60-årsfest i Rom

Idag stundade den solenna dagen med fest i Villa Lante, föra tt fira att verksamheten där pågått i 60 år. Vi inledde vår dag i staden med att besöka några kyrkor i Trastevere, bland annat Santa Maria, där även Heliga Birgitta finns på en av bilderna i basilikans skepp.

Efter en promenad i solen var vi snart framme vid vår destination, där Finlands Rominsitut numera verkar vid sidan av Finlands ambassad vid den Heliga Stolen. Framme på Villa Lante blev vi mottagna av magister Linda Jokela, som är stipendiat här, och hon visade oss runt i den vackra villan. Villan är bygd av Baldessare Turini på 1500-talet, som öven historiebrukade en underliggande lämning av en villa på antikens tid. Området var på 1500-talet ännu fräsch landsbygd och blev en fritidsvilla för påvens jurist. Därför har han ödmjukt i sitt vapen visat sig som vinthund lojal mot påvens lejon (se bilden ovan). Snart tog dock Lantesläkten över och innehade villan i 200 år. Lantes vapen är de tre vita örnarna. Många fresker och dekorationer härstammar dock ända från villans första decennier och loggian stod klar 1531. Här avslutade vi turen med ett glas bubbligt inför den fantastiska vyn.

Efter en god lunch i Trastevere drog vi oss tillbaka till hotellet för att förbereda oss för följande program, den solenna festen på Villa Lante. Tillställningen öppnades av en alltid lika glad och snillrik Tuomas Heikkilä, direktör för IRF för tillfället.

Heikkiläs tal följdes av docent Tuomas M. S. Lehtonens, som även var en eloge till allt vad verksamheten i villan representerar: möten, flerspråkighet, öppenhet, lärdom - mellan människor och olika forskargenerationer. Kören Audite under ledning av Jani Sivén uppförde "Fenestra Fennorum", varefter forskaren Tancredi Carunchio framförde en hälsning på italienska och representerade Lantes vänner i Rom. Tyvärr försenade sig den sista talaren, men vi fick återigen höra ljuv musik av kören Audite både på svenska och finska i form av sånger av Fougstedt och Sibelius. Under den fria samvaron som följde fick gäster ännu bekanta sig med det vackra huset, den magnifika vyn och synnerligen bildat sällskap.

Så småningom drog sig den nästan tvåhundrahövdade skaran mot en av "Lante-partiets" favoritrestauranger, Lo Scarpone, där vi intog en flera rätters middag i muntert sällskap. Höjdpuntken nåddes då kakan bars in: Villa Lante omgiven av tomtebloss! Vi fick alla med andra ord smaka på det goda huset hade att ge än en gång. Och huset är inte vad det är utan den verksamhet som pågår där, de människor som finns där och får gästa huset, mötas och komma fram till nya insikter. Jag, som alla vi som var där, önskar det får ske i många, långa år till! En dag som börjar med Birgitta och avslutas med Villa Lante ären av de bättre man får äran att vara med om.