrverkerier - som vanligt. Idag i HBl fanns en insändare över hur onödigt det är att skjuta upp fyrk i luften, de borde delas ut åt de fattiga istället. På allvar?! Istället tycker jag man borde framhäva fyrverkerierna som det enda, fina och rätta sättet att använda krut på! Oerhört vackert, festligt och - puff - ingen får ont, ifall det skjutes korrekt. Om någon galning börjar experimentera och skjuta som en tok, det kan väl inte 99 % av oss andra ta ansvar för. Och hur är det med vapenexporten? Det var visst en liten notis i bladet häromveckan, men den diskussionen tar aldrig liksom fyr (urk). Nej, ta till och med det allra sista av bröd och skådespel (nyårsfyrverkieriet) som erbjuds vanligt folk här i Finland, och förbjud det. På allvar? Är det snart dags för revolution? Kanske det - åtminstone blir det riksdagsval i vår...
För vår lilla familj fanns det både granna fyrverkerier och små gnistor i sorgsna, mörka stunder år 2010, men allt var lika värt att uppleva. Tacksamhet är vad jag känner. Och om framtiden vet vi ju ingenting, från och med 010111 är allting igen lika nytt, att få ta i bruk den nya, helt jungfrueliga kalendern, skinande och ren, fylld med hopp. 2011 bli ett lika spännande år som alla hittills.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar